Jag går just nu igenom ett helvete av abstinensbesvär efter att ha ätit Stilnoct i flera år (+ Xanor men det är Stilnoctberoendet som är vidrigt).
(Vet inte om jag kan hålla tankarna i ordning men hjärnkontoret svajar lite nu förtiden.

)
När jag först fick Stilnoct så behövde jag det verkligen - man kan säga att de räddade mitt liv. Tyvärr borde någon läkare längs med den långa vägen sagt stopp eller börjat dra åt bromsen lite.
När man tänker på abstinens så tänkte i alla fall jag på typ heroinister som har ett helvete i en vecka och sedan mår hyfsat bra förutom ett "sug".
Så är det INTE! med sömtabletter (typ Stilnoct/Imovane/Sonata) eller benzodiasepiner (Valium,..., Xanor). Dessa mediciner går ej att sluta "rakt av" med då abstinensen kan hänga med i månader och även år efter långt bruk.
Tänk på detta innan du tar din första tablett!!!
I mina akuta lägen var jag verkligen i behov av "kemisk" hjälp - annars hade jag definitivt inte levt idag - så mitt val hade varit att ta dessa mediciner. Däremot hade jag dragit ner rejält under mina bättre perioder och inte bara tagit en Stilnoct för lyckan att somna snabbt när jag gott hade kunnat vridit och vänt mig lite.
Exempel på abstinensbesvär JAG har fått (i princip över en natt):
- darrningar i händer och fötter (klarar inte av att hantera en datormus)
- stora spasmiska ryckningar i hela kroppen liknande de ryckningar CP-skadade kan ha
- helt speedad
- tunnelseende vilket (bland annat) gör att jag inte kan köra bil
- mycket svår migrän
- plåtsmak i munnen (liknande galvaniskt element)
- kan inte svälja mat
- darrningarna i händerna är så svåra att jag inte kan skriva min namnteckning
- närminnet i princip helt borta (ruskigt läskigt!)
- m.m.
Jag hade en lista på 42 saker som mer eller mindre besvärade mig - och alla berodde på abstinensbesvär från Stilnoct.
Den akuta lösningen blev att gå upp på min "vanliga" dos (samma som för flera år sedan, jag hade alltså aldrig ökat den under den långa tiden). Nu ska den mycket långsamt trappas ner i omgångar.
Det tuffa är att jag samtidigt måste balansera min underliggande depression så att inte den blir värre.
Förlåt allt svammel!
Vad jag egentligen vill ha sagt är att börja inte ta sömntabletter/benzodiazepiner som något häftigt att flumma på!
Enligt min nuvarande läkare är dessa beroenden bland det vidrigaste som går att försöka ta sig ur då besvären sitter i så länge. Han jämförde med "tunga narkomaner" och hans erfarenhet är att är de motiverade så klarar de att lägga av sitt missbruk. Vi läkemedelsmissbrukare däremot har mycket sämre prognos och trots att jag just nu mår (depressivt) väldigt bra klarade jag inte ens en vecka med alla abstinensbesvär utan valde att få hjälp med långsam nedtrappning.
Tankevärt:
Bara en veckas bruk av Stilnoct KAN leda till ovanstående besvär (eller andra). Lägger man då av så bör besvären försvinna inom en vecka.
Har man tagit dem i flera år så kan besvären hänga med lika länge till...