Har ni någonsin träffat en människa som säger sig vara dummare än genomsnittet?

Svar: Ja det finns människor som betraktar sig själva som dummare än genomsnitt. Har träffat såna.

Full eller ej så har du rätt, på sociala medier så stöter man ständigt på människor som använder dessa gratistest som en underskrift på deras förträfflighet.
Oftast har de ekonomiska/sociala problem men någonstans i sina wtliv så är de helt övertygade om att de minsann platsar i Mensa.

Dunning-kruger effekten gör att dom dumma tror sig vara smartare än genomsnittet.

tror nog att dom smartare har mer insikt i sin dumhet.

Om man gör jämförelsen bilkörning så tror jag siffrorna är nåt i stil med att 80 procent tycker sig vara bättre bilförare än genomsnittet (och bara fyra procent sämre än genomsnittet). Jag skulle säga att: de har rätt! Av den anledningen att olika människor definierar vad som utgör bra bilkörning på lite olika sätt: nån kör säkert, nån annan kör som Schumacher, nån servar sin bil själv etc. Hoppar vi tillbaka till frågan om intelligens, är den inte heller helt spikrak. Alla är inte överens om att IQ-tester mäter den rätt. I någon av morgontidningarna diskuteras i dagarna det vanliga med att utmåla andra (meningsmotståndare) till "idioter". Så i jämförelse med bilkörningens olika definitioner: nån kanske haft högt på ett mensa-test, nån annan på Hemmets Journals motsvarighet (om nån sån finns), en tredje tycker sig ha "rätt" i diskussioner jämfört med sina vänner etc. Eller för att summera: definitioner är lite flytande, så alla tycker sig uppfylla målet "smart" med råge.

Största delen av befolkningen har inte gjort ett seriöst IQ-test vad jag vet, så vad är snittet baserat på egentligen?

Har en svensk vän, som berättat att han ligger på runt 80 i IQ. Vilket vi alla märkt tidigare. Låg impulskontroll, ha tror verkligen på alla konspirationsteorier. Klarar inte av ett arbete på Samhall, ändå skrev hans läkare ut medicin mot ADHD!! Slutade med att snubben brände ner en byggnad med kombinationen alkohol och ADHD medicinen. Varför vet han än idag inte.

Likheterna med invandrare från Mellanöstern och Afrika är slående, han är helt enkelt en Etnisk Svensk Blatte, trots han röstar på SD.

Jo, det är därför många av oss, t.ex. jag själv tidigare, har haft en tendens att vifta bort andras påståenden om att vi är ovanligt intelligenta, d.v.s. man känner bättre till sina svagheter. När jag nu har testat min intelligensnivå i mer omfattande tester, samt har läst på vad IQ faktiskt innebär, hur det är kopplat till annat o.s.v., så är det dock lättare för mig att acceptera att jag är ovanligt intelligent.

Möjligtvis (eller inte) kan det hela illustreras av följande: speciellt när jag en gång i tiden läste in Komvux, så brukade jag ofta bli tillfrågad av studiekamrater hur det gick på ett prov vi precis hade gjort (på högskolan var sådana frågor mindre förekommande). Ofta svarade jag tvekande och svarade att jag t.ex. visste att jag definitivt svarade fel på en fråga, att jag sannolikt svarade fel på en annan fråga, att jag misstänker att ett svar kanske inte duger, att jag var osäker på många frågor o.s.v. Vem vet hur många fel jag har allt som allt? Ifråga om många ämnen som jag inte ens pluggade till, t.ex. prov i engelska, så var jag så klart ännu osäkrare. Mina klasskamrater kunde då t.ex. svara att de "tyckte det gick bra".

När vi sedan fick provresultatet, så brukade de bli sura på mig, då t.ex. maxpoäng var 150, genomsnittet låg kanske på 102 och den näst bäste kanske fick 127, medan jag kanske fick resultatet 148,5. De påstod surt att jag helt felaktigt hade påstått att det "gick dåligt", men jag hade bara påstått att jag inte visste hur det gick, samt hävdat att jag definitivt inte hade svarat rätt på två frågor och mycket riktigt fick jag noll poäng på ena och på den andra hade läraren tydligen ändå tyckt att svaret var värt halva poängen, även om det inte var helt korrekt, samt jag hade nämnt att jag var osäker på en hel del frågor (eller var helt enkelt allmänt osäker, då jag inte hade pluggat på det som var till provet och helt enkelt bara använde mig av mina befintliga kunskaper). Hade jag varit 100% säker på hur det gick, så skulle jag ju på förhand kunna ange närmast exakt vilken poängmängd jag hade fått!

Även mer allmänt i vardagen kan jag slås av att många inte verkar riktigt äga det jag själv äger, d.v.s. min medvetenhet om att jag inte vet vissa saker. Jag slås ofta av hur många bestämt hävdar att vissa saker är absolut sanna, trots att de borde rimligtvis vara medvetna om att de faktiskt aldrig på något reellt sätt har försökt ta reda på något konkret om det, t.ex. statistik och empiriska studier. Visst, i många fall handlar det om ren ohederlighet, men en hel del verkar faktiskt ärligt tro sig veta utan att göra det och trots att de borde veta att de inte gör det. Det hela blir så klart ännu mer slående när det de framför inte ens i sig är logiskt hållbart, samt de dessutom kallar alla som inte delar deras uppfattning (t.ex. begåvade personer som faktiskt är kunniga inom området) för "okunniga" och "idioter".

Det jag har märkt är att folk (män) som säger -"Jag är fan helt dum i huvudet"- oftast egentligen är mer intelligenta än genomsnittet.

De flesta av mina vänner är ganska korkade och inser själva att de är det

För att återknyta till ämnet tror jag det är lättare att överskatta sin intelligens än
att underskatta den.
En del har dock överraskande stor själv insikt jag träffade en kille på krogen en gång
och han inledde konversationen med att säga.
Jag har en del bra egenskaper men intelligens är inte en av dom (både humor och
själv distans där inte illa)

Jämförelsen med bilkörning är intressant 80% anser sig alltså över medel och 4% under medel

Antar att samma förhållande gäller för bilkörning, intelligens, utseende, kukstorlek etc. dom flesta vill se sig själva som över genomsnittet.

För att återgå till ursprungsfrågan, tror ni detta beror på självgodhet eller förakt för andra människors förmågor.

Alltså jag tror faktiskt att våran definition av intelligens är delvis fel. Olika människor är smarta inom olika områden och jag tror att alla har möjlighet att bli smart inom ämnen som själv passar en om man inte har någon form av "grövre störning" som sätter i bromsklacken.

Tex, Vissa är smarta i sociala sammanhang, vissa matematik, några inom musik osvosv.

Det är det som är fel med skolan, att man inte inriktar utbilldningen till att ta fram individens talanger/intressen och sedan arbeta på dom.
Istället försöker vi rama in en bild av hur folk ska tänka och vad vi ska kunna redan som små och problemet är att alla passar inte i den ramen. Detta är också ett problem för att det gör att människor blir trångsynta och rent ut sagt tappar bort sin egna unika peronlighet påvägen.