Varför säger folk "ingen fara"? (Sammanfogad tråd)

Kanske det, men jag tror på den förstnämnda teorin mer.

"Ingen fara" använder jag när någon råkar på något sätt besvära mig och sedan ber om ursäkt. T.ex. om någon knuffar till mig och ber om ursäkt, men möjligtvis även om de ber om hjälp och sedan tackar, men samtidigt ger uttryck för att de har varit till besvär, är krångliga, klantiga, virriga o.s.v. Däremot skulle jag inte använda "ingen fara" om någon bara tackar för något, utan använder då "varsågod" eller "det var så lite".

Tycker det är en ganska stor skillnad på att mer be om ursäkt om en råkat knuffa till dig till att säga "ingen fara" när någon tackar en för att ha berättat vart bananerna ligger på hemköp.


Jag använder extremt sällan den meningen utan hör den mest men tycker också att det låter mer rimligt. Känns som det är ett modernt uttryck och som någon varit inne på så känns det som det kan komma från Australien "no worries mate" eller från usa "its cool" (det är lugnt). Det här är en version av det.

Hade varit lite lustigt om någon reagerat på det

- Ursäkta vet du vart bananerna är?
- De är borta vid ingången.
- Ok tack så mycket.
- Ingen fara
- Ingen fara? Vad menar du?
- !!!!!!?????

Då skulle du kanske läsa vad jag svarade på i stället för att dra egna slutsatser.

Det gjorde jag.

Antagligen säger folk "ingen fara" som en "synonym" till, "det är lugnt".

Antagligen låg iq. Eller SD-människor som vill hetsa dig med mikroagressioner!

Uttrycket har väl helt enkelt blivit betydelsesvagare och mer generellt än vad den bokstavliga betydelsen antyder? Det händer ju jämt och ständigt i alla språk.

Om vi analyserar stelnade uttryck bokstavligen så finns det ju hur många konstigheter som helst i de flesta språk.

Varsågod:

Varför säger expediten att jag ska vara "god"? Har jag uppfört mig illa?

You're welcome:

Vaddå "välkommen"? Jag har ju precis betalat och ska snart lämna butiken.

Por favor:

Gör kyparen mig verkligen en "tjänst" när jag får växeln? Tänkte h*n behålla den?

Bitte sehr:

Varför böna och be? och dessutom "mycket" Jag ju inte direkt vägrat ta emot hjälpen/växeln.

Här där jag bor är det ett relativt vanligt uttryck. Man säger det när man menar att det inte var något besvär för den som hjälpte. Och att man gärna hjälper till igen om det skulle behövas.

Säger sällan "ingen fara", men har fått kritik för att svara "det var så lite". Tydligen nedvärderar man sin insats då.

"Ingen fara (på taket) – Lugnande svar när någon oroar sig mycket över något nära förestående."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_svenska_idiomatiska_uttryck

I vissa sammanhang som du nämner verkar det passa sämre, eller inte alls om jag skall vara ärlig.
Vad har parterna att oroa sig för när när någon tackar för hjälpen i en affär?
Vad f-n säger människan skulle jag nog tänka.

GW:s användning, som nämns i tråden, är nog ett dåligt exempel då han leker lite med uttrycket. Han skulle lika gärna kunna utbrista "far åt h-vete" när någon frågar hur han mår och det skulle funka.

Säger det ibland själv, och menar då att det inte skapade mig något obehag, det skadade mig inte. Ser inget konstigt med det.

"det var så lite" kan väl vara användbart om det rör sig om en minimal insats.
"ingen orsak" låter kanske bättre
men bäst låter väl ändå
"varsågod"