Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-08-19, 22:35
  #1
Medlem
Hej!
Lyssnade på detta i dag och jag måste säga att det rann några tårar nedför kinderna (extremt ovanligt). Misstänker att jag inte är den enda pappan till en dotter som tyckte att det var riktigt jobbig lyssning stundtals.
Sånär som på skilsmässan verkar de levt det perfekta livet. Extremt engagerad pappa och farföräldrar. Stefan påstod tom att han hade valt att inte jobba för att kunna umgås mer med sin dotter! Otroligt att det skulle drabba just dem.
Han var jäkligt öppen med hur jävligt det var och jag uppskattade att han inte dålde sitt hat mot Akilov.
Kan verkligen rekommendera det till alla men förstås i synnerhet till fädrer med döttrar.
Finns säkert en tråd om programmet i annan forumdel men jag tycker att det förtjänar en egen tråd här med familjeperspektivet.
Citera
2018-08-20, 17:46
  #2
Medlem
Buhu. En halv miljon dör av cancer varje dag efter en längre plåga, och lika många i trafikolyckor. Alla känner någon, så fler personer skulle kunna identifiera sig med det än med den här farsan som fick ett par timmars radiotid bara för att en ung person av kvinnligt kön påkörd av en muslim ger mycket annat att vältra sig i: hat mot invandrare, hat mot religiösa, katastrofer, polisutredningar, politik, rättegång, spänning. Man gör en annan persons sorg till underhållning.
__________________
Senast redigerad av polistandborste 2018-08-20 kl. 17:48.
Citera
2018-08-20, 17:49
  #3
Medlem
OldMKenseys avatar
Tycker pappan verkar helkonstig och labil om jag ska vara ärlig. Oavsett olyckan. Levde enbart för sin dotter. Skämskudde att lyssna på.
Citera
2018-08-20, 22:24
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av OldMKensey
Tycker pappan verkar helkonstig och labil om jag ska vara ärlig. Oavsett olyckan. Levde enbart för sin dotter. Skämskudde att lyssna på.

Nja. Har du träffat många i liknande situation så du kan bedöma vad som är normalt och inte?
Som du skriver levde han ju bara för sin dotter (vilket är ganska ovanligt) så det är ju inte konstigt att reaktionen möjligtvis är extrem.
Men absolut måste jag erkänna att det lät lite skumt att inte jobba. 0-6 anser jag att en förälder bör vara hemma minst 50% men när de börjar skolan verkar det märkligt.
Citera
2018-08-20, 22:28
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av polistandborste
Buhu. En halv miljon dör av cancer varje dag efter en längre plåga, och lika många i trafikolyckor. Alla känner någon, så fler personer skulle kunna identifiera sig med det än med den här farsan som fick ett par timmars radiotid bara för att en ung person av kvinnligt kön påkörd av en muslim ger mycket annat att vältra sig i: hat mot invandrare, hat mot religiösa, katastrofer, polisutredningar, politik, rättegång, spänning. Man gör en annan persons sorg till underhållning.

I sak har du förstås rätt. Om jag skulle höra ett liknande program om en far som förlorat en dotter i cancer tror jag att det skulle beröra mig lika mycket.
Dock inte om det skulle handla om en förlorad bror för det har jag ingen.
Den extra kryddan här var förstås att pappans hela liv var dottern.
Citera
2018-08-20, 23:22
  #6
Medlem
Jag grät också. Och inte särskilt lite heller. Det bokstavligt talat rann nerför kinderna hela första halvan av programmet. Men sedan började något skava lite.

Gubben är 54, men beklagar sig över att han inte, som kvinnor, kan åka till Danmark för att få ett nytt barn. Det finns väl ändå inte några 54-åriga tanter som åker till Danmark för att bli gravida...? I den åldern hoppas väl de flesta på barnbarn istället? Eller har insett att det är försent och skaffat katt istället.

Hur hade han reagerat om Ebba som tonåring kommit hem med en pojkvän han ogillat? Som hon älskat mer än pappa? Om hon valt bort handels för att bli socionom? Om hon under en tonårsfylla råkat rumla ut i vägen och blivit påkörd av någon stackars trafikant alldeles utan uppsåt...?

Att han inte kan se alla fördelar och förmåner både han själv och hans dotter haft just för att de fötts, levt och betalat skatt i Sverige. Hur tror han att hans eget liv och Ebbas uppväxt sett ut om de istället hade varit hemmahörande i Uzbekistan?

Oförmågan att se något annat perspektiv än sitt eget och det där extrema fokuset på att slå mynt av situationen gör att han till slut känns ganska osympatisk. Men man får väl ha lite överseende. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända en. Inte undra på om man blir lite knasig av det.

Kan rekommendera att lyssna på David Eberhards sommarprat i anslutning till detta. Det ger ett ganska bra perspektiv på sorgen i att förlora ett barn.
Citera
2018-08-21, 10:04
  #7
Medlem
QuisCustodiets avatar
Alltså, det som hände på Drottninggatan var naturligtvis fruktansvärt bortom allt förstånd. Att någon överhuvudtaget och därtill en flicka alldeles på tröskeln till livet ska behöva omkomma på detta brutala sätt på grund av någon slags jävligt missriktad religiös fanatism gör mig fullständigt vansinnig - och, för att knyta an till din trådstart, som far till döttrar gör det mig livrädd. Bara tanken på att någon av mina flickor skulle möta sitt öde på detta eller liknande sätt gör mig kallsvettig.

Men.

För det första så ogillar jag skarpt det här fenomenet som vi ändå hittills med pikanta undantag varit hyfsat förskonade från i Sverige, nämligen det att vi gör "kändisar" av människor vars enda claim to fame är att de förlorat någon under avskyvärda omständigheter. Det är inte värdigt. Att man berättar sin sida någonstans i någon intervju är en sak, men att gång efter annan uppträda i media tycker jag personligen är rätt beklämmande. Ett annat exempel är Emma Jangestig, vars barn mördades i Arboga för tio år sedan, där man till och med lyckats göra hennes namn så pass välbekant att man inte längre behöver göra något tillägg om Arbogamorden.

För det andra så lägger både Ebbas mamma och pappa - i de intervjuer jag sett med dem (ska ärligt säga att jag inte lyssnat på pappans sommarprat) - an en ton som skaver i mig. Båda har pratat om sitt stora engagemang för sin dotter och saknaden efter henne, men det bäddas alltid in i hur de båda var äldre när Ebba föddes och att dottern var deras sista chans till egna, biologiska barn. Det är för sent för dem att skaffa nya barn, osv. Det är som att den stora tragedin är att de inte kan få nya barn. Jag vill inte använda för starka ord om detta av respekt för den tragedi som drabbat dem i och med Ebbas död, men det här perspektivet som de båda återkommer till, och i synnerhet pappan, det känns jävligt konstigt. Jag har riktigt, riktigt svårt för det.
Citera
2018-08-21, 10:09
  #8
Medlem
OldMKenseys avatar
Pappan lägger ju i princip ut en kontaktannons i media med önskan att träffa en tjej så han kan knulla fram en ny Ebba. Han verkar minst sagt ha en spännande personlighet.
Citera
2018-08-22, 09:50
  #9
Moderator
Sun Rulers avatar
Då jag inte har drabbats av någon dylik tragedi så skall jag vara försiktig med att uttala mig. Jag kan dock inte förneka att jag vid ett par tillfällen blivit lite förundrad över Pigge Werkelin, Englas mamma och nu Ebbas pappa.

Men som sagt, jag kan inte föreställa mig vilket helvete de genomlider dagligen.
Citera
2018-08-23, 18:03
  #10
Medlem
En ofattbar sorg de drabbats av och jag är glad att jag inte råkat ut för samma sak.

Jag kom också att tänka på Pigge och på Englas mamma i detta och när det hände, Pigge miste hela sin familj och ville genast ha en ny och Englas mamma ville sända live från begravningen så var jag en av väldigt många som fördömde detta.
Det har jag dåligt samvete över nu, för nu förstår jag det.
Trots att jag inte själv gått igenom samma typ av ofattbar sorg och ofattbar förlust så förstår jag ändå någonstans att för att själv orka med så måste man som Pigge greppa livet igen och som Englas mamma visa sin tacksamhet över omgivningens förståelse och omgivningens stöd och i hennes fall även få utlopp över ett samhälle i förfall(rättssäkerheten hade redan då börjat naggas i kanten och nu 10 år senare ser vi andra också var vi står någonstans i det fallet).

Ebbas pappa, och även hennes mamma, har inte enbart mist sin dotter utan även kärleken i allt detta. En så otroligt kärleksfull far som inte längre har någon, ett barn, att ösa all sin kärlek över, vad ska han göra?
Jag förstår hans sorg ur det perspektivet.
Jag hoppas han får möjlighet att få ett till barn, få bli pappa igen, för jag tror inte han skulle orka leva vidare annars, han ger mig det intrycket :-(
__________________
Senast redigerad av vgh 2018-08-23 kl. 18:20.
Citera
2018-08-23, 18:19
  #11
Medlem
Och jag hängde upp mig på det låga skadeståndet de tilldelades av staten. 60 tusen kr.. Så jävla elakt lågt.
Citera
2018-08-23, 18:23
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Richenbacker
Och jag hängde upp mig på det låga skadeståndet de tilldelades av staten. 60 tusen kr.. Så jävla elakt lågt.

Vad fick Akilov av Nujens familj?
En mosad(alla har väl sett bilderna?) 11- åring på en gata, allt arrangerat och orkestrerat av det egna landets regering.
Hur orkar man överleva även den bitterheten?
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback