Den kvasiintellektuella "kultur"eliten orsaken till sakernas tillstånd i Sverige

Jag började fundera efter att jag sett debatten inför filmen A Swedish elefant.

Debatten var bedrövlig bortsett från Stegrud och Maria Rashidi, de båda var pålästa och bjöd upp till diskussion. Även Anders var saklig och det fanns alla möjligheter att ha en politisk intellektuell diskussion, men så blev det inte. Bard och Flam promotade bara sig själv, de vet ingenting om politik, vad gör de ens där?

Det som slår mig är att artister sedan länge tagit över opinionsbildandet. De flesta människor vill inte leda, de vill ledas, och följer mer än gärna en kändis. Om man tänker på att det här har pågått sedan jag föddes så är det inte konstigt att Svenskar är helt hjärntvättade angående mångkulturen av framförallt artister och komiker som helt okritiskt sprutat ut ett politiskt budskap utan att sätta sig in i politik överhuvudtaget, det var typ, ba - man ska vara snäll.

Det mest flagranta är sången som var populär när jag gick i skolan. Det är en militär marschsång från amerikanska inbördeskriget vars text senare skrevs om och gick ut på att Jesus älskade människor oavsett färg.
Den tar man till Sverige och lär ungarna att alla människor är likadan på hela jorden oavsett färg, och det är det vi tror. På fullt allvar så tror vi att alla är som oss DET är orsaken till att det ser ut såhär i Sverige idag. Utan den tron skulle vi protesterat för länge sedan (Men "Jesus älskar alla barnen" -och det ska vi också göra, det handlar om baaarn. Jesus älskar ju baaarn, vi är som Jesus vi är goda)

Så länge folket tror att det är så, så kan man lura i dem att SD är de som inte fattar att alla är likadana - de är såna där rasister och nazister.

Problemet är att Jesus alls inte älskade alla barnen, han älskade kristna barn. Amerika är ett kristet land.

De vänsterindoktrinerade svagbegåvade kulturmänniskorna möter inte något som helst intellektuellt motstånd. Bard och Flam har chansen men tar den inte. De är bara där för att promota sig själva. Politik vet de inget om. De båda uttryckte uppfattningen att välfärd handlar om att betala skatt för att slippa "ta hand om mamma". Men det är för mammas egen skull vi har betalat skatt.

Citerar mig själv
Resonemanget kommer av att välfärden ända sedan 1200- talet varit villkorad i Sverige, man skall göra rätt för sig, och nu kommer frågan.

Hur i helvete skall vi kunna diskutera hur vi skall styra upp skutan Sverige om folk inte vet var vi har varit? Ödesfrågan i det här valet är invandringen, och hur den påverkar vår välfärd. Vår välfärd ökade i takt med nationalismen, det var värnandet och bevarandet av det egna släktet och den egna nationen som gjorde att vi började ge medborgare ökade rättigheter i form av välfärd.
Sen började propagandan efter 2:a världskriget och nu ser vi alltså alla på jorden som svenska medborgare bara de åker tunnelbana i Stockholm. Att detta på längre sikt leder till total utplåning av den svenska nationen (vilket all förstår som kan grundskolematte) men det diskuteras inte.
Problemet är att både Bard och Flam skiter fullständigt i nationen, de skiter i allt utom sig själva. De är båda Libertarianer och inser inte det man insåg för 100 år sedan, ska Sverige bestå så kan vi inte slå ut svenskar....
_________________________________________

Vad som skall diskuteras - varför finns det ingen intellektuell politisk debatt i det här landet? Det finns fan ingenting? Jag har sett debattprogram från Frankrike där de har lappat på varandra men diskussionen är intellektuell. Engelsmän kan vara ruskigt oförskämda och ändå föra en intellektuell debatt. Ben Shapiro gör trashmeat av sina motdebattörer, med intellektuella argument. Milo och Jordan skapar kravaller med intellektuella argument.

I Flams pod om "Det lilla landet som kunde" från Almedalen, samma okunskap samma egorunk. Jens Ganman ondgjorde sig över publiken i Almedalen. Herregud de var de enda som vågade ställa politiska intellektuella frågor. De ondgjorde sig också över dessa Finspångsmemes och Nordisk Alternativhöger som de varit för lata för att googla vad det ens är frågan om.

fakta Nordisk Alternativhöger (gillar inte Dulny men rätt skall vara rätt)

Dumskallarna tror fortfarande att det är bokstavligt och förfasas över människor som vill hänga politiska motståndare i lyktstolpar.
Nå
Vi har samma problem i hela västvärlden med mångkulturen och hur våra länder skall se ut i framtiden. Men Sverige är det enda land som helt saknar en intellektuell politisk debatt om sin inrikespolitik (utanför flashback), varför?

Diskutera

Utomordentlig trådstart!

Svaret på varför sakernas tillstånd är som de är i vårt f.d. så fina land är inte synnerligt behagliga utan plågsamt ruskiga faktiskt.

Intressant att se om svaret kommer att presenteras i denna tråd. För att detta orsakssammanhang skall ådagaläggas krävs gedigen kunskap och exeptionellt mod.

Det beror väl till en del på var man lägger resurserna. Sverige är t.ex. bra på ishockey på bekostnad av andra sporter. Sverige är likaså framgångsrika inom musik och design därför att vi skolar in våra skönandar i dessa verksamheter, på bekostnad av intellektuell humaniora. Se t.ex. vidare resonemang i den här tråden: (FB) Svenskars ointresse för klassisk bildning (litteratur, filosofi, historia, lingvistik

Edit: framförallt fr.o.m. detta inlägg förstås: (FB) Svenskars ointresse för klassisk bildning (litteratur, filosofi, historia, lingvistik

Åh tack. Ska lusläsa.

Tack också för att jag överlevde bilan denna gång

Tack! En intressant tråd!

Dessvärre har jag inte heller svaret på frågan, men jag dristar mig ändå till att lansera några tankegångar i en blygsam förhoppning om att hjälpa till att initiera en diskussion där någon mer kunnig än jag kanske finner ett korn av relevans i något av mina tankar och funderingar i frågan.

Just p.g.a. av det faktum att politikerna vill nå ut till sina väljare och att detta åstadkoms bäst genom media har just medias roll blivit avgörande. De synsett och de verklighetsbeskrivningar journalisterna haft har därför i stor utsträckning fått prägla debatten.

De mer konservativa journalisterna kom efter 2:a världskriget att ersättas med andra journalister. Därefter gick de marxistiska journalisterna samma öde till mötes. Dessa politiskt skolade journalister kom i hög grad att ersättas av socialdemokratiska och socialliberala tyckare. Tyckare med liten, eller ingen, ideologisk eller intellektuell förankring i sitt tyckande. Även om man inte delar de konservativa och/eller de marxistiska åsikterna baseras likväl båda dessa ideologier på intellektuella ideologiska idéströmmar.

Postmarxismen kom att utvecklas under det sena 60-talet även om den först något decenium senare fick sitt stora genombrott. Dessa postmarxistiska tankegångar tenderade att få ett allt större inflytande på journalistkåren ända fram tills våra dagar. Denna ideologi (om den nu ens når upp till minimikrav för att beskrivas som en sådan?) baserade sina åsikter på känslan, inte på förnuftet. Alltså känsla istället för förnuft, tyckande istället för kunskap. Ett sådant utgångsläge är verkligen långt ifrån optimal för att främja en intellektuell debatt av något slag.

Då folkhemsbygget strävat efter en folklighet har de politiska journalisterna också i allt högre grad vänt sig till "kändisar", såväl A- som B-kändisar. Genom detta har även i allt högre utsträckning journalisterna utvecklats till nöjesjournalister istället för de intellektuella och pålästa politiska journalisterna de borde vara. M.a.o. många, kanske flertalet, av dem saknar därför helt de kunskaper de bör besitta för att såväl leda debatter som intervjua politiker om de ideologiska tankebanor dessa bör basera sina argument på.

Även om det mesta av ovanstående även gäller andra länder än Sverige, har det kanske fått ett större genomslag här än i andra länder?

Det var några små spontana funderingar från min sida.

Säg vad man vill om Aron Flam men hans citat från Ruben Report är ganska klockrent: "we had political correctness in Sweden before political correctness even was invented".

En tes eller teori är att sedan vi sekulerades behövdes en ny tro på något och då blev det media, kändisar och journalister antar jag. Där är så många anledningar till varför Sverige är "speciellt" att det är svårt att hitta huvudanledningen. Sjukt land!

Ja, och jag rekommenderar även att man provar tanken att helt släppa "ideologierna" som betydelsebärande förklaringsfaktorer – åtminstone om man med ideologi menar ett koherent idékomplex av teorier om samhälle, ekonomi, historia etc. "Postmarxism" är väl en ganska bra term i det att den tydliggör att det i mediesamhället framför allt handlar om reaktiva attityder och känslor som söker teoretiskt stöd lite varstans – det finns ingen gemensam ideologisk nämnare annat än att det handlar om sånt som man dragit fram "efter marxismen", sedan det blivit för jobbigt eller ohållbart att vara disciplinerad och konsekvent. Samtidigt kanske den är en handbokskonstruktion som förleder en att tro att det fortfarande är "idéer" som driver.

Men tillspetsat kan man väl formulera det som att det inte är politiken som har tagit över media utan media som har tagit över politiken. När vår tids samhällsdebatt domineras av artister, musiker, konstnärer, dramatiker, skönlitterära författare, programledare, nöjesjournalister osv, så beror det inte på att dessa personer har en ideologi som de sedan försöker föra ut i olika kanaler. De agerar som de gör för att de är artister, musiker, konstnärer osv. Narcissism, messiaskomplex, queer-romantik, hysterisk överkänslighet, rädsla och förakt för det egna folket, en övertro på känslans och fantasins makt över materiella villkor och gränser, en estetisering av tillvaron som hela tiden måste bjuda på sensationell "mångfald" – allt detta är ju skönandens olater, som i bonde- och industrisamhället betraktades med hälsosam skepsis men i mediesamhället upphöjts till allmänmänskliga ideal.

När det gäller välfärden bör man läsa förarbetena. Där är det uppenbart att man vill bredda medborgarskapet för att på så sätt underlätta för folk att komma i arbete. Även om du blir arbetslös eller sjuk så är du ändå en del av något större och då är det lättare att komma tillbaka. Syftet var alltså att alla ska bidra. Gustav Möller var tydlig på den punkten.

Välfärden ska heller inte ses på ett snävt sätt. Även borgarna deltog med sina förslag. Egnahemsrörelsen var ett sådant. Man ville underlätta för arbetare att bo bra för att man på samma sätt som fri sjukvård skulle kunna koncentrera sig på att arbeta effektivt.

Bygger man upp något har man också kunskap att kunna diskutera det på ett intelligent sätt. Dagens politiker har inte byggt något, snarare raserat en hel del. Göran Persson var i och för sig duktig på att effektivisera och rensa i ekonomin. Därför var han bra på att debattera i det ämnet. Men någon bra statsminister var han inte eftersom han inte hade några visioner eller visste hur man skulle gå framåt. Samma sak med Borg. Goda statsfinanser var hans strategi. Men att kommunerna krisade struntade han i. Allt idag handlar om yta, men inget innehåll. Bara man har rätta värdegrunder så spelar det ingen roll om det kaosar i samhället. Dagens situation kan liknas med att vi är ett samhälle som fortsatt valt skrivmaskinen framför datorn och internet.

Bra trådstart.



Det reagerade jag också på under debatten. Flam säger att Sverige, som varit geografiskt och kulturellt skyddat från omvärlden, nu är ett mer normalt land med lite gangsters och problem som andra länder har upplevt och haft länge. Men Sverige kan ju bara utgå ifrån sin egen historia och standard. Så det ska alltså vara någonting positivt med gruppvåldtäkter, skjutningar och urholkad välfärd som tillkommit av en enda anledning; en politiskt och medialt styrd massinvandring? Invandringen är långt mer artificiell än den är naturlig. Man påtvingar folket ett ansvar och en samhällsförändring vilket i Flams ögon gör Sverige till ett mer normalt land. Med det synsättet spelar omfattningen av problem och nya företeelser ingen roll och man kan skylla på "utveckling" och att det är "oundvikligt". Vilket i stort sett är vad de skyldiga gör. Men det ligger mänskligt tagna beslut bakom hela Sveriges omvandling till mångkulturell dystopi.

Flam & Bard var jobbiga att lyssna på, skrikiga och var egentligen inte intresserade av att diskutera något annat än den egna åsikten. Spypåsen Lindberg var i det avseendet bättre och det säger rätt så mycket.

Det finns fortfarande många länder som är värre än Sverige, så vänsterliberalerna/kulturmarxisterna är långt ifrån färdiga. För alla utom de själva måste helvetet ju vara jämt fördelat.

Så är det. Man kan ta politiska beslut med hjärtat som bevekelsegrund - och där högst sannolika konsekvenser lätt kunde analyserats fram på förhand om det intresset funnits - och helt undkomma ansvaret när det sedan kaosar. Politikerna tillåts att spela på sin egen dumhet som ett skäl till varför de tog vissa beslut. Det är till och med lite fint. Liksom, tänkte du med hjärtat var du ju rätt ute, att det sedan gick åt helvete är inte ditt fel. Din värdegrund är intakt, och det är det viktigaste.

Panshiri är först och främst en invandrare, det märks i hur han uttrycker sig om situationen. Jag upplever honom som oärlig och lömsk. Mentaliteten går aldrig ur.

Jag har aldrig förstått varför det ligger på SD att presentera helhetslösningar för ett problem de inte varit med att skapa. Den absolut första lösningen (förutom repatriering) är att invandrarna börjar bete sig som jävla människor, om de nu faktiskt kan det vilket många hävdar att de kan, och inte som efterblivna grobianer från medeltiden. I slutändan är det invandrarna som har valt att flytta hit, till ett diametralt annorlunda land, och hur man än vänder och vrider på det hamnar pressen på dem, inte på oss. Invandrarna kommer undan väldigt lätt i Panshiris synsätt, han talar med mjuk stämma om invandrarna och med hård röst i SD-frågan.

Invandringen är så förknippad med "lösningar" vilket implicit avslöjar den för Problemet den är redan från början. Jag blir arg när typer som Panshiri lägger över huvudansvaret på svenskarna och ålägger oss att ordna fram (fler) kostsamma och långdragna åtgärdspaket, som egentligen bara behövs för att invandrarna beter sig som inavlade, antisociala mongon utan minsta vett i skallen.

Vilken blattebluff Panshiri är. Usch.

Det blir lite gulligt när Jens Ganman ska positionera sig mot nazisterna, som han kallar dem, genom att med flit missförstå "Finspång". Det handlar inte om att i första hand hänga folk/ansvariga i lyktstolparna eller att låta gatans lag ta över. Men NÅGON måste betala för landets tillstånd. Man ska fan inte kunna göra så här mot ett land och snällt kunna gå iväg från det utan minsta straff (och dessutom med miljoner i belöning från ljusskygga globalister). Tillståndet provocerar fram känslor, vilket Ganman inte verkar förstå. Han blir som de han kritiserar i frågor som rör sig åt höger och alternativa organisationer.

I civiliserat uppförande gror det också ett litet frö som lätt kan leda till att man i sin iver att förbli civiliserad blir dum och utnyttjas, och låter ansvariga komma undan. Politikerna och hormedia manipulerar och perverterar just nu dessa egenskaper för att legitimera och behålla sin makt över samtalet. Och detta bidrar JG till när han raljerar över t ex memes.