Citat:
Det beror på hur du resonerar. Är det din utgångspunkt att det var objektivt fel (och då får du sätta dig i polisens situation iom. putativt nödvärn) att inte anta att vapnet var en leksak? Det är lätt att konstatera fakta i efterhand, men i verkliga livet hade du varit tvungen att sätta ditt liv på det, vilket komplicerar saken. Att få ett vapen riktat mot sig av en person du tror är kapabel att använda det är ingenting att bagatellisera. Jag säger inte att det inte var objektivt fel, utan försöker nyansera din bild. Jag har inte alla fakta.
I den lagliga sfären får du istället väga effekten av handlandet mot vad polisen med fog kunde anta. Anser du att polisen med fog kunde anta att pistolen var äkta, eller åtminstone inte kunde veta säkert, och ET riktade den mot polisen, då har du en situation där polisen faktiskt mötte (uppfattat) dödligt våld med dödligt våld. Att man då skjuter 25 skott är inte riktigt relevant för att nödvärnsrätten. Man sköt för att döda och slutade inte förrän man uppnått det. Det är beslutet att bruka dödligt våld du får bemöta.
Skulle uppskatta att man skjuter runt 4-5 skott i sekunden om man försöker skjuta snabbt, med två eller till och med tre poliser som skjuter går det alltså ganska fort. Det är delvis baserat på att tjänstevapen har en ganska trög avtryckare, delvis att man befinner sig under press och inte på skjutbanan. Frågan är dels om man kan förutsätta att polisen, under skjutningen, borde ha kunnat besinna sig. T.ex om det bara är en polis som skjuter, ET tappar vapnet och polisen sedan laddar om och fortsätter skjuta, då skulle jag säga att det är troligt att denne döms till vållande till annans död eller liknande.
Det andra, dvs. huruvida polisen gjort sig skyldiga till vållande till fara för annans liv kan också vara en intressant frågeställning. Här har inte jag tillräckligt torrt under fötterna för att ens kunna gissa, men har man skjutit utan att ta hänsyn till vad som funnits bakom ET (exv. om denne stått med ryggen mot ett lägenhetsfönster) är det en möjlighet. Är det bara en vägg och man försöker hävda att rikoschetterna utsatte andra för fara är man ute på tunnare is. Men återigen, då realiseras nödvärnsfrågan igen, troligtvis gör man ingen extensiv bedömning på det om man först kommer till slutsatsen att polismannen med fog fruktade för sitt liv.
I den lagliga sfären får du istället väga effekten av handlandet mot vad polisen med fog kunde anta. Anser du att polisen med fog kunde anta att pistolen var äkta, eller åtminstone inte kunde veta säkert, och ET riktade den mot polisen, då har du en situation där polisen faktiskt mötte (uppfattat) dödligt våld med dödligt våld. Att man då skjuter 25 skott är inte riktigt relevant för att nödvärnsrätten. Man sköt för att döda och slutade inte förrän man uppnått det. Det är beslutet att bruka dödligt våld du får bemöta.
Skulle uppskatta att man skjuter runt 4-5 skott i sekunden om man försöker skjuta snabbt, med två eller till och med tre poliser som skjuter går det alltså ganska fort. Det är delvis baserat på att tjänstevapen har en ganska trög avtryckare, delvis att man befinner sig under press och inte på skjutbanan. Frågan är dels om man kan förutsätta att polisen, under skjutningen, borde ha kunnat besinna sig. T.ex om det bara är en polis som skjuter, ET tappar vapnet och polisen sedan laddar om och fortsätter skjuta, då skulle jag säga att det är troligt att denne döms till vållande till annans död eller liknande.
Det andra, dvs. huruvida polisen gjort sig skyldiga till vållande till fara för annans liv kan också vara en intressant frågeställning. Här har inte jag tillräckligt torrt under fötterna för att ens kunna gissa, men har man skjutit utan att ta hänsyn till vad som funnits bakom ET (exv. om denne stått med ryggen mot ett lägenhetsfönster) är det en möjlighet. Är det bara en vägg och man försöker hävda att rikoschetterna utsatte andra för fara är man ute på tunnare is. Men återigen, då realiseras nödvärnsfrågan igen, troligtvis gör man ingen extensiv bedömning på det om man först kommer till slutsatsen att polismannen med fog fruktade för sitt liv.
Antalet skott är faktiskt inte relevant, som du säger. Möjligen man kan ifrågasätta deras skytteträning men 18 m är ett långt avstånd då det gäller pistolskytte och skjuter man många skott i en följd så är risken att missa stor, även för en skicklig skytt.
Det som är relevant är om dom måste ha vetat att Erik bara var en ofarlig kille med downs syndrom som har ett leksaksvapen, det kunde dom garanterat inte. Och snacket om att dom borde " besinnat" sig faller troligen också, eftersom att det garanterat är så att dom tre agerat oberoende av varandra. Alla tre har uppfattat ett vapenhot och skjutit till hotet varit nere, så som man är lärd att göra vid nödvärnsskjutningar.
" Framkallande av fara för annan" blir knappast aktuellt i detta fall. Polisen kan knappast stå och fundera över väggarnas materiella sammansättning när ett vapenhot sker. Det är faktiskt så, i sådana här situationer att nödvärn går före.