Hur skulle världen se ut om feghet styrde världen?

Varför är det INTE fel att snatta?

"att göra det som är rätt" är INTE heller ett ord, och är också något man kan leva efter.
"Heder" har helt enkelt helt och hållet att göra med vad som är RÄTT och FEL, vilket dock förstås kan skilja sig mellan människor, familjer, kulturer och länder.
Sen finns "samvete" som är den rädsla man känner INFÖR ett brott, och det obehag (skam, ånger etc.) man känner EFTER ett brott.
Eller jag kanske har förstått fel? Rätta mig gärna.

Heder är inte kopplat till pengar, det hör till det naturliga för att stärka samman hållningen i en stam.
Att undvika splittring och konflikt inom en stam eller att skydde generellt mot faror.
Det blir något annorlunda nu för tiden då man mest behandlar sina vänner och familj med heder.

Det är skillnad så sätt vart man snattar ifrån, och vad konsekvenserna blir för den man snattar ifrån.
Jag anser inte att snatteri alla gånger är så farligt , och det händer nog oftare än man tror.
Folk tar med sig saker ifrån sitt jobb eller liknande, typ en toarulle då de tänker att de inte märks .
Men det är ingen skillnad egentligen om det är ifrån en affär eller ett annat ställe som köpt in saker, de är ju inte gratis för inköpare.

Samvetet ska väl inte gå efter lagarna utan faktiska konsekvenser av sina handlingar , tycker inte du det?
Det finns saker som är rent vidriga men ändå fullt lagliga, som att köpa upp patent på något livsnödvändigt och sen höja priserna 10 gånger högre.

Det finns förstås mer eller mindre allvarliga FEL/BROTT.

Men jag anser fortfarande att "heder" helt och hållet har att göra med vad som är RÄTT och FEL. Och att "samvete" är den rädsla man känner INFÖR ett brott, och det obehag (skam, ånger etc.) man känner EFTER ett brott.
Och när jag skrev "brott", så menade jag INTE nödvändigtvis LAGbrott, utan istället ungefär "brott mot det som vi tycker är rätt". En del av vad vi tycker är RÄTT och FEL, det har vi lärt oss från våra föräldrar och andra. Annat har vi förstått själva.

De flesta hyllar människors mod, tex brandmän som räddar människor ur ett brinnande hus.
Men är det inte ofta så att människors mod ställer till problem i världen? Människor tänker INTE på de negativa konsekvenserna (riskerna/farorna) av sitt handlande, och därför blir det negativa konsekvenser.

Det krävs ju mod för att tex begå brott. Visserligen krävs det också mod för att LÅTA BLI att begå brott, tex våga satsa på studier istället för att satsa på en kriminell bana.

Men det krävs också FEGHET för att LÅTA BLI att begå brott.
Ta tex diktatorn som avrättar en massa människor, av rädsla för att bli mördad själv. Han är visserligen FEG som INTE vågar ta risken att bli mördad. Men han är också modig som vågar mörda människor, trots risk för framtida påföljder/straff. Alltså, om han hade varit ännu mer FEG, då hade han INTE begått de brott han begick.

Och om man tänker på det, så är ju feghet avsaknad av mod. Och mod är samtidigt avsaknad av feghet/rädsla.
Jag tänker dock att det är mer korrekt att säga att mod är avsaknad av feghet/rädsla, än att säga att feghet/rädsla är avsaknad av mod.
Detta eftersom feghet/rädsla är en fysiologisk reaktion på faror (eller tankar på faror), medan mod snarare är avsaknad/brist av fysiologisk reaktion på faror (och avsaknad/brist av tankar på faror).
Feghet/rädsla är också ett resultat av att vi har lärt oss om olika faror, medan mod snarare är brist på lärdom/kunskap om faror.
Man kan förstås lära sig att vara modig. Men då lär man sig att INTE vara feg/rädd.
Så när mod "ökar", så tänker jag alltså att det går mot NOLL FEGHET. Och sen vid NOLL FEGHET, så kan man INTE bli mer modig, alltså man kan INTE bli mindre feg.

Och väldigt små barn kan sägas ha NOLL FEGHET, alltså maximalt mod. Och det ser man ju tydliga tecken på, om man ser hur små barn beter sig. Att de INTE har mycket rädsla för tex höga höjder och vassa föremål. De har INTE lärt sig, fått kunskap, om faror ännu.

Och med tanke på den bristfälliga fegheten/rädslans koppling till psykopati, så kan man fråga sig om det inte är så att psykopati är människans grundpersonlighet?
Alltså att alla människor föds till psykopater, och att alla människor därför föds onda. Och sen med åren/tiden, så blir människor goda, genom att man sätter skräck/feghet/rädsla i dem. Dvs. man lär dem, ger dem kunskap, om olika faror. Men en del lär sig INTE, eller KAN INTE lära sig, om faror, och (för)blir därför psykopater.

Därmed INTE sagt att jag tror att alla människor som är modiga är psykopater. Man måste ha ett visst mod, så att man vågar göra nödvändiga saker, tex plantera vete (ordna mat).
Men om alla människor BARA VÅGADE göra dessa nödvändiga saker, som tex att plantera vete (ordna mat). Hur hade världen då sett ut tror ni? Alltså om FEGHET/RÄDSLA styrde världen. Hade det varit bättre eller sämre? Motivera gärna.

De flesta hyllar människors mod, tex brandmän som räddar människor ur ett brinnande hus.
Men är det inte ofta så att människors mod ställer till problem i världen? Människor tänker INTE på de negativa konsekvenserna (riskerna/farorna) av sitt handlande, och därför blir det negativa konsekvenser.

Det krävs ju mod för att tex begå brott. Visserligen krävs det också mod för att LÅTA BLI att begå brott, tex våga satsa på studier istället för att satsa på en kriminell bana.

Men det krävs också FEGHET för att LÅTA BLI att begå brott.
Ta tex diktatorn som avrättar en massa människor, av rädsla för att bli mördad själv. Han är visserligen FEG som INTE vågar ta risken att bli mördad. Men han är också modig som vågar mörda människor, trots risk för framtida påföljder/straff. Alltså, om han hade varit ännu mer FEG, då hade han INTE begått de brott han begick.

Och om man tänker på det, så är ju feghet avsaknad av mod. Och mod är samtidigt avsaknad av feghet/rädsla.
Jag tänker dock att det är mer korrekt att säga att mod är avsaknad av feghet/rädsla, än att säga att feghet/rädsla är avsaknad av mod.
Detta eftersom feghet/rädsla är en fysiologisk reaktion på faror (eller tankar på faror), medan mod snarare är avsaknad/brist av fysiologisk reaktion på faror (och avsaknad/brist av tankar på faror).
Feghet/rädsla är också ett resultat av att vi har lärt oss om olika faror, medan mod snarare är brist på lärdom/kunskap om faror.
Man kan förstås lära sig att vara modig. Men då lär man sig att INTE vara feg/rädd.
Så när mod "ökar", så tänker jag alltså att det går mot NOLL FEGHET. Och sen vid NOLL FEGHET, så kan man INTE bli mer modig, alltså man kan INTE bli mindre feg.

Och väldigt små barn kan sägas ha NOLL FEGHET, alltså maximalt mod. Och det ser man ju tydliga tecken på, om man ser hur små barn beter sig. Att de INTE har mycket rädsla för tex höga höjder och vassa föremål. De har INTE lärt sig, fått kunskap, om faror ännu.

Och med tanke på den bristfälliga fegheten/rädslans koppling till psykopati, så kan man fråga sig om det inte är så att psykopati är människans grundpersonlighet?
Alltså att alla människor föds till psykopater, och att alla människor därför föds onda. Och sen med åren/tiden, så blir människor goda, genom att man sätter skräck/feghet/rädsla i dem. Dvs. man lär dem, ger dem kunskap, om olika faror. Men en del lär sig INTE, eller KAN INTE lära sig, om faror, och (för)blir därför psykopater.

Därmed INTE sagt att jag tror att alla människor som är modiga är psykopater. Man måste ha ett visst mod, så att man vågar göra nödvändiga saker, tex plantera vete (ordna mat).
Men om alla människor BARA VÅGADE göra dessa nödvändiga saker, som tex att plantera vete (ordna mat). Hur hade världen då sett ut tror ni? Alltså om FEGHET/RÄDSLA styrde världen. Hade det varit bättre eller sämre? Motivera gärna.