Mår bra när jag är halvfull - Är det bra/dåligt och är ni likadana?

Däremot kan jag tillägga att jag ändå verkligen kan relatera till att "supa bort" då salongsberusningen för min del brukar reslutera i att blir akut osugen att ta tag i saker som behöver göras, och istället sätter mig med gitarren, lyssnar på musik, eller maratonkollar massa meningslös skit på youtube, så det är helt klart ett skäl att dra ner på vardagsdrickandet, man får helt enkelt inte så mycket gjort efter kommit hem från jobbet.

Ajdå, ja jag kan inte förneka att jag ändå reflekterat över mitt drickande, och att periodvis känt att gått ut över vardagsysslor som sagt. Så på det stora hela är det kanske ändå inte värt det, även om man dricker måttligt.

Ta det försiktigt så du inte trillar dit som jag gjorde för blir man inte gladare gäller det att skruva på korken, man mår fruktansvärt när man har varit igång ett tag och kroppen säjjer ifrån

Jag uppskattar din omtanke. Vill absolut inte förhärliga alkohol, det är verkligen ett tvåeggat svärd och absolut inget att bruka lättvindigt. Men en bra tumregel är nog som sagt att om man märker att trenden över tid är att konsumtionen ökar sakta men säkert är det nog dags att lägga av.

Ville bara ge ett varningens finger av egen erfarenhet men en del klara av det och en del inte, vi alla är olika

Ja, att dricka just för att må bra som TS verkar vilja göra är nog sällan en bra ide, men vissa klarar av det. Det är knappast en permanent lösning. Ett tips till TS är istället att försöka må bra på naturlig väg. För min del var det löpning som blev räddningen efter haft just känslan av att aldrig vara lycklig en längre tid. Det är bra mycket härligare att dricka måttligt när man samtidigt faktiskt mår ganska bra även utan.

Precis så för mig! Varför egentligen? Jag mår psykiskt sådär och känner bara att alkohol skulle vara som att hoppa studsmatta med brutna ben. Inget lugnande alls. Så jag skippar det helt. Rätt trist faktiskt