Vad är värdet med livet?

Man jobbar 7-4 med ett monotont, svintråkigt jobb så man är astrött när man kommer hem.

Man har en lön som är så dålig så för att köpa en ny bil, så måste man jobba i över ett år för att ha råd med den, detta är om man bor på gatan och äter sopor.

Annars, ja då har man inte råd med den om man så sparar uttav helvete i 10 år.

Nå väl, vi lever ju i ett rikt land.

Jag ser det som att slitet man tvingas till dagarna i enda, inte är värt lönen. Man tvingas, ja. för att alternativet är ännu sämre, men det gör absolut inte att det är bra.

Det kan låta överdrivet, men livet är tammefan inte en bra deal för mig och kommer aldrig bli det.

Man bör såklart inte bara fokusera på pengarna, man kan även fokusera på känslor.

Även dom är mer negativa än positiva. Låt säga att du går ut med ett gäng kompisar och festar, då mår man kanske bra stundvis, men dagen efter mår du åt helvete 10ggr mer dåligt än du mådde bra dagen innan.

Så är det med alla känslor, får du en bra känsla någon gång, så kommer det bara bli sämre.

Finns ingen mening eller värde med livet enligt mig. Men för många är det väl familj, barn och sånt.

ovärderligt.

Existensen är meningslös.

Däremot kan man ju försöka göra så mkt som man gillar att göra och undvika saker man ogillar, medan man fördriver tiden fram till döden. Men allt förblir i längden helt meningslöst.

Inte särskilt mycket förmodligen.

Däremot kan man givetvis rent subjektivt göra saker som man personligen senare värderar högre respektive lägre. En god mix kan man tänka sig att många svenskar uppskattar då vi trots allt lever i 'landet lagom'.

Men att det skulle finnas något värde, för universum och allting, i vad du gör respektive inte gör har jag inte sett några övertygande bevis för.

Tipset är således att knulla och ha skoj (vad nu det senare innebär för dig). Sexuellt umgänge gillar de flesta så det är en av de enklare aktiviteterna.

Att köpa bil, om ej för att få knulla mer, har gjort få lyckliga så jag ser inte riktigt problematiken kring det. Detsamma gäller samlandet av små gröna papperslappar, om ej för att knulla mer givetvis.

Min poäng är att om man ska göra något man gillar i en timme måste man göra något man inte gillar i 10 timmar. Det kan väl ändå inte vara en bra deal.

Nej det låter inte som en bra deal. Dax att omvärdera och omprioritera i livet.

Denhär då..
Eftersom man lever så vann man loppet gentemot sina 100 miljoner spermiekompisar.. , som betraktas som förlorare och därför blev förpassade ner i toaletten efteråt.
Då kan man fråga sig om man verkligen är en vinnare bara för att man råkar få leva i närmare 100 år och sen själv bli förpassad antingen i en kista eller uppeldad i en ugn..
Hints på det grabbar??
För detta tror jag ingen av er tomtar som läser detta , någonsin spekulerat över..

Börja meditera och bli ett med universum istället för att förankra dig på ett enda ställe (Sverige, Jorden). Att känna tomhet på en förbrukad exoplanet kan enkelt bidra med sådana känslor du känner just nu. För att inte tala om det fruktansvärda och nästintill meninglösa systemet och infrastrukturen som råder här. Med andra ord, ditt jobb.


Edit: Eller skaffa flickvän.

Att gå till ett svintråkigt och monotont jobb dag efter dag, år efter år låter ju ganska meningslöst. Varför inte hitta något som du tycker om istället? Det är du som skapar din egen lycka. Om man bara fokuserar på allt man inte vill och inte kan så blir hela tillvaron grå och deppig.

Eller så gör man upp en livsplan. Bestämmer sig för några milstolpar i livet då man vill ha kommit någon vart och hur man kommer dit. Det brukar innebära att man får offra sig att gå ut grundskolan även om det inte är så kul. Kanske någon gymnasielinje och högskola. Knega några år på sämre jobb med lägre lön men med någotsånär målmedvetenhet. För att på sikt kunna släppa det tråkiga och få mer och mer tid till det man vill göra. Man kan ju tillochmed ha jobbat sig målmedvetet fram till ett jobb man älskar att göra de där 7 till 4 och har man tur får man bra lön.

Planering

Låter som en dröm. Har gjort det första.. men har liksom fastnat i mitt yrke sedan 10 år tillbaka.

Tyvärr har jag även för dålig fantasi för att hitta på en realistisk framtid för mig om hur jag vill ha det, samt hur jag ska ta mig dit inom en rimlig tid.