Att tala sanning retar upp genomsnittsnollan

Varför borde det vara så om livet uppkommit av en slump?

I några trådar har jag gett mig på att kritisera heliga saker som kvinnor och familj. Det sociala receptet i PK-Sverige är att vara mogen och pro-woman. Speciellt om det avser män. En man som kritiserar kvinnor blir genast beskylld för att ha personliga problem och svårigheter på köttmarknaden, dvs inte vara framgångsrik hos brudarna. Folklig vulgärfeminism skulle man kunna säga. Och trots att svenskar tror sig vara väldigt individualistiska och oberoende så skattas kärnfamiljen väldigt högt. När man gör sig lustig över denna slätstrukna och överskattade sociala institution blir man genast överkörd av upprörda mammor och pappor. De har ju investerat allt och allt i feel-good-familjeliv och fattar inte att man kan tycka annat. Dessa mammor och pappor fostrar sina barn att acceptera LGBT, så hur kan de ha fel? Eller hur? Det är så typiskt att de mest onyanserade, tråkiga och ingrodda elementen är de som dominerar Flashback, som påstås värna yttrandefrihet och oliktänkande. Jösses, hur skiljer sig sajten och dess klientel från DN eller SVT? Är den enda skillnaden att få säga n7gger? Horan och sanningssägaren har i alla tider stuckit i ögonen på det konformistiska majoritetssamhället. Genomsnittsnollan hatar att höra sanningen, och kan bli jävligt vresig när den sägs.

Diskussionsunderlag: varför är folk så känsliga för att höra sanningen?

Att uppleva en "verklighet" som överhuvudtaget inte sammanfaller med verkligheten skulle inte gynna överlevnad. En helt tankeinducerad verklighet, givet att det även finns en sann icke-tankeinducerad verklighet utanför ditt medvetande, är likvärdigt med total blindhet (och lika farligt).

Om det finns en sann icke-tankeinducerad verklighet utanför ditt medvetande så kan inte din perceptuella verklighet vara helt avskild den sanna icke-tankeinducerade verkligheten (som förefinns utanför ditt medvetande). En helt tankeinducerad verklighet kräver solipsism eller att vi är hjärnor i näringslösning som förnimmer en simulerad verklighet. Du skulle annars gå in i ting som du ansåg inte ska finnas där.

Teleologisk - målstyrd.

Slump är godtycklighet av något slag.

Som ateist, så bör du väl inte tro på kunskap eller sanning som har tagits in genom sinnena? Eftersom om evolutionen är helt slumpmässig, så finns det ingen anledning att tro på våra sinnen, därav ingen anledning att tro på sanning eller kunskap ÖHT.

Vad är det för ändamål du åsyftar?
Vad är målet med att förklara begreppet ”slump” som något reellt?
Mer än att låta oss ha en ”förklaring” för utfall vi inte förstår att förklara alltså..

Du tror att händelser är ”slumpmässiga”?
Tror du inte på kausalitetsprincipen?

Är inte ”slump” egentligen bara en killgissning och en ursäkt för att slippa erkänna att man inte känner till det faktiska sakförhållandet?
Ungefär som att antaga att gudar och demoner är inblandade om du frågar mig..

Värdefullt om man har som mål att framstå som allvetandes eller att ha ett färdigt svar på allting,
Själv har jag inte det målet utan styr lite annorlunda.

Evolutionen är INTE helt slumpmässig. Mutationer är iofs slumpmässiga, men dessa utsätts ju sen för det naturliga urvalet. Ett begrepp som ju t o m finns med i undertiteln till Darwins revolutionerande bok
On the Origin of Species
by Means of Natural Selection, or the Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life

Nu finns det förstås en viss slumpmässighet även i det naturliga urvalet. Även med bra anlag kan man ju ha otur på olika sätt. Men biologer brukar iaf mena att just urvalet är en i huvudsak deterministisk process. De bäst anpassade individerna vinner helt enkelt (eller har iaf högst chans...)

Btw, vad är egentligen kopplingen till TS omogna Topic?