Fridolin i Aktuellt: pojklekar på dagis gör metoo-män. Är det vetenskapligt?

Regeringen och MP har slagit ett slag för jämställdheten. De har plockat bort alla orden "pojke" och "flicka" ur läroplanen till förskolan, och ersatt med Barn.

Men nu kommer ytterligare en förändring av läroplanen, formulerad av MP. I framtiden måste förskolepersonalen aktivt motarbeta könsnormer och mönster i lek, t.ex att flickor (jädrans, jag måste använda ordet) leker med dockor och killar med bilar. Eller att de inte leker med varann. KD har reserverat sig mot detta och kallar det genusflum.

Därför debatterade Gustav Fridolin mp och Sara Skyttedal KD i Aktuellt på TV igår.

På en rakt fråga till Fridolin från reportern, som var neutral, varför MP vill ändra läroplanen så att pojkars lekar med bilar styrs upp, så svarade Fridolin: "Se på metoo, som visar vuxna mäns beteende mot kvinnor. Det finns väl ingen som anser att dagis inte ska motverka det beteendet?

Min fråga är, har han något på fötterna här? Vad finns det för (feministisk) forskning som visar att pojkars/flickors lek på dagis kan påverka dem att behandla kvinnor/män illa som vuxna?

Och om det inte finns någon sådan forskning, varifrån har Fridolin fått sina ideer? Och är det i så fall verkligen sant att Sverige styrs av människor som inte bryr sig om fakta? Kanske borde man ändra dagis för att slippa personer som tänker som Fridolin?

Det går inte att tvinga barn att leka på ett speciellt vis eller med vissa saker. Låt barn få vara barn och välja själv vad de roas av. Fridolin vill styra barns utveckling, inte ok!

Självklart finns det ingen seriös forskning som stöder Fridolins dillande.

Det är klart det inte är vetenskapligt. Genustrams. Ren och skär kulturmarxism.

I call bullshit. Naturligtvis finns det ingen seriös och replikerbar forskning som bevisar någon sådan koppling.

Jodå det finns forskning. Bland annat:


Almqvist, Birgitta (1989). Barn och leksaker – en forskningsöversikt. Uppsala: Universitet, pedagogiska institutionen, 83:87.


Almqvist, Birgitta (1993). Approaching the culture of toys in Swedish child care – a literature survey and a toy inventory. Diss. Uppsala universitet.


Davies, Bronwyn (2003). Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber förlag



Goldstein, Jeffrey H (1994). Toys, play, and child development. Cambridge: Cambridge University press.


Halldén, Gunilla (2003). Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk forskning i Sverige, nr 1-2, ss 12-23.


Johansson, Eva (2003). Att närma sig barns perspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige, nr 1- 2, ss 42-57.

Månsson, Annika (2000). Möten som formar- interaktionsmönster på förskola mellan pedagoger och de yngsta barnen i ett genusperspektiv. Diss. Malmö lärarhögskola.


Nelson, Anders (2002). Könsskillnader i barns leksakspreferenser och leksaksinnehav – hur ser de ut och hur uppkommer de?

I Nelson, Anders & Nilsson, Mattias (red). Det massiva barnrummet, teoretiska och empiriska studier av leksaker. Diss. Malmö Högskola.


Nelson, Anders & Nilsson, Mattias (2002). Det massiva barnrummet, teoretiska och empiriska studier av leksaker. Diss. Malmö Högskola.


Nelson, Anders (1998). Könsrollsmönster i leksakslådan. Locus, nr 3, ss 41-50.
Nelson, Anders & Svensson, Krister (2005). Barn och leksaker i lek och lärande. Stockholm: Liber förlag.

Odelfors, Birgitta (1998). Förskolan i ett könsperspektiv – att göra sig hörd och sedd. Lund: Studentlitteratur.


Owen Blakemore, Judith E & Centers, Renee E (2005) Characteristics of boys’ and girls’ toys. (Elektronisk). Sex roles, vol 53, nos 9/10, ss. 622-632. URL: http://www.springerlink.com.lib.costello.pub.hb.se/content/f1415p4h43786rk1/fulltext.pdf
(2008-12-01).



Pike, Jennifer J & Jennings, Nancy A (2005). The effects of commercials on children’s perceptions of gender appropriate toy use. (Elektronisk). Sex roles, vol. 52, ss. 84-85, 88, 90. URL: http://www.springerlink.com.lib.costello.pub.hb.se/content/u315521789151524/fulltext.pdf
(2008-12-02).


Qvarsell, Birgitta (2003). Barns perspektiv och mänskliga rättigheter. Pedagogisk forskning i
Sverige, nr 1-2, ss 103-113.


Servin, Anna, Bohlin, Gunilla, Berlin, Lisa (1999). Sex differences in 1-, 3-, 5-year-olds ́ toy-
choice in a structured play-session. Scandinavian Journal of Psychology, nr 40, ss 43-48. Svensson, Per-Gunnar & Starrin, Bengt (red) (1996).

Forskning finns. Men vad är resultatet av forskningen? Kan du länka till någon sida som styrker/avstyrker Fridolins uttalande i Aktuellt?

Vilka bevis har framkommit i dessa studier för att olika typer av lekar på dagis påverkar om man blir våldtäktsman eller inte?

Det handlar mer om ideologi än forskning, kort sagt. Man har en teori, en idé, om hur samhället är och ska styras. För egen del ser jag det hela som en del i ett större experiment. Vi kan exempelvis se till nedbrytandet utav kulturer i modern tid, där nationalstaten försvagas i förmån av multikulturella samhällen. Liknande principer återfinns i strävan att montera ner "normativa" betingelser i barnens beteende. Man vill helt enkelt sudda ut de gamla måtten för att ersätta de med något nytt. Vart detta leder kan ingen säga, men Fridolins förhållning är för mig mer en fråga om ideologi än vetenskap, då det finns väldigt färsk forskning som bevisar motsatsen (se exempelvis The Gender Equality Paradox https://www.youtube.com/watch?v=tiJVJ5QRRUE).

Jag har inte läst forskningen, men Gustav är väl utbildad inom det? Han är väl lärare? Så jag antar att han vet det bättre än jag. Jag skulle aldrig sätta mina barn på dagis över huvud taget.

Det är en faktor som kanske inte Fridolin-tänkare funderat på? Att en del människor som är emot Human engineering kanske slutar med att sätta barn på dagis?

Tippar att han hittade sin forskning i denna statliga utredning, producerad av en genustrogen och metrosexuell liberal:

https://tystatankar.com/2014/02/13/maskulinitetsutredningen/