Att känna sig fri och lycklig av att vara ensam

Det ska jag göra. Det kan dock ta lite tid, då jag håller på att läser en annan bok för tillfället.

Det är OK att leva ensam. Om man tröttnar på det kan man leta efter en partner. Det kan vara en hund, tex. Oroa dig inte. Alla dör på slutet.

Man tröttnar också på att vara ensam efter ett tag, tro mig det är rätt kul ändå att ha någon att dela vardagen med. Titta film på kvällarna med och dricka öl.

Haha, det är så det är. Man måste träffa folk för att bli påmind om hur skönt det är att slippa dem

Att vara ensam kan vara något av det bästa som finns. Kan ibland längta till att komma hem från jobbet när jag vet att min partner är bortrest och bara få ha hemmet helt för mig själv. Brukar stänga av mobilen och njuta av att bara få va med mig själv.
Men jag tror - precis som många redan påpekat - att man först då verkligen njuter av ensamheten när den är självvald.

Jag hade först ett desperat grepp om mina gamla vänner som jag inte ens känner längre,
dom snurrade alltid runt i huvudet, det visade sig att dom ville höra en sak som jag inte vågat berätta för mig själv ens och vågade skriva en text och erkänna vad jag gjort som barn och då släppte all ångest runt att behöva be om ursäkt och allt sånt, kände mig så Jävla lätt på fötterna när jag gick på toan efteråt, dock så blev jag psykopat ett tag efter jag skrivit texten för jag trodde jag var den personen vilket visade sig att jag inte var, aldrig varit så ärlig mot mig själv och fått reda på en del om min barndom tack vare att jag vågade erkänna för mig själv och rösterna i mitt huvud. Ja jag tror att rösterna är på riktigt men förstå hur befriande det är när man vant sig att alltid i sitt undermedvetna erkänna för någon även fast jag kanske inte gör det.

Påtvingat socialt umgänge är en vedervärdig form av tortyr, vill man vara ifred och för sig själv ska det självklart respekteras, allt annat är efterblivet.
Den största anledningen till att jag aldrig kommer att jobba igen är det äckliga jävla drägg (oftast kvinnor) som vägrar acceptera att man har ett liv/privatliv som dom inte är välkomna till, men som med psykiskt våld tränger sig in, manipulerar och ödelägger ens själ.

Kvinnor som inte förstår vart gränsen går och inte kan skilja på mitt och ditt, är mina ögon den lägsta av livsformer. Man kan tydligt säga: Vill du vara snäll och lämna mig ifred! Varpå haggan fyrar av ett psykopatskratt och beter sig tio gånger värre än innan.

Man väljer själv med vilka och när det är läge för samkväm.

älskar att vara ensam. älskar tystnaden och bara ta in upplevelser, och göra precis vad jag har lust med utan att tänka på ngn annan. relationer för mig känns som ett fängelse. bara uppstår tjafs och kompromisser.