Citat:
Ursprungligen postat av
Rosamund
Jag förstår att det spekuleras i att pappan blev förstörd över att mamman skulle få ensam vårdnad i en skilsmässa. Betänk att om så vore fallet och han älskar sina barn så mycket hade han enbart dödad sin fru. Hon var den som ville ta barnen som då skulle utlöst denna upplevelse av svek och vrede. Den ilska skulle varit fokuserad mot henne.
Att barnen följde med henne i döden tyder snarare på att han var arg på allihop och ville inte ha dem i sitt liv längre. Det var säkerligen därför han och frun angav i sin skilsmässoansökan att de vill att frun ska ha ensam vårdnad.
Sedan kommer stora tjocka släkten efter 2 dagar och säger till mannen att de måste rädda äktenskapet och lämnar kvinnan samt barnen där den natten (enligt uppgifter som framkommit i tråden). Mannen, som hade fått nog av familjen och trott att de skulle skiljas och hon ta hand om barnen, blir återigen "fast och kvävd" av dem. Han får panik över att släkten tvingar dem att hålla ihop (vissa kulturer gör tyvärr så, de vägrar acceptera skilsmässa) och väljer att ta saken i egna händer, för gott.
Min teori.
Visst kan det vara så. Det kan vara lite av varje.
Dock är ju inte riktigt morden på barnen indikation på att han inte ville ha dem, då det snabbt torde stå klart för en blivande ”hustrumördare” att han därmed sumpar alla chanser att hans barn ska tycka ngt vidare om honom i framtiden. Att döda barnen är nog bara indikativt på att han anser dem förlorade som sina — först och sist. Han hade ju själv tänkt följa efter också, vilket är logiskt men kanske svårare än han hade hoppats.
Vad spårvagnsföraren hellre hade ägnat sig åt än familjelivet får man kanske också fråga sig.
Jag skulle tro de kom ”på kant med varandra” och han blev utkastad. Och det ena ledde till det andra. Separationer blir inte sällan otrevliga... vilket brukar leda till att mamman får ensam vårdnad. Och pappan upplever sig berövad sina barn för all framtid. Upplevelsen av slutgiltighet är säkert av betydelse.
Men varianter är förstås möjliga.
Men man ska vara på ordentligt dåligt humör för att göra nåt sånt där. Det räcker inte med ilsken i största allmänhet.
Ville han bort från familjelivet lite sådär så skulle jag ju kolla in någon chartersajt med resor till Goa eller Thailand eller främlingslegionens kontor i Marseille. Eller ta jobb som hjortronplockare bakom Enare. Eller höra om det fanns platser kvar för resan till Mars. Att mörda alla och ringa polisen känns som det kommer lite längre ner på listan. Men det är jag.
