Emergent kritiskt tänkande, är arv/miljö en felställd fråga?

Är antagandet att det som inte beror på uppfostran "måste" bero på specifika medfödda predispositioner en falsk dikotomi? Varför skulle de enda möjliga hjärnorna vara en biologiskt programmerad samling specifika psykologiska mekanismer utan generell universalnyckel till flexibilitet, ett okritiskt blankt blad som formas av uppfostran, eller en blandform av de två? Tänk om hjärnan är något helt annat utanför dikotomin och inte heller någon blandning inom den?

Insektssvärmar ändrar sitt kollektiva beteende i grunden när de når över en viss storlek. Det är fullt möjligt att hjärnor ändrar beteende i grunden när antalet sammankopplade hjärnceller och kopplingsnivån mellan dem når över en viss tröskel. Om teorin att mer sammankopplade hjärnor kan upplösa mer precisa åtskillnader stämmer, bör det finnas en tröskel för när distinktionen mellan logik och observation dyker upp. Tänk om denna distinktion gör att hjärnan spontant börjar att dra hypoteser och teorier till sina slutsatser och förkasta de som visar sig göra felaktiga förutsägelser? Kan det i så fall vara så att anledningen till att folk inte kan uppfostras till vad som helst inte alls beror på några medfödda predispositioner för specifika beteenden, utan på att vi alla tänker kritiskt och därför inte kan luras till vad som helst? Det kan ju förklara hur vetenskap kan existera.

Med andra ord att det är en falsk dikotomi att anta att "det blanka bladet" skulle ha någonting med social ingenjörskonst att göra. Tänk om påståendet att specifika predispositioner skulle vara det som satte gränsen för uppfostrans betydelse inte alls stävjar social ingenjörskonst utan tvärtom skapar en dubbel social ingenjörskonst som består delvis av eugenik?

Om...du är den du är så kommer miljön få dig på bättre tankar. Du kanske t om tar avstånd från den personen du varit tidigare.

Om tiden är ett sträck.
Var på strecket är du?
Vem är du?
Jag är inte samma person som förut. Denne är borta. Tilllåt mig få slippe denne person.

Vad som motbevisar teorier har ingenting med intentionen eller avsaknaden därav hos den del av miljön som levererar motbevisen att göra.

Fetade: miljö alltså? Hur är det då en falsk dikotomi?

I övrigt tolkar jag arv/miljö som en falsk dikotomi i meningen att båda dessa fenomen samverkar i konstituerandet av en människa.

(En dikotomi är ömsesidigt uteslutande, dvs ingenting kan tillhöra båda delarna samtidigt. Exempelvis brottslighet, kan orsakas av arv och miljö i samverkan, så sannolikheten för brott bestäms av både arv och miljö)

Att påstå att det kan vara en blandning av två ingredienser är fortfarande en falsk dikotomi på ingrediensnivå om det felaktigt utesluter möjligheten att det är en fundamentalt olik tredje sak. Att påstå att "det är inte antingen kisel eller molybden, det är en blandning av kisel och molybden" är ändå en falsk dikotomi genom att missa att det finns många andra grundämnen.

Att orden "arv" och "miljö" användes i rubriken utan förklaring om sammanhanget beror på brist på plats i rubriken, i trådstartstexten framgår det att det är påståendet att det skulle gå att uppfostras till vad som helst om inte specifika medfödda predispositioner för specialiserade personlighetsdrag satte gränsen som är en falsk dikotomi. Där framgår även att emergent kritiskt tänkande som uppstår av sig självt vid en viss nivå av sammankopplade hjärnceller inte är en samling specialiserade medfödda personlighetsdrag och inte heller något blad som okritiskt fylls i utifrån.

Att dessa sammankopplade hjärnor finns hos människor men inte andra djur beror på gener, vilket inte är samma sak som att det skulle finnas specialiserade delar i kritiska hjärnor. Det finns flera exempel på människor som saknar delar av hjärnan och inte alls visar de symptom som hjärnkartorna förutsäger utifrån skadans placering ("evolutionspsykologerna" skapade sina hjärnkartor från anekdoter med enskilda hjärnskadade som verkade ha ett visst beteende), och då det mest är personer som uppvisar någon sorts symptom som undersöks är ett stort mörkertal tänkbart och mer omfattande scanningar av random personer rekommenderas. Däremot blir allvarliga symptom vanligare i de fall nästan hela hjärnan är borta och det bara finns små rester av hjärnan kvar vilket kan bero på att de inte längre uppfyller tröskeln för kritik. Om vi överger påståendena att hjärnan skulle bestå av specialiserade mekanismer och att beteendet skulle bestå av specifika personlighetsdrag är detta inte någon motsägelse.

Emergent kritiskt tänkande är en anledning till att det inte går att uppfostras till vad som helst som inte har ett skvatt med några specialiserade medfödda predispositioner för specifika personlighetsdrag att göra. Att hjärnan formar om sig själv genom kritiskt tänkande och är så sammankopplad att den knappast kan delas in i några specialiserade mekanismer betyder ju inte att den kan tutas i vilken bullshit som helst, tvärtom kritiserar den nonsens. Påståendet "om du inte tror att specifika personlighetsdrag sätter gränser för hjärnans formbarhet så tror du på social ingenjörskonst" är en falsk dikotomi.

Enligt teorin om emergent kritiskt tänkande formar hjärnan kritiskt om sig själv genom vuxenlivet. Detta betyder inte att social ingenjörskonst till godtyckliga beteenden skulle fungera, då kritiken även utesluter sådana dumheter. Teorin att vuxna och möjligen även vissa ungdomar kan forma om sina hjärnor på ett sätt som småbarn inte kan (småbarnen har inte nått tröskeln för kritiskt tänkande) ger faktiskt en möjlig förklaring på varför uppfostran har så liten betydelse för beteende i vuxen ålder.

Enligt denna teori är det psykologernas falska dikotomi att formbarhet skulle vara lika med att kunna formas av godtyckliga kulturer som har lett till ett falskt sken av att vuxna skulle vara mindre plastiska än barn, när vuxna i själva verket har en överlägsen förmåga att forma om sig själva kritiskt. Evolutionärt är det inte alls vettigt att kritiskt tänkande skulle förbättras när formbarheten avtog, det skulle vara som att få kammen vid flintskallighet (FB) Evolutionär timing av formbarhet och rationalitet

Så det stämmer, du är inte samma person som förut.

Är inte "emergent kritiskt tänkande" i sig självt en följd av arv och miljö? Om du finner dikotomin falsk skulle jag föreslå att ta bort arv och helt enkelt betrakta generna (individens, eller den totala genpoolen) som en del av medvetandets miljö!

Vad annat finns som skulle kunna påverka beteendet? Nio miljarder gudar?

Återigen användes orden "arv" och "miljö" i rubriken som en följd av platsbrist där. Den falska dikotomin är mellan specialiserade personlighetsdrag för specifika medfödda egenskaper och ett halmdockmässigt "blankt blad" som skulle kunna uppfostras till vad som helst.