Jag planerar allt... är jag störd?

Som sagt jag planerar verkligen allt.

Säg att jag skall träffa en vän då planerar jag i förhand vilken väg jag ska ta, buss, hur jag ska gå, vilken kiosk jag ska droppa in på innan jag är framme.

Tänker även på vad vi ska prata om, hur jag ska reagera vad jag ska säga samma sak på dejter.

Tänker på ifall jag skickar ett sms när jag ska få ett svar beroende på vad jag skickar när jag gick i skolan och hade projekt arbete så tänkte jag hela tiden på tiden och när en viss sak skall vara klar, (resultera i att jag och min grupp fick MVG+ tack vare mig).

Innan jag sover planerar jag inför hur jag ska vakna dagen efter och min väg till toaletten, t.ex. med tshirt eller utan tshirt.

MEn allt detta har gjort mig till någon som ej vågar chansa, vilket i sin tur leder till att jag ALDRIG bryter mot en lag, just för att jag har just planerat allting i mitt huvud 100 gånger om.

Vad är felet på mig? hur blir jag kvitt detta äckliga beteendet?

Går inte alla och tänker på saker? kanske inte så extremt att man tänker på vilken väg till toan man ska ta...

Har du svårt för oplanerade idioter som kommer oförberedda in i alla situationer?

Söka hjälp inom psykiska vården och inte flashback kanske?

Eller har du redan tänkt ut ett svar på mitt inlägg

Ja du är lite störd det är vi alla mer eller mindre och på olika sätt, är det jobbigt för dig tidsödande eller kan du planera medans du gör andra saker aka multitasking eller ägnar du 5 minuter att bara sitta och fundera ut vägen till skolan ...?

Ta kontakt med psyket om du känner att det hindrar och stör dig i vardagen, sänker din livskvalitet.
Kan säga att du är långt ifrån ensam att överplanera och överanalysera, det kryper i kroppen på mig när jag måste umgås med sådant fölk,

Ta det inte personligt men jag är jävligt impulsiv och löser alltid saker i resans gång två motpoler, det blir kaos i bådas hjärnor ha ha!

Kanske är detta överdrivna planerande ett slags kontrollbehov, och det som du försöker att kontrollera är din förträngda ångest...?

Du planerar för att försöka kontrollera din förträngda ångest...

Jag gör liknande som dig, fast jag går steget längre och skriver ned allt på en lista. I för sig planerar jag inte allt ut i minsta detalj, som vad jag ska säga och hur jag ska reagera och svara på olika saker, men däremot allt jag ska få uträttat, och mycket onödiga anteckningar omkring varje moment som egentligen är självklara och egentligen inte skulle behövas skrivas ned för att komma ihåg det.
Jag skriver inte endast ned för att inte glömma saker utan för att jag känner att jag måste planera och veta precis hur allting kommer spelas ut, och händer något oförväntat som pajar min planering, oavsett om det är en bagatell eller något viktigt, så kan jag bli extremt missnöjd att det inte blev som jag tänkt mig. Tror detta planeringsbeteende automatiskt medför att man inte chansar eller tar risker. Av vilken är den huvudsakliga anledningen till att du känner att du måste planera?

Det gör vi alla.

Så där kan jag också tänka ibland men kanske inte så extremt. Tror att alla eller iaf väldigt många gör det.

Jag må ha psykiska problem men detta är väl ändå väldigt vanligt?

Däremot om det sker något oväntat, får du väldigt mycket ångest då? Påverkar det din livskvalitet? Är det funktionsnedsättande för dig?

Låter jättebra. Själv är jag tvärtom . Bara går ner till stationen utan en aning när det kommer nån buss . Ibland går jag på direkt ibland sitta i två timmar å vänta. Rätt spännande iaf

Det är väl inte nödvändigtvis fel. De är bra att ha planer.

Upplever du att ditt planerande påverkar dig negativt? Hur känner du dig om det händer något som du inte kunnat planera?