Citat:
Ursprungligen postat av
Jorgen300
Så att eh
Jag har gått igenom en jävla utmattningahistoria. Under många år.
Jag står nu i situation där jag kommer behöva låna/få lite cash av föräldrarna för att få det att gå runt. Men jag tänker sen.
Jag fixar inte ett heltidsjobb. Inte som det är just nu. Det skulle, och kommer, bränna ut mig.
Jag har de senaste åren vart närmast apatisk i min inställning till pengar. Jag har inte kunnat bry mig. För det har inte funnits något värde där. Den grejen är i skifte, och jag ser och förstår nu, återigen, pengarnas värde och vikt på ett annat sätt. Var jag nu då också plötsligt inser, att det kommer bli förjävla hårt och jobbigt för ett bra jäkla tag framåt, om jag inte försöker lösa det här på något bra, smart och vettigt sätt.
Jag har mycket idéer och planer, och mycket vilja. Men jag har inte orken riktigt act alltid. Stresskänslig, taskigt immunförsvar (blir sjuk lätt som fan), trött, sömnsvårigheter, ångest som kommer och gprnoch så vidare.
Så, jag menar. Vad finns det för alternativ, för mig? Vad finns det för varianter, för lösningar? Ju mer stress som undviks, ju bättre kommer det bli, och ju snabbare kommer det bli bättre. Och ekonomin är en av de mer tydliga stressfaktorerna just nu. Och även, min hälsa överlag, liksom.
Jag kommer jobba framåt, men på deltid.
Sjukersättning? Nån sorts bidrag? Soc? Vad är mina alternativ? Vad finns det för ”knep” som man kan använda sig av för att hålla sig flytande i en sån här situation? Jag har ju fått upp ögonen för läget på ett annat sätt nu, och är motiverad att ”fixa till” detta, så att säga. Men då tror jag att jag kommer behöva nån form av hjälp, på något sätt.
Tips, idéer och infallsvinklar är klart välkomna. Tack på förhand❤️
Har du blivit ordentligt utredd av läkare? Jag tänker t ex på immunförsvaret, som kan bero på problem med sköldkörteln. Det är ovanligare hos män (förutsätter att en
Jorgen är en sån), men be (kräv!) att få tester på om du har antikroppar mot din egen sköldkörtel. Det kan även finnas andra hormonfel, som ger symptomen du beskriver. Sjukvården är extremt ointresserad av att hjälpa till isåfall, men man kan läsa i tidningar ibland om slumpmässiga människor som efter lång kamp lyckats få adekvat hjälp, och beskriver att "livet återvände".
Angående socialbidrag så ska det inte vara någon medborgarlön, utan det är avsett att vara en nödlösning för folk som söker jobb och försöker bidra till samhället, men inte har a-kassa etc. Dock vet jag att samhället idag är kollapsat, och att den som är lat och skriker högst (och även ofta om de har rätt pigmentering av hyn) kan få det som en medborgarlön, vilket är ett recept för skatteuppror och samhällskollaps.
