Citat:
Verkligheten har regler som avgör om du existerar i nästa ögonblick eller inte, beroende på vad som händer i olika universum.
Detta är en fråga som har präglat mitt huvud ett tag och jag lyckas inte hitta ett vettigt svar. En typisk religiös individ kommer med argumentet att det garanterat finns något efter döden, utan bevis. En ateist säger det motsatta, utan bevis heller. I detta fall, hur skulle en ateist förklara vårt medvetande? Att bara säga att vi existerar utan en orsak eller att det är en slump är inget godtyckligt svar, det måste finnas en orsak till vår existens/medvetande.
Jag tror för att förstå medvetande är man tvungen att försöka få bort eller dämpa det, gå till grunden om vad det är. Vad kan göras för att dämpa medvetande? Jag tror reducerad intelligens, dämpade känslor och i ren allmänhet försämrad funktion i diverse delar i hjärnan bidrar till mindre medvetande. Det är ju därför man inte är särskilt medveten när man föds, alla delar av hjärnan är underutvecklade, exempelvis delen/delarna som ansvarar för formandet av minnen, den prefrontala kortexen som ansvarar för kognitionen och kritiskt tänkande (förmodligen stort inflytande över medvetandet) och många andra delar av hjärnan.
Jag dock ha fel, det är bara vad jag tror. Det är lite grann som att säga någon med Downs inte är medveten, eller medveten till liten grad.
Jag tror att medvetandet helt enkelt är hjärnans komplexitet. Frågan återstår dock: Varför är jag i denna kropp och inte i en annan? Ifall jag nu dör, vad förhindrar mig från att föddas i en kropp i någon annan tidslinje, annan del av universumet och annan livsform? Jag menar inte frågan spiritualistiskt utan rent experimentellt, det måste finnas en orsak till min existens.
Jag tror för att förstå medvetande är man tvungen att försöka få bort eller dämpa det, gå till grunden om vad det är. Vad kan göras för att dämpa medvetande? Jag tror reducerad intelligens, dämpade känslor och i ren allmänhet försämrad funktion i diverse delar i hjärnan bidrar till mindre medvetande. Det är ju därför man inte är särskilt medveten när man föds, alla delar av hjärnan är underutvecklade, exempelvis delen/delarna som ansvarar för formandet av minnen, den prefrontala kortexen som ansvarar för kognitionen och kritiskt tänkande (förmodligen stort inflytande över medvetandet) och många andra delar av hjärnan.
Jag dock ha fel, det är bara vad jag tror. Det är lite grann som att säga någon med Downs inte är medveten, eller medveten till liten grad.
Jag tror att medvetandet helt enkelt är hjärnans komplexitet. Frågan återstår dock: Varför är jag i denna kropp och inte i en annan? Ifall jag nu dör, vad förhindrar mig från att föddas i en kropp i någon annan tidslinje, annan del av universumet och annan livsform? Jag menar inte frågan spiritualistiskt utan rent experimentellt, det måste finnas en orsak till min existens.
