Citat:
Postmarxismen kom att utvecklas under det sena 60-talet även om den först något decenium senare fick sitt stora genombrott. Dessa postmarxistiska tankegångar tenderade att få ett allt större inflytande på journalistkåren ända fram tills våra dagar. Denna ideologi (om den nu ens når upp till minimikrav för att beskrivas som en sådan?) baserade sina åsikter på känslan, inte på förnuftet. Alltså känsla istället för förnuft, tyckande istället för kunskap. Ett sådant utgångsläge är verkligen långt ifrån optimal för att främja en intellektuell debatt av något slag.
This. Jag vet inte hur Bard får ihop det i sin skalle. Han är Marxist säger han, han är också analytiker och tror på Freud, idag är Freud något man inom psykologin helst inte vill tala om. Visst han var en del i ett paradigmskifte, men till största delen handlar det om Freuds egna projektioner av sina hangups på mänskligheten. Man kan omöjligt ha hans teorier som sanning om man vill framstå som seriös. Men jorå Bard ser sig som Schaman, han säger sig vara det. Och tjänar multum på att planka andra. Han får väl göra vad han vill och en och annan gång har han en poäng. Men det är känsla none the less. Framförallt lever han på att han är en mobbare.
Flam lever på - ja gud vet vad. Om man tänker på vad som händer artisten som sjöng om att knulla barn och tittar på det här klippet så undrar man ju om Flam är sinnes.
https://youtu.be/SLTE__5nhtQ?t=2m33s
Folk får tycka vad de vill men går de ut och menar att de har koll och bättre koll än andra, så vill man ju att de har ett teoribygge och att detta hänger ihop. Anledningen att de inte kan bemöta Anders Lindberg är ju att de inte har ett eget strukturerat tänkande, därför kan de inte angripa Lindberg. Det jag blir förbaskad på är att det hade varit så djävla lätt. Det var ju fan öppet mål. Målisen var och fikade, men det enda de väntade på var att det skulle bli deras tur att prata.
Citat:
Då folkhemsbygget strävat efter en folklighet har de politiska journalisterna också i allt högre grad vänt sig till "kändisar", såväl A- som B-kändisar. Genom detta har även i allt högre utsträckning journalisterna utvecklats till nöjesjournalister istället för de intellektuella och pålästa politiska journalisterna de borde vara. M.a.o. många, kanske flertalet, av dem saknar därför helt de kunskaper de bör besitta för att såväl leda debatter som intervjua politiker om de ideologiska tankebanor dessa bör basera sina argument på.
I tråden som Pojken med guldbyxorna hänvisade till (har ännu inte läst hela) så verkar man ha glömt att idealen var borgerliga. Även för arbetarna. Arbetarnas bildningsförbund var exakt vad namnet säger att det var. Det var en möjlighet för arbetar att bilda sig inom olika ämnen, och när det blev lagstadgat med 8 timmars arbetsdag så gjorde man så på kvällarna. (om man hade läshuvud) I min research har jag hittat att
Citat:
på mitten av 1800 talet så var ration mellan bönder och obesuttna 1-100 tack vare den explosionsartade befolkningstillväxten tack vare bättre medicin, bättre hygien, bättre mat och obligatoriska vaccinationer. Utan industrialisering så skulle svenskarna till 99% fortfarande vara tjänstehjon och inte ha råd med annat än kläderna på kroppen.
På bara 150 år så gick vi från ett utfattigt land där folk knappt hade mat för dagen till världens rikaste land. Detta skedde genom den svenska modellen det vill säga arbetare och företagare sökte lösningar och inte konflikt. Sedan blev arbetarnas representanter korrumperade av makten. Framförallt facket började bedriva en egen klasskamp så pass bra att svensk industri fick läggas ned. Någon stans blev den Marxistiska förklaringsmodellen en sanning. Arbetsgivarna blev de onda. Det splittrade oss, den svenska modellen stöp i backen -68. Trots en borgerlig regering så blev landet genomsyrat av vänstervärderingar. Allt borgerligt blev fult. Vänstern var överklassstudenter som fick för sig att man skulle äta med händerna.
Jag tror det var där det vände, för det var där man demonterade ned hela skolan. Är inte säker på vilken min källa är, men så var det. Allt ställdes på huvudet.
Citat:
Även om det mesta av ovanstående även gäller andra länder än Sverige, har det kanske fått ett större genomslag här än i andra länder?
Det var några små spontana funderingar från min sida.
Det var några små spontana funderingar från min sida.
Jag tackar för dem, och ja det är värre här. Jag har länge tänkt på att det är värst i de länder där man anser att man har något att skämmas för. Ingen behöver undra över vad Frankrike, Tyskland Storbritannien och Amerika har gemensamt. Även vi har en öm punkt som är lätt att trycka på för den som vill bryta sönder nationen.
Min tolkning nu är att folkhemmet var nåt bra. Det går inte att överleva som grupp om man inte tar hand om varandra och samarbetar. Det var det som skedde i kulisserna, bakom ryggen folk ovetandes som var problemet. Hur nödhjälp kunde bli nåt som bortskämda barn krävde.
De var de här i kulisserna som eldade på. Marxisterna har tagit den svenska kulturen och twistat till den för att passa i sina skor, lite som askungens systrar som klipper av tår och hälar för att komma i skon.
Eftersom vinnaren skriver historien och sanningsministeriet har skrivit över allt, så är det livsviktigt att ta reda på vad fan hände och varför. Att lulla runt och ha t -shirts med "krossa socialismen" för att man inte vill att mammor skall bli torkade i rumpan verkar rätt dumt. Det vill inte socialisterna heller nu för tiden. Vad vill de nu? Vilka metoder använder de? Utan att ha en susning blir det svårt att krossa nån socialism. Att surra om det utan utan att klara av att ens argumentera med den blir bara pinsamt.
(Ja Flam vi ska krossa socialismen åt dig, så kan du sälja Tischorna, och babbla i radio om dig själv)
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
