Nu börjar mitt liv braka åt helvete på grund av mina drömmar.

Det jag funderar på är det faktum att jag har haft detta problem sedan 2013/14, hade det varit diabetes hade det visat sig på ett eller annat sätt under den tiden. Jag tog förövrigt blodprover 2016 vilket hade visat ketoner om jag haft långvarigt lågt blodsocker.

Har alltid varit en sömngångare som liten. Gå runt i huset och prata som en idiot eller faktiskt hitta på en massa konstiga saker. Inget konstigt med det, bara skoj för föräldrarna och lite konstigt för mig liksom.

I sena tonåren började det dock balla ur totalt. Minns klart att min första dåliga dröm var av att jag vaknade av att någon satt på min bröstkorg med en yxa i högsta svin, och sa: "Nu ska du dö, din jävel".

Flög upp ur sängen och sprang ut på tomten. Helt övertygad som jag är ringer jag 112, men lägger på mitt i då det fan inte kan stämma. Kommer tillbaka in, inser vilken konstig jävla dröm det där var men lyckas ändå somna om. Detta var bara en början till vad som komma skall, allt från spindlar som kryper runt i rummet eller konstiga demoner/människor som dyker upp från ingenstans.

Allt medan jag är VAKEN och är FULLT rörlig.


Nu har det blivit för mycket, jag orkar inte mer. I natt satt jag mig på min sambos bröstkrog och tryck in mina naglar i hennes panna samtidigt som jag tryckte ned hennes huvud i kudden och skrek "Du är inte du/Vem är du?!". Hon har panik och letar efter lampknappen, hon får slå på min arm för att få mig att sluta. Jag sitter kvar i tio sekunder tills hon kan bevisa att hon är hon, då börjar jag bara mumla och lägger mig igen.

Innan detta har jag tryckt ned hennes ansikte med en kudde för att jag trott att hennes hår burnnit. Det är så efterblivet jävla äckligt för att jag är kvar i DRÖMSTADIET och TROR att det händer PÅ RIKTIGT.

Jag orkar inte mer, arbetsterapeuten snackar om ett tyngdtäcke, för då kan jag inte göra lika grova rörelser, som att det löser mitt problem.


Har någon varit med om samma? Har ni hört något? Hur fan löser jag detta?

EDIT:

Kul grej, alla drömmar är inte läskiga heller. Satt mig upp i sängen för några veckor sedan och väckte flickvännen av att det stod en karl från renässansen i rummet, fullt uppklädd på det där traditionella sättet. En annan gång gömde sig Lars Lagerbäck inne i mina tapeter som jag satt och skrattade åt.

Det jag funderar på är det faktum att jag har haft detta problem sedan 2013/14, hade det varit diabetes hade det visat sig på ett eller annat sätt under den tiden. Jag tog förövrigt blodprover 2016 vilket hade visat ketoner om jag haft långvarigt lågt blodsocker.

Ju mer man processar sina drömmar, desto bättre distinktion kan man ha mellan drömt och vaket liv.

Hur man processar sina drömmar så de blir mindre laddade och besvärande: Skriv ner dem! Helst genast du vaknat, men annars dagen efter.

När man skrivit 10 gånger om jobbiga spindlar eller demoner vid sängkanten, då bryr man sig inte längre lika mycket när de dyker upp i den 11e drömmen.

Jag drömde under åratal om demoner och vaknade och tyckte det stod mörka gestalter vid sängen. Efter att ha skrivit ner drömmarna, så de bearbetades, har de jobbiga drömmarna minskat i antal och idag kan jag vakna och be de mörka gestalterna vid sängkanten att dra åt helvete innan jag vänder mig och somnar om.

------------------------------------------------------------------
Ps Vid ett tillfälle vaknade jag av att en kvinlig mörk gestalt i 1800-talskläder stod vid sängen och jag bad henne att "Dra åt helvete! Du ska inte vara här!" innan jag vände mig om och somnade om. På morgonen stod en pall som jag alltid har stående längs väggen på andra sidan rummet invid min säng. Pallen hade flyttats under natten, som om en verklig person suttit vid min sängkant. För inte kan väll drömmarnas demoner flytta en fysisk pall? Eller hade jag flyttat pallen i sömnen?
Ds