Hur skulle du vilja bli förlåten?

Hur skulle ni reagerat om någon du var irriterad på och inte ville prata med hade lämnat en flaska vin på balkongen, hade ni liksom blivit ännu mera irriterad på personen eller hur hade ni reagerat?

Är man en normalt funtad vuxen människa, antar jag 1 dag efter man chillat och släppt saken?

Jag tycksr det här är bakvänt från första början.

Varför är du dryg och respektlös mot någon som betyder så mycket för dig att du grubblar så här hårt på hur ska du kunna få kontakt igen?

Är anledningen till att personen i fråga inte vill ha kontakt, att du har gjort liknande grejer tidigare tills, slutligen, måttet var rågat?

Jag vet att mitt tålamod med sådant har blivit kortare och kortare; Är det en ny bekantskap så har jag nog en ganska låg tolerans, en äldre vän som jag värdesätter som bär sig dumt åt, så är toleransen högre, och de äldre vännerna brukar oftast ha vett att be om ursäkt när de inser klavertrampet.
När JAG inser ett mistag så ber jag om ursäkt.

Har du fått kalla skuldran av mig, så då j-lar lär du jobba för att ta dig in från kylan igen... OM det ens går. Någon har lyckats, flera har det inte. Det är mitt facit.

Hade jag hittat en vinflaska på min balkong så hade jag nog gett bort den till grannen. Hade du ställt dig utanför min dörr, knackat på, och gett mig en ärlig uppriktig ursäkt så hade jag släppt in dig, slagit på kaffepannan och lyssnat.

För mig skulle det räcka om personen hade skrivit eller ringt mig och bett om ursäkt och lovat att inte längre bete sig på det där sättet som gör mig ledsen. Det skulle vara helt underbart om denne verkligen skulle hålla sitt löfte hädanefter. Då skulle jag gärna förlåta en.
Men pga att personen ifråga anses vara dryg och självgod tror jag inte att det är ens möjligt även fast jag aldrig skulle stänga dörren för sådan försoning.

Ja, det är oftast inte en enda händelse som vi stör oss på utan hela personens beteende och förhållande till oss som nästan är omöjligt att ändra.

Vad tror du om idén om att ta med en vinflaskan och ge i samband med ursäkten, är det något som hade gjort en ännu mera arg eller är det en bra idé?

Det där vet nog du bättre hur personen är...

Hade jag varit mottagaren så hade jag nog blivit irriterad och antagit att han/hon tror att jag kan köpas... Hade varit mer imponerad av en ärlig ursäkt utan motkrav.

Om jag vore den som ska be om ursäkt, och till slut fått komma in och allt gått väl och känslan är bra när jag ska gå igen så skulle jag nog kunna fiska fram och överlämna pavan som en fredsgåva innan jag går därifrån. Och hade det istället gått åt h-vete alldeles, så skulle jag nog sprätta den hemma och gratulera mig till att jag i alla fall hade kurage nog att ta tjuren vid hornen.

Det där med flaskan kan väl vänta lite, åtminstone tills man uppriktigt och ödmjukt har bett om förlåtelse. En lapp med flaskan på balkongen räcker kanske inte, för det känns liksom lite offline och oangagerad. Det behövs levande dialog, samtal eller chatt (om personerna bara är bekanta via nätet) Om det har gått vägen blir det absolut lämpligt att sen fixa en träff och tömma denna vinflaska tillsammans i ett försonings namn.

Okej, du kanske hade uppskattat en vinflaska, eller hur?

Men fråga sig om den här personen gör det. Är det tjej/kille, känslor/vänskap ...?