Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Nja - det var åtminstone för Himmler mer än ren pragmatism som låg bakom intresset för islam hos nazisterna. Man var intresserad av begreppet Jihad - och trodde - felaktiskt skulle det visa sig - att muslimerna skulle bli tappra och dödsföraktande soldater för SS. Fanns faktiskt nazister som spekulerade att det hade varit bättre för "arierna" att Karl Martell hade förlorat kriget mot muslimerna, då islam hade passat dem bättre än kristendom, men naturligtvis var Himmler inte själv muslim.
Det fanns självfallet ingenting rationellt i nazisternas förföljelse mot judarna, och man var överhuvudtaget inte särskillt pragmatisk när det gällde sina motståndare. Blodsmystiken var viktigare än resultatet. När tyska trupper trängde in i Sovjetunionen hände det att de möttes med bröd och salt, som befriare, men nazisterna var inte intresserada av av hjälp från ryssar och andra slaver - det betraktades som undermänniskor, och behandlades illa, vilket ledde till att de blev partisaner istället för allierade till tyskarna. (Exempelvis Alfred Rosenberg insåg detta problem.) Trotts detta fanns det ryssar och polacker som vills slåss för nazisterna, men det utnyttjades generellt rätt dåligt.
Det är en gammal myt att man inte tog nån hjälp av folken i Sovjetunionen. Det har kommit fram nya uppgifter på senare år att man hade hjälp av mellan ca 1 miljon och 1.5 miljon sovjetmedborgare. Dessa kallades
Hilfswillige = hjälpvilliga,
Hiwis som förkortning.
En av tre soldater på östfronten var inte tyskar för övrigt utan soldater från allierade länder som Rumänien, Ungern osv samt dessa Hiwis.
Hiwis tjänstgjorde både som understöd men även som stridande förband. En ledare för stridande Hiwis var Andrej Vlasov. Det står lite om honom även på wikipedia.
Citat:
Andrej Andrejevitj Vlasov (ryska: Андрей Андреевич Власов), född 14 september (1 september g.s.) 1901 i Lomakino nära Nizjnij Novgorod, död 2 augusti 1946 i Moskva, var en sovjetisk militär som efter att ha blivit tillfångatagen stred på Tysklands sida i andra världskriget.
[...]
1944 blev han ledare för Kommittén för befrielsen av folken i Ryssland (KONR) och dess väpnade gren Ryska befrielsearmén (ROA). Hitler vägrade länge ge tillstånd till att beväpna Vlasovs armé och sätta in den mot ryssarna, men den dåliga krigslyckan tvingade tyskarna att tänka om. Vlasov fick till slut tre egna divisioner av vilka en deltog i striderna mot den sovjetiska armén vid övergången av floden Oder i mitten av april 1945, där ROA-soldaterna utmärkte sig för sitt hårdnackade motstånd. Vlasovs divisioner var dock inte de enda med tidigare sovjetiska medborgare i Nazitysklands tjänst; enligt uppskattningar rörde sig om minst 650 000 soldater.
I samband med krigsslutet kapitulerade Vlasov för de västallierade men överlämnades av dessa till Sovjetunionen och avrättades i augusti 1946 genom hängning tillsammans med 11 av sina medarbetare från ROA. I Sovjetunionen och ännu bland många ryssar är namnet Vlasov liktydigt med landsförrädare, närmast som en rysk quisling och många av de ryssar som slogs på tyskarnas sida kallades schablonmässigt för vlasovtsy (ungefär "Vlasov-män"), oavsett om dessa hade tillhört ROA eller inte.