Bakaxel gick sönder på cykel

Ekernipplar är vanligen tillverkad av någon kvalisort av mässing. Att de ser blanka och fina ut beror på att de är pläterade med nickel.

Mässing är det som bäst kan användas utan allt för dyrt pris.

Rostfria ekernipplar, glöm den saken, de skulle kärva fast och bli odugliga.

Nja, förr när man hade gängade frikransar på cyklar med utanpåliggande växel så blev bakaxeln mer belastad än med navväxlar eller utanpåliggande växlar med kassetter eftersom ena kullagret är så långt in på axeln. Jag fick brott på en sådan bakaxel på en Crescen-cykel utan att jag cyklade över stenrösen eller var överviktig för det.

Min senaste cykel, en MTB-stigcykel, har förresten varken solid axel eller quickrelease utan en s k genomgående axel med insexfattning.

Jag ämnade skämta en smula

Självklart är avståndet mellan kullagret och infästningen / axelmuttern väldigt viktig, eller viktigast av allt. Det är det som bestämmer böjmomentet och för varje varv hjulet roterar under vår tyngd, så tröttas stålet.

En hjulaxel av finaste titan skulle vara helt värdelös för sin dåliga tolerans mot utmattning. Det är som med vevstakar, har någon hört talas om vevstakar av titan ? Hejarsmidda av aluminium är vanliga men själv anser jag stål dito vara långt bättre, även om de är tyngre.

Vad tycker ni om lösa kullagerkulor, justerbara konor (kvinnor), jämfört med kapslade enhetslager eller kulkransar?

Förr hatade jag de förra men har kommit till att veta att det är överlägset bäst, bara att man lär sig att inte tappa kulorna i vattenlåset / slasken Man kan med fördel sätta i proppen först.

Har själv knäckt en vevarm av stål på en klassisk militärcykel.

I det tvärsnittet syntes tydligt att det var en utmattningsspricka som långsamt vuxit. Gissar att det är så flera av dessa "freak accidents" inträffar. En konstruktionsdetalj med nån tillverkningsdefekt, en lokal svaghet, där sprickan kan börja och sedan växa.

Jag vet den saken. Det kan i enstaka fall finnas fel. Man ser det i brottet som en sak som ser annorlunda ut, jämfört med resten av brottytan. Kanske lite korrosion i en del av brottytan som är gammal. Det har börjat med ett litet fel som alltid. Med krom-molyben-stål är det ganska sällsynt.

Det är skälet till att man har använt legereringen för såväl cyklar som flygplan sedan år 1900 eller något senare.

Precis så ja.