När insåg DU värdet av pengar?

Kan vara intressant att se höra vad andra har för perspektiv på pengar och dess egentliga betydelse för ens liv och välbefinnande.

Jag är av uppfattningen att många i dagens samhälle helt förlorat fattningen om vad deras pengar är värda och slösar upp sina löner utan sparande på nöjen i alla dess former utan att ha någon form av konsekvenstänk om hur det kommer slå mot deras privatekonomi.
Har själv varit en av dessa men har nyligen insett hur jävla mycket man kan göra av pengar på gott och ont. Betalar i nuläget av spelskulder som är ett resultat av att inte förstå hur mycket pengar faktiskt är värda för mig, innan var det bara siffror man satsade på spel eller investerade i sprit och andra skitprodukter som skräpmat.

Jag nöjde mig aldrig att gå till mataffären för att spendera en hundring eftersom man då tyckte det var "lite" pengar eller att man var tvungen att bränna flera tusen för att gå ut på krogen.

Idag inser jag att en 100-lapp egentligen är mycket eftersom du kan köpa matvaror som täcker dig över en vecka om du handlar smart och tänker ekonomiskt. Att pengarna jag lagt på spel och annat skit är en halv förmögenhet som kan gå till så mycket annat som gynnar mig.

Vad fick er att inse hur mycket ni egentligen kan göra med era pengar och vad dom faktiskt är värda, när fattade ni att det inte bara är siffror på internetbanken som man låter gå minus på skitsaker?

När jag började jobba och betala hyra,el,försäkringar.

Det insåg de flesta antagligen i barndomen. Det började väl för mig genom att man fick en tjuga av gamlingarna i femårsåldern. Sen stack man till grillen och köpte korv för 5kr det var tider det.

Som sagt, vid mina första utgifter...?

Så fort jag började få delar av mitt barnbidrag. Vår familj har alltid haft ont om pengar och jag lärde mig tidigt hur man prioriterar för att ändå kunna leva okej, att man fick spara till saker man ville ha osv.

När jag flyttade hemifrån blev jag genast lite mer flexibel med pengar och handlar nån gång "i onödan", men för det mesta lever jag rätt smart ekonomiskt. Det beror delvis på att jag fortfarande har mini-inkomst pga sjukskrivning, men även pga att jag helt enkelt är uppväxt med att veta pengars värde!

Minns att jag i princip alltid varit helt chockad över att folk går in på första bästa affär och köper exempelvis en ny telefon eller ny spelkonsoll, utan att jämföra priser på olika affärer först och sen handla där det är billigast. För mig har det alltid varit helt sjukt att man gör så.

Min första, trygga heltidstjänst. Efter räkningar, budget för mat osv så hade jag pengar att lägga på mina hobbys. Både budgeteringen och tidsplanen för inköp bidrog mycket till min respekt för pengar.

Jag trodde mig förstå vad pengar var värda när jag vad yngre, nu när jag blivit äldre inser jag att de är inte värda speciellt mycket och det bara är siffror vi sagt kan bytas mot saker.

Pengar blir mindre värdefullt desto äldre jag blir. Bortsett från att man överlever på det så ger det inte mycket mer för mig

Insåg deras värde efter jag slängde dem på en strippa, förstod då hur mycket annat jag kan göra istället.

När jag var 7 år fick jag ett eget sparkonto och sparbössa av mina föräldrar. Pengar är inte
bara siffror på ett papper. Det förstod jag redan då. Det är väl största anledningen till att jag
varit skuldfri hela livet och kunnat sluta jobba 25 år innan pensioneringen.

Blott runt 25 och jag har redan gått igenom att se värdet av pengar och sen vidare i nästa fas - värdet av tid.

Att jobba både heltid och övertid är ett slavliv på nödvändigt ont. Jag har pluggat samt jobbat hårt och mycket under de få år jag varit igång. Jag har landat i en livsslutsats att löpande utgifter ska hållas låga, Låga, LÅGA! Dock så: "Mycket pengar gör dig inte lyckligare, men inga pengar gör dig definitivt olycklig"

Jag har sänkt min livsstandard men fått en sån jävla skjuts i livskvalité.
Bor i en liten villa ett stenkast från tätorten som tidigare bara använts som sommarbostad. Ambitionen är dock att det ska vara ett fullvärdigt hus inom något år och sakta har det börjat ta form.

Grundvärme på 15 grader under vintern och vill man ha det komfortabelt så eldar jag i den nyinsatta kakelugnen. Under hela året får man spana efter ved, då folk som ska fälla träd på sina tomter och behöver forsla bort. Där spar man in på gymkortet samtidigt som man får arbeta som en man!
Matavfall går i komposten som går till nya grödor. På så vis har man färskt grönt sommaren lång och de finaste blomrabatterna bland mina jämnåriga vänner.
Att bygga upp kåken och rusta tomten har blivit huvudintresset, och året runt slänger man ett öga på byggarbetsplatser, får gratis spillvirke, kakel, sten med mera som till slut är en hel altan/lusthus/mur/renovering.

Kan man inte - Så lär man sig. Blir det fel så svär man och gör om.

Att ens lediga tid sakta kan omvandlas till kapitalvärde (kåken blir bättre) känns underbart, samtidigt som man kan ta en kopp kaffe spritt språngande naken i soluppgången eftersom huset ligger frilagt från grannar och alla bekymmer det för med sig.

Kanske är lite off topic, men delar min livsfilosofi på pengar och tid - Trots allt hör de ihop.

Livet!

På tok för sent egentligen men har lyckats rätta till det. Största misstaget var väl att inte kunna tänka långsiktigt, men samtidigt inga onödiga lån heller.