Hur slappnar man av i sociala situationer?

Har alltid haft det svårt för att slappna av i sociala situationer, känner mig alltid nervös stel och full med adrenalin och har svårt att vara still. Kan inte le eller skratta häller i sociala situationer utan att hela ansiktet fryser på mig och det börjar rycka i kinderna! Får också av någon konstig anledning också väldigt fukta och känsliga ögon när jag känner mig stressad eller är runt folk på möten eller rent allmänt med folk, kan se ut som jag är på gång att gråta nästan ibland vilket folk kan påpeka vilket inte gör saken bättre! Mitt ansikte och kroppen är så fruktansvärt stel alltså galet irriterande måste verkligen se ut som ett riktigt creep ibland när jag ser så omänsklig ut i dessa situationer!

Det värsta är ju att man trodde att detta skulle gå över någon gång när åren passerat men icke det är precis som vanligt! Så mycket denna skiten har förstört för mig genom åren att ständigt känna adrenalinet spruta i kroppen och ha hjärtat i halsen och jag blir helt skakig så fort man ska vara runt folk eller ha fokus på sig själv, till och med när jag ska vara med mina barndomsvänner man känt hela sitt liv eller vara med sin egen mor kan jag inte ens slappna av utan ständigt känna mig stel och tillbakadragen fy fan! Så många relationer och annat man gått miste av genom åren på grund utav rädsla inför möten och liknande för jag är så rädd för över mitt annorlunda beteende så jag skippar dom hellre än att skämma ut mig!

Det enda jag testat genom åren som verkligen har fungerat är Xanax och Benzo i dessa situationer, då kan jag verkligen slappna av och säga vad jag verkligen tycker och tänker rakt ut och kan vara mig själv och faktiskt vara underhållande glad och på hugget. Annars säger jag aldrig vad jag tycker eller tänker frågar mig någon på jobbet med ett par arbetskamrater runt mig så brukar jag oftast ge dom ett snabbt svar "Ja så kan det vara" eller "Nej det tycker jag inte" eller bara Nej/Ja för att flytta fokuset ifrån mig så fort som möjligt eftersom jag känner mig trängd.

Men jag förstår ju att jag inte kan knapra Benzo hela livet för att få bukt med dessa problem jag har, så vad i helvete ska jag ta mig till för att bättra till detta?

Du har ju vant dej att va stel i dessa situationer . Så du å din kropp är inställd på detta.
Du får försöka bryta det igenom att träffa mer folk å tänka att det inte e farligt.
Stå rakt med ryggen å slappna av i axlar.
Prata om dina intressen. Då glömmer du av dina beskymmer.
Ha lite saker nedskrivna du vill ta upp.
Å det gör inget om du e lite nervös , folk i allmänhet kommer ej se ner på dej.

Så skippa benzo å ut å bli van med folk

Tiotusenkronorsfrågan. Om det fanns ett svar där skulle det inte behövas saker som lugnande betablockerare. Så vet inte. Man behöver liksom bygga upp sitt självförtroende. För det är liksom vad det handlar om i grunden att det finns en känsla av att de andra är förmer än en själv och därav att denna otrygghet uppstår. Hur man gör det är just tiotusenkronorsfrågan. Möjligen genom att bli extremt rik, eller träna upp sig så man blir extremt snygg och stark. Eller som med fobier i gemen att man behöver möta rädslan rakt upp och ner. Känna sig obekväm men att ge sig in i det och stå ut. Till slut där kommer förhoppningsvis fobin att släppa.

Tja, för det första fokuserar du på helt fel saker. Symptomen som du får i situationen (dom är helt ointressanta).
Det handlar istället om vilka förväntningar du går in med (och som skapar symptomen),
Så enkelt är det....men svårt. Det är som med vikt. Det är hur lätt som helst att gå ner i vikt, det är bara att äta färre kalorier än man förbrukar. Ändå helt omöjligt.

Du beskriver inte så mycket vad som händer psykiskt i dessa situationer, mest fysiskt.
Försök kartlägga vad det är som sätter igång dina problem, är det något andra gör eller förväntar du dig kanske alltid att det skall bli som det blir i dessa situationer?

Skulle inte ta Benzo mot detta, dock prata med en kurator eller psykolog!

Detta är kanske nåt Nathaniel Brandens
The Six Pillars of Self-Esteem: The Definitive Work on Self-Esteem by the Leading Pioneer in the Field.

De fundamentala delarna att bygga på är;
Be conscious, have acceptance, have responsibility, pursuing your goals, have a purpose, have integrity.

Branden introduces the six pillars-six action-based practices for daily living that provide the foundation for self-esteem-and explores the central importance of self-esteem in five areas: the workplace, parenting, education, psychotherapy, and the culture at large.

Ja men det är inte så lätt mannen att bara "bryta det" när man har haft det mer eller mindre hela livet.
Och jag är oftast inte den personen som startar en konversation utan jag är oftast den tysta så vidare det inte är något riktigt intressant som det pratas om, då kan jag faktiskt släppa det mesta och vara mer avslappnad och ingå djupt i olika konversationer.

Nej folk möjligen kanske inte ser ner på en av just det skället, men i längden så kommer man ju längre och längre ifrån eftersom man för andra verkar vara den "konstiga killen"

Ja men det är ju det jag inte riktigt vet vad det är som triggar igång det! Känns som min kropp går i försvarsläge direkt jag blir konfronterad eller ska på möten samt träffa folk direkt. Adrenalin är ju en stor faktor i dessa som förstör mycket, kan vara hyfsat lugn och i vissa sociala situationer inte många men, sen från ingenstans PANG och så har man så mycket adrenalin så det är helt omöjligt att stå stilla!

Har så mycket energi då av adrenalinet så jag vill bara springa ett maraton!

Det förstår jag att det inte e lätt , va ej så jag menade.
Men samtidigt om du accepterar det kanske det blir lättare. Tex - fan jag har dessa problem, men jag ska fan va social ändå .
Värsta som kan hända e att du blir nervös ibland.
En sak vid oro å ångest e att äta.
Så har dina sociala träffar på resturang , middagar hemma osv.
Har du märkt att du blir lugnare när ni ätit klart ?
Alltså att ni sitter å äter en burgare å sen när ni går så mår du bättre ?

Jag brukade få mycket andrenalin när jag hade panikångest-attacker, om du testar att googla ''förväntansångest'' så kanske det stämmer in lite på din problematik!
För om du ofta får detta andrenalin-påslag kanske ditt psyke förväntar sig att påslaget skall komma och då kommer det.
Många inkl. jag själv som har ångest-problem får ju ofta ångest bara av oron/önskan om att inte ha ångest..

Har du tagit upp detta med dina närmsta vänner och din mamma? Berätta precis det du skriver här och "erkänn" din situation för dem. Då kan de kanske hjälpa dig att över, genom att ni tillsammans kan experimentera med om där finns saker som gör det lättare eller svårare för dig i sociala sammanhang?
Jag tror att det blir lättare för dig att bryta ditt mående om du får lov att öva i en situation där alla är medvetna om problemet och där du ändå känner dig trygg med din omgivning.

Sen sitter det mycket i att kroppen vänjer sig vid att alltid reagera som du beskriver, det har liksom blivit så att din kropp och hjärna automatiskt faller till det beteendet eftersom den tycker det är det normala. För att bryta det krävs mycket aktivt tänkande och att aktivt gå in och göra tvärt emot känslan. Du måste lära om att det är kul att umgås (med bra människor) och att det inte är något som kroppen behöver gå i försvar mot.
Det kan krävas att du tex får hjälp av en samtalsterapeut eller liknande för att få konkreta råd och konkreta övningar som kan hjälpa dig på längre sikt.

Så vad ska jag fokusera på då? Är inte så lätt när man blir så uppspelt och pumpad med adrenalin så kroppen skakar huvudet går inte att hålla still utan det börjar också skaka, samt händerna darrar och jag står som en tjackpundare som inte kan stå still och rösten darrar fan också!

Jag måste vara lugn lugn lugn, men min kropp tillåter ju inte detta! Jag tänker inte på något speciellt innan detta händer utan det bara händer i sociala situationer oavsett vad jag vill eller inte. bara jag tänker på att sitta i rum med en massa folk nu och få en fråga ställd till mig eller liknande så känner jag direkt hur hjärtat börjar slå snabbare!