Hur kan man vilja vara med någon var eviga dag?

Ja antagligen var människor lyckligare. Kollektivet mot individen har sina fördelar som nackdelar. Kärnfamiljen är i upplösning eftersom den också saknar värde i dagens samhälle.

Jo det är stört. Jag som upplevt mycket psykisk misshandel har behovet eftersom jag annars känner som alla de timmar jag utsatts för elaka kommentarer och behandlingar under många, många år i mitt liv. Kan jag klara mig hyfsat, borde definitivt andra göra det. Lustigt att folk som inte kan det kan nedvärdera dem med självinsikt. Men nej, man måste ge människor utrymme för att få vara ifred. Folk som kräver ständig uppmärksamhet är inte krya i bollen. Väldigt stressande för de stackarna som alltid måste vara tillgängliga och som riskerar utbrott för att de råkat ta en kvart i duschen eller missat ett samtal.

Jag blir osäker på om vi diskuterar kontakt med partner eller samlivet. Ett förhållande är ju inte påpassning 24/7 utan mer samvaro.

Med reservation för att det är orimligt i mina ögon att ringa och sms:a konstant hela dagarna (har de inte något jobb att sköta?) så är det nog så att många är introverta, men att just partnern är en person i deras liv som fyller på med mental energi istället för att dränera, som brukar vara fallet med de flesta när man är introvert.

Både jag och min partner är ganska introverta. Vi blir båda mentalt trötta av att umgås med många människor, eller människor vi inte känner så väl. Båda har dessutom väldigt sociala jobb.
Men, om jag ska tala för mig själv, så är min partner en av ytterst få människor som jag verkligen känner ett tomrum efter när han inte är hos mig. I många fall är det ju rätt skönt att få åka hem från typ en släktträff, en AW med jobbet, eller en middag med vännerna, även om man hade jätteroligt medan man var där. Har inga som helst problem med att göra saker själv annars, gå på promenad, gå på stan, ta en biltur - men allt, precis allt, är roligare, mer minnesvärt och bättre när min partner är med. Kalla det själsfrände eller Den Rätte™, jag vet inte, men någonting är det som gör att man bara vill spendera varenda sekund tillsammans trots att man är introvert.

Min poäng är att vissa människor bara funkar det med, och man märker det när man träffar dem.

Jag känner som dig ts, vilket får mig att rygga mig för att gå in i förhållanden. Tycker killar är likadana.

Det sägs ibland, att folk är olika. Kan det vara så, eller är det bara ett talesätt?

Nej, det låter inte normalt.