Egenskaper och nackdelar för tystnad

Du har nog rätt i att tystnad går att ge en egenskap, men jag övergick till att egentligen mena "ingenting" där tystnad bara representerar ingenting ur öronens perspektiv. Jag hade nog egentligen velat bredda diakussionen om tystnad till avsaknad av stimulans till något känselorgan. Synintryck kan vara lika distraherande som hörseluttryck.

Jag undrar om social tystnad bara är obehagligt i vissa kulturer. För när jag var i asien kunde man säga några enstaka ord och sedan sitta helt tyst med en främling utan att det kändes obehagligt. Att få dela en tystnad med en främmande människa var förvånansvärt trevligt, för man kräver inte något av den andra och får inga krav tillbaka. Att sitta med någon i tystnad gör att man starkare känner av omgivningen och harmonin, tillsammans.

Här i Sverige blir jag obekväm av tystnad, vilket också kan göra att jag får svårare att bryta den pga min osäkerhet haha...

Så här: Jag tänker mig tystnaden som ett helt vanligt specifikt magiskt rum med fyra likadana väggar. Fast utan golv. Utan tak. Där medvetandet svävar fritt från kroppen som smälter undan som riktigt grön is tills bara tanken är kvar. Det finns också de ljud som då och då bryter av. En röst går in i rummet. Säger något, tystnar och går ut. Man vill kanske ta med sig den rösten in i själva tystnaden. Man vill ge den något i just det rummet dit ingen annan går. Då kan tystnaden verkligen skapa och skapas fullt ut. Det kan återigen vara ett visst magiskt sammanhang: tystnaden och fyra väggar. Bara man hittar det där rummet och lyckas ta rösten med sig på något sätt som man kanske inte vet om.

Det finns en väldigt bra bok som heter "Tystnaden Talar" av Eckhart Tolle. Kanske kunde varit intressant för TS.

Poängen med boken är att visa att tystnad inte är en frånvaro av vad som helst, utan tvärtom den starkaste närvaron av något speciellt - för den som är mogen att uppfatta denna dimension.