Jag har varit med på Flashback sedan 2003, så det har blivit ganska många år. Över den tiden har jag sett forumet förändras på många sätt, från att ha varit ett slags underground-häng till vad det är idag, ett populärt forum för alla möjliga sorteras "vanliga" och ovanliga människor.
Debattklimatet har i min upplevelse hårdnat något över den tiden; idag är man mer bitsk och elak i diskussioner jämfört med tidigare. Kanske har det med antalet deltagare i debatterna att göra - man vill snabbare få bort de man upplever inte bidrar till diskussionen. Oavsett så tycker jag det är värt att fundera kring hur man för diskussion - inte för andras skull utan helt och hållet för sin egen.
Vad anser ni är bra debattstil och följer ni själva vad ni anser är bra debattstil?
Jag har tidigare varit lite av en provokatör; jag tyckte (och tycker förvisso ännu) att det är roligt med lite kontroversiella fakta. Sånt som vi kan kvantifiera som sant, men som inte riktigt känns ok för de flesta. Sedan kan man diskutera det på olika sätt, och jag har sedermera övergått till en mer frågande debattstil, där jag istället för att skriva "men herregud, du har ju inte fattat någonting
" föredrar att skriva "varför tror du att det är så?" eller "kan du ge ett exempel från verkligheten på vad du menar?". Detta har medfört några intressanta effekter:
1. Jag lär mig mer i diskussionerna
Istället för att avfärda andras sätt att se på saker så kan jag oftare få en förståelse för var resonemanget hos meningsmotståndaren brister och/eller vilken kunskap som saknas. Emellanåt inser jag att meningsmotståndaren trots allt har rätt och att det är jag som får tänka om.
2. Andra blir "avslöjade" (på premissen att de råkar ha fel och jag rätt) på ett annat sätt än om jag bara häver ur mig fräckheter
Det är tydligen svårt att bemöta mitt nyare beteende. Jag tror det är för att meningsmotståndaren är "på hugget" och liksom vill ha fräckheter slängda mot sig, så att han eller hon kan hugga ifrån tillbaka. De liksom bara väntar på att få gå till attack, men blir avväpnade när man helt värdeneutralt ställer en fråga istället. Jag har märkt att det blir vanligare att meningsmotståndare bara tystnar eller försvinner från diskussionen jämfört med meningslöst munhugg med elakheter.
3 Jag blir betraktad som en idiot i diskussionerna.
Detta är den kanske mest intressanta aspekten. När jag inte visar samma anda av "du är en idiot, jag har rätt" så hamnar man automatiskt i ett demagogiskt underläge. Meningsmotståndaren, som kan vara en idiot rakt igenom, får fler på sin sida av den enkla anledning att han eller hon ger sken av att vara säker på sin sak (helt felaktigt). Detta är en tråkig effekt, och jag tror att det är det som gör det så lätt för politiker att låta övertygande utan att ens ha snuddat vid en lösning på det problem som diskuteras.
Hur gör ni andra? Bemöter ni andra så som ni själva vill bli bemötta? Vad tycker ni är bra debatteknik? Vad vill ni se mer av och vad vill ni se mindre av i debatter här på Flashback?
Debattklimatet har i min upplevelse hårdnat något över den tiden; idag är man mer bitsk och elak i diskussioner jämfört med tidigare. Kanske har det med antalet deltagare i debatterna att göra - man vill snabbare få bort de man upplever inte bidrar till diskussionen. Oavsett så tycker jag det är värt att fundera kring hur man för diskussion - inte för andras skull utan helt och hållet för sin egen.
Vad anser ni är bra debattstil och följer ni själva vad ni anser är bra debattstil?
Jag har tidigare varit lite av en provokatör; jag tyckte (och tycker förvisso ännu) att det är roligt med lite kontroversiella fakta. Sånt som vi kan kvantifiera som sant, men som inte riktigt känns ok för de flesta. Sedan kan man diskutera det på olika sätt, och jag har sedermera övergått till en mer frågande debattstil, där jag istället för att skriva "men herregud, du har ju inte fattat någonting
" föredrar att skriva "varför tror du att det är så?" eller "kan du ge ett exempel från verkligheten på vad du menar?". Detta har medfört några intressanta effekter:1. Jag lär mig mer i diskussionerna
Istället för att avfärda andras sätt att se på saker så kan jag oftare få en förståelse för var resonemanget hos meningsmotståndaren brister och/eller vilken kunskap som saknas. Emellanåt inser jag att meningsmotståndaren trots allt har rätt och att det är jag som får tänka om.
2. Andra blir "avslöjade" (på premissen att de råkar ha fel och jag rätt) på ett annat sätt än om jag bara häver ur mig fräckheter
Det är tydligen svårt att bemöta mitt nyare beteende. Jag tror det är för att meningsmotståndaren är "på hugget" och liksom vill ha fräckheter slängda mot sig, så att han eller hon kan hugga ifrån tillbaka. De liksom bara väntar på att få gå till attack, men blir avväpnade när man helt värdeneutralt ställer en fråga istället. Jag har märkt att det blir vanligare att meningsmotståndare bara tystnar eller försvinner från diskussionen jämfört med meningslöst munhugg med elakheter.
3 Jag blir betraktad som en idiot i diskussionerna.
Detta är den kanske mest intressanta aspekten. När jag inte visar samma anda av "du är en idiot, jag har rätt" så hamnar man automatiskt i ett demagogiskt underläge. Meningsmotståndaren, som kan vara en idiot rakt igenom, får fler på sin sida av den enkla anledning att han eller hon ger sken av att vara säker på sin sak (helt felaktigt). Detta är en tråkig effekt, och jag tror att det är det som gör det så lätt för politiker att låta övertygande utan att ens ha snuddat vid en lösning på det problem som diskuteras.
Hur gör ni andra? Bemöter ni andra så som ni själva vill bli bemötta? Vad tycker ni är bra debatteknik? Vad vill ni se mer av och vad vill ni se mindre av i debatter här på Flashback?