Kan ni sätta mattetentor efterföljande termin utan träning?

Jag har en egendomlig "förmåga" att inte lagra matematisk formalism i långtidsminnet. Tentan är satt, några veckor passerar och merparten kunskap är som bortblåst. Vad tror ni det beror på att något som jag grejade, fann roande, likväl inte fann plats i långtidsminnet?

Jag minns formeln för genomsnitt, sen tar det slut! Varians är ett minne blott. Sannolikhetsläran detsamma. Kan nog fortfarande härleda standardavvikelser. Logiken ligger mig nära om hjärtat. Det är de ack så viktiga detaljerna som utraderas.

Mitt långtidsminne är bevisat starkt. Enligt somliga fenomenalt i vissa avseenden. Enda slutsatsen jag kan dra är att det inte lagrades i långtidsminnet.

För att göra saken än värre har jag har haft ett uppehåll en termin och ämnar nu att återvända.

Vad beror fenomenet på och varför just matematik?

0.03-inlägg raderade och varningar utdelade. Synpunkter på de här åtgärderna tas i PM med undertecknad, inte i tråden.

Utbildning & Studier------>Fysik, matematik & teknologi: allmänt

/Mod.

Jag känner definivt igen mig. Gillar matte, har inte svårt för det, men jag verkar ha en teflonhjärna i det faktumet. Har läst ingenjörsmatematik och t ex geoteknik på universitet/högskola och har känt mig närmast utvecklingsstörd efter jullovet eller sommarlovet. Allt har liksom runnit bort. Jag har därför alltid börjat terminen med kraftig uppförsbacke.

När det gäller många andra vetenskapliga områden (språk, psykologi, naturvetenskap etc) har det definivt funnits kvar väldigt mycket i minnesbanken efter ett lov.

Matte, väldigt väldigt svårt utan repetition. Jag har fått höga betyg i samtliga mattekurser men det hade varit svårt ändå. Med lite repetition däremot hade det nog gått galant. En vecka hade nog räckt ganska väl.

Fysik hade jag nog klarat lättare.

Vad är det som gör att matte är så svårt att minnas jämfört med fysik? Kan det bero på att det är mer abstrakt? Att hjärnan har svårare att ”fästa” det jämfört med fysik som är mer konkret och har en tydligare verklighetsanknytning?

Ja så ser jag nog på det. I alla fall när det gäller mer konkret, klassisk fysik. Då får går det att ta hjälp av intuition och verklighetsförankrad känsla även i ganska komplexa fall. I vissa mattekurser tappar man ju verklighetsförankringen redan efter de första kapitlet och maler på genom kursen endast på mekanisk inlärning.

Ja, så är det nog. Fysiken ser vi mer tydligt. Något som faller. Något som kolliderar. Något som rullar nedför en backe. En atomkärna som klyvs. Elektroner som strömmar genom elledningar.

När det gäller matematik består mycket av ren hjärngymnastik utan tydlig förankring i vardagen. Matematikens historia är ju tydligt ihoplänkad med astronomi, dvs stjärnor och universum - det storslagna, det oändliga och det o(be)gripbara.

En fördel med matten är att du inte behöver minnas allt. De flesta formlerna kan du härleda om du glömt dem. Exempel trigonometri - Dubbla vinkel osv - om du vet ungefär hur formeln är så kan du härleda den eller prova dig fram till rätt. Och de flesta uppgifter går att kontrollera. I en ekvation så kan du sätta in ditt x och se om det blir rätt.
I andra ämnen, som ex historia, kan du inte gissa eller pröva dig fram

Det har du rätt i. Vi har formler att hålla oss till och möjlighet att kontrollera efteråt. Behöver därför inte hålla allt i huvudet som i historia. Men övergången till mer abstrakt matematik samt förmågan att minnas kring just hur man beräknar den, känns i mitt huvud väsensskild från trigonometri. Och det problemet verkar ju TS också ha.

Flyttar tråden till ett mer passande delforum.

Fysik, matematik och teknologi: allmänt ——-> Psykologi: allmänt

/Mod

Det är ju ett ganska standard minnestrick att göra egna associationer för att få abstrakta saker att fasta bättre. T.ex. PAO.

Vad är PAO? Och hur använder man det i matematik?