Citat:
Kvantpartiklar beter sig inte som objekt i vår egen storlek - den saken är ju helt klar och det är inget som jag har något problem med ...
Men sedan fanns det en aspekt av kvantfysiken som jag verkligen kände att jag ville gå till botten med.
Det var detta med att "observatören" påverkar det "observerade" - speciellt då i det berömda tvåfaltsexperimentet. (double split experiment)
Jag ägnade en hel del tid åt att googla och verkligen försöka komma till botten med vad man menade med detta - min slutsats blev att det man slarvigt(?) kallar "observera" ju faktiskt innebar att man också "stör" det man observerar.
Här skriver en kille ganska glasklart på följande sätt ... och han är "mentor" på ett relativt stort fysikforum:
"To observe a particle you have to interact with it. Interacting with particles means changing their properties. This is nothing magical, it applies to classical objects as well, a typical interaction is just less important there. This has nothing to do with consciousness. A photon detector can observe it in the same way a human eye can."
Länk 1
Här var en annan länk med liknande innehåll :
“Imagine that you’re blind and over time you’ve developed a technique for determining how far away an object is by throwing a medicine ball at it. If you throw your medicine ball at a nearby stool, the ball will return quickly, and you’ll know that it’s close. If you throw the ball at something across the street from you, it’ll take longer to return, and you’ll know that the object is far away.”
“The problem is that when you throw a ball — especially a heavy one like a medicine ball — at something like a stool, the ball will knock the stool across the room and may even have enough momentum to bounce back. You can say where the stool was, but not where it is now. What’s more, you could calculate the velocity of the stool after you hit it with the ball, but you have no idea what its velocity was before you hit it.”
Länk 2
Ni som anse er förstå kvantfysik, håller ni med om ovanstående ? ... eller finns något att invända ?
Om det är enligt ovan - varför har man uttryckt sig så slarvigt som "observation".
Jag minns just det här med tvåfaltsexperimentet från en bok av Paul Davies "Gud och den nya fysiken". Där stod om John Wheeler och den bild med ett öga som betraktar sig själv som också bland annat finns på följande sida :
Länk 3
Men det handlar alltså om två saker - kvantpartiklar beter sig inte som vanliga partiklar - när vi stör dem sker saker, men vi kan inte påstå att vi då enbart har gjort en "observation" ... eller ?
Men sedan fanns det en aspekt av kvantfysiken som jag verkligen kände att jag ville gå till botten med.
Det var detta med att "observatören" påverkar det "observerade" - speciellt då i det berömda tvåfaltsexperimentet. (double split experiment)
Jag ägnade en hel del tid åt att googla och verkligen försöka komma till botten med vad man menade med detta - min slutsats blev att det man slarvigt(?) kallar "observera" ju faktiskt innebar att man också "stör" det man observerar.
Här skriver en kille ganska glasklart på följande sätt ... och han är "mentor" på ett relativt stort fysikforum:
"To observe a particle you have to interact with it. Interacting with particles means changing their properties. This is nothing magical, it applies to classical objects as well, a typical interaction is just less important there. This has nothing to do with consciousness. A photon detector can observe it in the same way a human eye can."
Länk 1
Här var en annan länk med liknande innehåll :
“Imagine that you’re blind and over time you’ve developed a technique for determining how far away an object is by throwing a medicine ball at it. If you throw your medicine ball at a nearby stool, the ball will return quickly, and you’ll know that it’s close. If you throw the ball at something across the street from you, it’ll take longer to return, and you’ll know that the object is far away.”
“The problem is that when you throw a ball — especially a heavy one like a medicine ball — at something like a stool, the ball will knock the stool across the room and may even have enough momentum to bounce back. You can say where the stool was, but not where it is now. What’s more, you could calculate the velocity of the stool after you hit it with the ball, but you have no idea what its velocity was before you hit it.”
Länk 2
Ni som anse er förstå kvantfysik, håller ni med om ovanstående ? ... eller finns något att invända ?
Om det är enligt ovan - varför har man uttryckt sig så slarvigt som "observation".
Jag minns just det här med tvåfaltsexperimentet från en bok av Paul Davies "Gud och den nya fysiken". Där stod om John Wheeler och den bild med ett öga som betraktar sig själv som också bland annat finns på följande sida :
Länk 3
Men det handlar alltså om två saker - kvantpartiklar beter sig inte som vanliga partiklar - när vi stör dem sker saker, men vi kan inte påstå att vi då enbart har gjort en "observation" ... eller ?
Roger Penrose hävdar att det inte är observationen som ändrar beteendet. (som medicinbollen ovan) Det är något annat som "placerar superpositionen". Jag tror han är på rätt spår. Han kallar detta för objective collapse theory (or gravitational collapse).
Schrödingers katt var ett exempel på hur absurd schrödingers ekvation var. Det är inte observationen av katten som avgör om den är död eller inte. Det är något annat som påverkar detta. Ekvationen beskriver inte den "verkliga verkligheten". Ekvationen är tillräckligt nära verkligheten för att kunna göra bra beräkningar av den.
Vi behöver nya upptäckter för att förstå kvant-fysik och vår verklighet fullt ut. Vi kommer kunna uppfinna ny teknologi när vi kan beräkna kvant-fysik bättre.
https://www.youtube.com/watch?v=YnXUuyfPK2A&t=628s
