När insåg DU värdet av pengar?

Hela livet.
Alltid varit intresserad utav pengar och framför allt att tjäna pengar.

Pengar är frihet mina vänner.

Hörde lite bra citat från någon shomme på youtube häromdagen

"Most people say they love money, but in reality, they hate it. As soon as they get it they spend it all"

"You dont need a more things, you need money"

Ja herre ja..
Vansinne med pengar på banken till ingen ränta..
Har man 1 miljon sparade för att man inte törs ha dom investerade så ska man tänka på vad dom tappat i köpvärde över 10 år..Det blir ca 300000 som den ÄCKLIGA och ofrånkomliga inflationen kapar bort..
Så rent ut sagt, vad fasiken ska man spara för?
Pengarna är väl runda för att dom ska rulla och sedlarna lätta för att dom ska blåsa bort..

Jag har ocksá varit självförsörjande i snart 6 ár, dock med studiebidrag/ lán.
När jag började jobba efter examen sá tänkte jag att jag kan slösa hela min lön, det är trots allt det den är till för. Sen fick en gubbe sparken och jag tänkte "fan om jag hade fátt sparken nu hade jag blivit hemlös". Sedan dess ser jag till att följa en strikt budget, varje mánad lägger jag undan en viss summa, och har börjat "snála".

Med det menar jag att jag tänker tvá gánger innan jag slösar mina pengar. I min budget ingár nöjen, och restaurang besök ocksá, men t.ex att käka pá mc donalds eller en ordentlig restaurang, jag prioriterar värdet jag fár för mina pengar innan jag spenderar dem.
Behöver jag verkligen en till tröja, byxor mm eller finns det nágot annat som är viktigare just nu.

Det beror på. Är du inte beroende av dem så svar ja men är du beroende av dem (vilket de flesta idag är) är svaret nej. Se ex Faszoms inlägg ovan.

För att svara TS var det när jag flyttade hemifrån och började plugga. Dvs började betala allt själv. Lite sent kan tyckas men var ganska bortskämd som liten.

// CC

Redan i barndomen tack vare morfar som tyckte skohorn var en "meningslös utgift"

Vilket det är och har själv ärvt mentaliteten, jag köper sällan något nytt om det jag redan har duger.

Tyvärr alldeles för sent.
Har arbetat i 7 år.
Det är bara på de senaste 2 åren som jag börjat spara/snåla.
Nu är jag ganska insatt i min privatekonomi.
Lägger alla sparpengar på aktier samt fonder (baserat på rekommendationer samt egna analyser).

Gick ur svenska kyrkan, kollade runt efter billigaste bilförsäkring.
Bara där så sparade jag 10k/per år.
Gick ur facket. Fyllde ingen funktion, sitter säkert där jag är och har bra kontakt med min arbetsgivare.
+500:-/månad.

Nu försöker lägga undan mycket jag bara kan, nu ca. 10k/månad. Siktar på en avkastning runt 10% årligen på mina investeringar, än så länge så ser det ljust ut.

Insåg det ganska tidigt i åldern då mina föräldrar aldrig har varit så materialistiska av sig och det hämmade mig då allt man själv och sina vänner önskade sig var prylar under uppväxten.

Är och har varit slösaktig men det är först efter att man har betalat fakturor och sparat undan pengar. Mitt motto är att man alltid ska unna sig men det är först efter att man har gjort alla måsten och spara undan i indexfonder är ett måste. Brukar säg att man ska spara 20 % av sin lön. Funkar sämre nu med nybyggt hus och bebis. Men ska vara på banan igen om någon månad.

Trots goda karriärmöjligheter så vet jag själv att jag inte kommer bli rik på min inkomst. Det är vad jag gör med inkomsten som gör mig rik.

Är nästan 30 och har ingen vidare uppfattning om pengars värde. Växte upp under gynnsamma ekonomiska förhållanden med en skev bild som inte har förändrats särskilt mycket med åren. Flera kostsamma intressen. Tur att det går bra och man har haft flyt, annars hade min ekonomi varit totalkörd.

Har själv en filosofi. Tänker hur många timmar jag måste arbeta innan jag konsumerar en sak. Oftast är det inte värt det.

Jag insåg pengars värde efter att ha studerat Fractional Reserve Banking, kreditkriser och hur pengar fungerar när det pratas om miljarder och inte miljoner.

Fast du kanske var mer inne på vid vilken ålder som en hushållsbudget blev ett påtagligt problem eller långsiktig möjlighet, istället för något löjligt?
Minns inte, men det var väl i tonåren någon gång.

Nyligen när jag hade sparat ihop en hel del (för mig mycket pengar), besöker hemnet och inser att jag inte ens har råd att köpa mig en badhytt på 5 kvadratmeter utan att behöva ta ett lån