Droger kan hjälpa men jag skulle inte rekommendera det.
Jag har social fobi och använder benzo mot ångesten. Men det skapar mer problem än det löser.
Det som hjälpt mig mest är att jobba med utbildning. Att stå framför tavlan och prata om ett ämne jag kan dagligen i några månader var en sorts extrem exponeringsterapi.
Första gångerna svettades jag extremt (bytte kläder typ 2-4x/dag) ångesten var fruktansvärd men det blev verkligen lättare för varje gång.
Efter en månad ungefär hade kroppen slutat känna sig hotad och jag träffade hundratals människor och började använda rasterna till att öva mig på att kallprata.
Tyvärr var det inget jag fick fortsätta med, jag blir introvert av de flesta droger så på sikt kom problemen tillbaka när jag inte längre "tvingades" in i en extrovert roll på arbetstid.
Sist jag gjorde om det var jobbig då det var åratal sedan jag blivit van och ångesten var tung. Men stor skillnad från tidigare. Jag botades inte men jag blev starkare och kunde hantera det eftersom jag visste att jag kunde besegra mina rädslor. Den erfarenheten bär jag med mig fortfarande och vetskapen att jag kan möta mina rädslor och besegra dem är guld värd.
Det är en chans jag var glad att jag tog. För även om benzo hade gjort det lättare för stunden så hade det inte haft samma effekt alls. Jag hade klarat av det med benzo eller Lyrica men jag hade inte blivit starkare.
Att möta sina rädslor är hemskt men man lär sig att man kan göra det, hur hemskt det än var så var det värt det för även om jag fortfarande har problem och ångest i sociala sammanhang så är det bättre än innan.
Tycker personligen att personer med social fobi som befinner sig på autismspektrat borde ges möjligheten att prata inför grupper om något som intresserar dem. För ingen drog löser problemet, Men att få möjligheten att möta sina rädslor gör dem mindre skrämmande. Dessutom om man gillar det man pratar om finner iaf jag att det är lättare.
Vet inte hur många gånger jag ville ge upp eller inte trodde att jag skulle klara det. Ibland tog jag benzo men det ångrar jag.
Att inte ge upp och tvinga sig själv att konfrontera det man är rädd för ger långsiktig förändring, droger är bara ett sätt att undvika problemet. Lösningen ligger i att möta problemen, utan att ställa krav. Att göra bort sig inför publik är hemskt men när man genomlidit det och inser att man fortfarande lever, då blir det lättare nästa gång.
Man kan välja att begränsas av sina rädslor, man kan undvika dem med droger. Men att våga möta dem är enda sättet att "vinna" över rädslan. Inte för att jag vunnit, men jag lärde mig att jag kan klara det så jag är inte lika rädd längre.
Jag blev starkare, min sociala ångest blev inte svagare. Dessutom återfick jag respekt för mig själv som jag förlorat pga att jag tog droger och undvek mina problem.
Hoppas du hittar något bra sätt att möta dina rädslor, du kommer hata det men aldrig ångra det.
Jag har social fobi och använder benzo mot ångesten. Men det skapar mer problem än det löser.
Det som hjälpt mig mest är att jobba med utbildning. Att stå framför tavlan och prata om ett ämne jag kan dagligen i några månader var en sorts extrem exponeringsterapi.
Första gångerna svettades jag extremt (bytte kläder typ 2-4x/dag) ångesten var fruktansvärd men det blev verkligen lättare för varje gång.
Efter en månad ungefär hade kroppen slutat känna sig hotad och jag träffade hundratals människor och började använda rasterna till att öva mig på att kallprata.
Tyvärr var det inget jag fick fortsätta med, jag blir introvert av de flesta droger så på sikt kom problemen tillbaka när jag inte längre "tvingades" in i en extrovert roll på arbetstid.
Sist jag gjorde om det var jobbig då det var åratal sedan jag blivit van och ångesten var tung. Men stor skillnad från tidigare. Jag botades inte men jag blev starkare och kunde hantera det eftersom jag visste att jag kunde besegra mina rädslor. Den erfarenheten bär jag med mig fortfarande och vetskapen att jag kan möta mina rädslor och besegra dem är guld värd.
Det är en chans jag var glad att jag tog. För även om benzo hade gjort det lättare för stunden så hade det inte haft samma effekt alls. Jag hade klarat av det med benzo eller Lyrica men jag hade inte blivit starkare.
Att möta sina rädslor är hemskt men man lär sig att man kan göra det, hur hemskt det än var så var det värt det för även om jag fortfarande har problem och ångest i sociala sammanhang så är det bättre än innan.
Tycker personligen att personer med social fobi som befinner sig på autismspektrat borde ges möjligheten att prata inför grupper om något som intresserar dem. För ingen drog löser problemet, Men att få möjligheten att möta sina rädslor gör dem mindre skrämmande. Dessutom om man gillar det man pratar om finner iaf jag att det är lättare.
Vet inte hur många gånger jag ville ge upp eller inte trodde att jag skulle klara det. Ibland tog jag benzo men det ångrar jag.
Att inte ge upp och tvinga sig själv att konfrontera det man är rädd för ger långsiktig förändring, droger är bara ett sätt att undvika problemet. Lösningen ligger i att möta problemen, utan att ställa krav. Att göra bort sig inför publik är hemskt men när man genomlidit det och inser att man fortfarande lever, då blir det lättare nästa gång.
Man kan välja att begränsas av sina rädslor, man kan undvika dem med droger. Men att våga möta dem är enda sättet att "vinna" över rädslan. Inte för att jag vunnit, men jag lärde mig att jag kan klara det så jag är inte lika rädd längre.
Jag blev starkare, min sociala ångest blev inte svagare. Dessutom återfick jag respekt för mig själv som jag förlorat pga att jag tog droger och undvek mina problem.
Hoppas du hittar något bra sätt att möta dina rädslor, du kommer hata det men aldrig ångra det.
