Besatta flickvänner som vill ha sex HELA TIDEN

Har märkt en röd tråd nu i mina senaste förhållanden. En röd tråd som till grunden har skapat stora problem senare i förhållandet.

Upplevde att mina senaste två flickvänner blev besatta av mig. Dock är inte det problemet. Till en början är allt underbart. Vi har sex flera gånger varje dag. Det kanske kan börja med 5-10 gånger om dagen och sedan saktar det ner till 2-3 gånger om dagen för att sedan bli en gång om dagen till ett par gånger i veckan.

Detta är helt och hållet mitt fel. I början orkar jag ha så mycket sex för att jag är så jävla kåt och har inte haft sex på länge. Men sedan planas det ut till min mer normala sexuella nivå. Jag har vanligtvis en ganska låg sexdrift. Perfekt för mig är egentligen 3-4 gånger i veckan. Annars har jag bara sex för att hon vill det och jag ger efter. Men tjejerna vill fortsätta ha så mycket sex som vi hade i början, fast jag inte orkar. Varje gång jag försöker prata om det här så blir de genast osäkra och tolkar det som att jag inte finner dom attraktiv längre. Det brukar förstå de första gångerna jag snackar ut om det, men efter ett par dagar är det som glömt och det återgår i att "du finner mig inte attraherad längre BUHU".

När förhållandet kommer till detta stadie så börjar jag att få kraftig sexuell prestationsångest. Allt känns stelt, inte bara från mitt håll utan också deras. Det har skapats en osäkerhetsbomb i skallen på dem som de aldrig kommer över. Det spiller över på mig och gör mig osäker. Jag gillar att ha sex när det känns rätt. Det känns inte rätt att ha sex när vi precis haft det två gånger på raken. Men mina tidigare tjejer fattar inte det här?

Det är nu jag börjar ana en besatthet av deras sida från mig. De blir svartsjuka. Tror att jag tänker på andra tjejer för att jag är inte "lika kåt som jag var i början". Svartsjukan växer sig starkare. De börjar gå i tankar om att jag kommer lämna dem. 'Hints' börjar dyka upp som "utan dig har jag ingenting, då kan jag lika gärna ta livet av mig" osv osv. Det är nu jag blir osäker i förhållandet. Förhållandet börjar kännas som en jävla cirkus. Inte det här harmoniska, naturliga och avslappnade förhållandet jag önskar vi hade. Istället för att vi sitter och pratar om allt möjligt och har en härlig tillit till varandra så handlar diskussionerna om att de söker bekräftelse från mitt håll i totalt orimiliga mått, saker jag säger börjar de vrida och vända på och gör egna sjuka tolkningar på det jag säger. Jag sitter mest och försöker förklara hur jag verkligen menar, trots att det bör vara uppenbart att det är helt enkelt så som jag säger. Alltså utan massa baktankar. Svartsjukan växer sig till ett monster och manipulationen börjar bli värre och värre. Blir kvävd i förhållandet och vill bara get the fuck out of there.

Jag vet det att jag ska vara riktigt jävla tydlig inför mitt nästa förhållande hur det ligger till och kanske undvika att ha så mycket sex till en början så att man inte sätter en standard på en nivå som en jävla knullhäst. Är det andra som har liknande problem? Något mer jag behöver tänka på inför nästa förhållande. Jag vet inte om jag orkar med det här igen. Men vill ju inte vara ensam heller.

tl:dr Flickvänner vill ha sex HELA TIDEN och jag orkar inte leva upp till det. Vilket gör dem fruktansvärt osäkra och svartsjuka.

Som kille får man faktiskt ställa upp, du får väl lust när du en gång börjat? Du har tagit på dig att se efter en persons sexuella behov och då är det bara att knulla och se glad ut. Visst kan du bete dig som en brud och jiddra om att "det skall kännas rätt" och "Jag har också känslor" men det lär sluta med att du inte var sex alls.

Så är kvinnor som blir tillfredställda. Vill ha mer hela tiden.

Har bara haft en kille i mitt liv som gav mig riktiga orgasmer. Men han orkade heller inte alltid. En gång började han nästan gråta. Vi sågs bara på helgerna och han kom direkt från jobb. Trött och dammig.

Jag ville ligga direkt varje gång när han kom till mig...stackars karl

Jag har försökt att leva upp till deras sexuella behov. Men det går till en viss gräns. Det tar verkligen musten ur mig. Måste återhämta mig mellan varven. Det bara är så? I slutet av mitt första förhållande övervägde jag att fixa testosteron för att rädda förhållandet. Det kan vara så att jag lider av testosteronbrist. En bit in i förhållandet stämmer faktiskt symptomen rätt bra på mig https://www.testosteronbrist.se/scri...rist/index.php

Men har jag sex 3-4 dagar i veckan stämmer inte längre symptomen längre in på mig då jag fått återhämtat mig tillräckligt och byggt upp en kåthet, vilket slutar i riktigt jävla grymt animaliskt sex. Det försvinner när det blir flera gånger om dagen och jag har mest ångest över att hon ska försöka initiera någonting. Men är det verkligen onomalt? Har alltid blivit så förvånad över hur jävla kåta vissa män är. För mig har det aldrig varit så.

Vilket jävla dilemma! Senaste tjejen fick orgasm 10 gånger under ett av våra samlag och sa att hon trodde att hon hade haft sex innan hon träffade mig. Hon fick verkligen inte nog. Hade skrubbsår på könet och var konstant öm. Missuppfatta mig inte nu. Jag ÄLSKAR att ha sex. Men inom rimliga gränser...

Sluta ragga utanför psykmottagningen eller behandlingshemmet helt enkelt, normalt funtade tjejer funkar inte sådär.

Vilken aspekt syftar du på? Sexdriften? Besattheten? Svartsjukan?
Dessa kvinnor är i princip min enda verkliga erfarenhet med kvinnor. Nu har ju båda dessa faktiskt haft svårigheter med sin psykiska hälsa. Skulle knappast klassificera dessa som psyksjuka eller så. Men det känns ju som varannan tjej lider av något trauma från sexuella övergrepp, misshandel i tidigare förhållande eller allmänt blivit enormt psykiskt nedtryckta eller hjärntvättade av samhällets och medias bild av "hur man ska vara". Men det är ju en annan story.
Jag dömer kvinnor efter deras personlighet, utseende (viktigt att man ska vara attraktiv av sin partner) och hur vi klickar socialt. Har inte mage att säga till någon som jag klickat med att jag inte är villig att fortsätta förhållandet för att de mår dåligt psykiskt eller har tidigare trauman. Kärleken är blind. Iallafall i mitt fall. Men kanske borde bli hårdare mot mig själv? Fan att det ska va så jävla svårt. Urgh!

Nu håller jag inte med om detta själv. Men får höra att jag är riktigt jävla snygg. Flera som tycker jag borde bli modell. Fuck that shit! Men båda dessa tjejer har blivit chockerade över att jag ens varit intresserade av dem då jag tydligen är över deras liga. Suck.... så jävla trött på det där. Den senaste tjejen jag hade var helt säker på att jag bara låtsades vara intresserad av henne och hade väldigt svårt att acceptera att jag var hennes. Även det blev ett problem eftersom mitt utseende gjorde henne väldigt osäker i sig själv. Vad fan? Blir så trött. Misstänker att det kan vara orsaken till deras svartsjuka samt besatthet.

Du har nog något speciellt som gör att kvinnor njuter. Inte så vanligt att det är så som du beskriver. Hade gärna haft en man med dessa egenskaper.

Både en gåva och en förbannelse

Snarare en förbannelse. Önskar att jag kunde omvandla det till en gåva istället. Men jag är ju absolut inte ytlig eller dömer andra efter hur de ser ut. Mitt enda kriterium ytligt sett är att jag är attraherad av personen och som tur är så finner jag kvinnor i alla hårfärger, hudfärg, längder, storlekar och åldrar attraktiva. Men alla förväntar att jag ska ha en egen "barbie". Men det är inte alls det jag är ute efter.

Vet inte vad jag ska ta mig till...

Om du är trött på att knulla så är det väl bara att sluta att ha relationer, eller söka efter en mer seriös och mogen partner som inte enbart är ute efter sex... Du kanske umgås med fel slags kvinnor...?

Alltså jag vill ju inte sluta knulla. Pallar bara inte knulla 10 gånger om dagen. Känns som en märklig grej att ta upp när man dejtar någon som det börjar bli seriöst med. Hur lägger man upp det på ett schysst sätt liksom? Tänkte att jag skulle göra det klart inför nästa förhållande, men problemet är ju att jag har sex när det känns rätt och är riktigt kåt! Och det är jag ju som FAN i början av förhållandet! Så man vill ju bara ha sex hela tiden! Men efter ett par dagar blir det tomt i ladan liksom. Behöver lite mer andrum i mellanåt, för annars försvinner min kåthet helt och hållet. Det kanske inte låter så illa, men det är väldigt väldigt påfrestande psykiskt att befinna sig i denna situation. Ena stunden har man massor av sex, sen helt plötsligt ska jag försöka förklara att jag inte klarar ha sex lika frekvent. ???? Kommer framstå som världens skummaste snubbe. Eller?

Hur vet man vilka tjejer som inte ENBART är ute efter sex. Är det något man brukar diskutera på dejten?
Alltså jag är rätt efterbliven när det kommer till relationer. Har varit singel nästan hela mitt liv pga min enormt dåliga självkänsla. Fan att just det här ska vara så känsligt att diskutera mellan sin partner. Jag brukar vara rätt så rak på sak och tydlig på ett schysst sätt men enligt min erfarenhet så är de väldigt förstående efter vi diskuterat saken. Men sen går det ett par dagar så är vi på ruta ett igen och allt jag sagt tror de väl bara är en lögn eller så har de glömt det. Osäkerheten och bekräftelsebehovet växer starkare för det verkar som de tolkar det på värsta möjliga sätt trots att jag är extremt tydlig med hur det ligger till.

Det är så hemskt att se kvinnor bli sårade på grund av detta. Det är verkligen det sista jag vill. Men de måste förstå det för annars blir det värre än vad det behöver vara.

Seriöst, har ni sex varje dag?

Det där stämmer väldigt bra in på mina senaste relationer. Jag fick en känsla av att ha sex är ett sätt att hålla fast mig i förhållandet. Det låter kanske konstigt men sista kvinnan nästan äcklade mig så som hon på slutet fläkte ut sig. Det värsta var egentligen tjatet och gnället, ständigt, dagligen.

Saknar också ett normalt sansat förhållande, men de senaste har avskräckt mig. Lever hellre ensam.