Få ork och kraft tillbaka igen..

Mitt liv raserade kan man säga och nu har jag försökt ta mig upp
för den där backen så allt ska bli bra igen, och det har verkligen varit
j*vligt tungt att klättra ...

Men nu när jag försöker få ordning på mitt liv så vet jag inte längre vad
som är meningen med mitt liv...
Och jag har ingen gnista.. Ingen ork som jag hade för många år sen..

Jag har kämpat så mkt o så känns det så tomt o meninglöst allting..

Utåt sett är Jag ingen bitter person som beklagar mig osv .

Jag pratar inte med ngn om detta alls ..

Jag spelar glad men när jag kommer hem så blir jag tom o ledsen..

Jag uttalade öppet när jag mådde som sämst nere på VUP att jag inte orkade leva längre,
att jag verkligen ville dö.. Även till mina närmsta vänner..

Nu finns tankarna bara tyst i mitt huvudet...

Jag hittar inte tillbaks till ett meningsfullt liv.. Jag har ingen ork heller kvar efter allt..

Du behöver försonas med Jesus Kristus, endast honom kan fylla ditt liv med mening. Jesus är vägen, sanningen och livet

Du måste tänka på dina nära och kära, ändra rutinerna i ditt liv, ändra diet, va mer fysisk aktiv gå långa promenader, meditera, försök med någon ny hobby. Håll ut det kommer bli bättre, även fast det kanske inte känns så just nu.

Har du några inre viljor om ett framtida liv? Om du förbiser din ekonomi och situation för en sekund, inte låter omständigheterna begränsa ditt tänkande. Har du några drömmar? Vad är essentiellt i ditt liv och om du fick välja, hur skulle du spendera dina dagar?

Genomgick själv en mardrömsliknande depression där allting(inklusive livet) förlorade sin mening. I stunden var det förödande, men med tiden blev det en pånyttfödelse.

Försök att lyssna till dig själv, vad det är du tycker om att göra och lägg all din energi på det. Vi alla kommer att dö en dag, vi skulle kunna göra det idag men eftersom vi har förmågan till att njuta(varesig till handlar om mat, kultur eller skapande) kan det lika gärna vänta till att döden kommer naturligt. Om det finns något utomstående som stoppar dig, spendera tid på att lära dig förbise det. Alla kommer att dö, ingen kommer i slutändan att bry sig om vad du gjorde eller inte gjorde i livet. Försök därför att fokusera på dina intressen eller viljor. Har du inga så prova nya saker, lyssna till din intuition.

Boka samtal hos läkare, beteendevetare, psykolog ellee psykoterapeut omedelbart! Depression är en livsfarlig sjukdom och Du behöver hjälp nu!
Hjälp finns och när du fått adekvat sådan kommet Du må bättre!

Just mina nära och kära har fullt upp med sina liv, jag älskar dem men jag tror inte de skulle märka om jag fanns eller inte. Javisst så kan man vara ute o promenera.. Förr gick jag långa promenader i motionspåren mm men nu har jag svårt med ork till det. Sen tycker jag det är obehagligt att gå där ensam .. det är väl oxå sjukt ..



Jag önskar att jag hade orken och lusten till att vilja göra saker. Och många saker jag förr gjorde, de har jag ingen ekonomisk möjlighet till nu.. Detta gör att jag också tappat bort de flesta vänner jag haft.. Men det du säger låter bra.. om jag bara har orken o kraften..


Jag har haft kontakt med dem och prövat när jag var nere i min depression för några år sen, men kände inte det hjälpte mig.. har en kontakt att ringa om jag vill.

Hur långt har du gått i dina självmordstankar? Har du sökt på google/ skaffat material)

Det låter som att du har det väldigt jobbigt. Sök akut till en psykolog är mitt bästa tips som kan få dig att sakta men säkert må bättre. Tanken på att må bättre kan vara lite annorlunda och man vill gärna hålla kvar i sin "identitet" men det kommer!. Försök att inte tänka positivt eller negativt utan mest neutralt, se livet för vad det är. Börja sakta aktivera dig med småsaker, en promenad som får upp din puls är det bästa medan du väntar på psykolog/ läkare.

Du är jävligt stark som orkar detta, jag tror på dig.

Vilken typ av hjälp får du just nu?

Jag tror att du kommer att må bättre och att du har saker framför dig i livet som är glädjerika och meningsfulla. Det är så klar inte något jag kan veta, men jag både tror och hoppas att det blir så baserat på dina inlägg i tråden här.

Om jag, en anonym främling som inte känner dig, kan uppbåda tro på att det kommer att bli bättre för dig, då kanske du också kan det. Om du börjar tro att det finns bra saker för dig i framtiden ökar sannolikheten för att det blir så markant. Jag lovar, så fungerar det.

Ork och motivation hänger ihop och måste startas tillsammans och försiktigt. Ju mer du gör, desstå mer kommer du att orka.

Börja gå promenader igen. Strunta i vad folk du möter tror om dig. Jag är ute och går mycket ensam för att jag tycker om att gå ensam. Möter massa människor som också är ute och går ensamma. En del lyssnar på musik eller ljudböcker. Andra bara går. Det är inget konstigt eller något att undvika. Lyssna inte på neggiga tankar och impulser som vill få dig att inte göra saker som tex att gå. De impulserna är del av problemet och drar dig längre ner i dåligt mående.

Unna dig små saker. Det behöver inte vara något dyrt. Bara något litet som ett tecken på att du tycker om dig själv och vill dig själv väl. Bara något litet symboliskt som du kan se fram mot. Vår förmåga att låta oss suggereras av olika tankar är förvånansvärt stor. I varje vuxen bor fortfarande en lättlurad femåring någonstans. Lär dig att använda detta för att få dig själv att må bättre.

Att du känner dig ledsen när du kommer hem kanske har att göra med att du är ofrivilligt ensam. Om det är så, sätt upp som mål att du ska ändra på det.

Lycka till medmänniska. Jag tror på dig, jag menar det. Tro på möjligheten till glädje och meningsfullhet i ditt liv, och du är redan halvvägs mot mer glädje och meningsfullhet i ditt liv.

Att få min medecin utskriven, det är allt. Jag kan få börja samfal men mim sköterska
men det ger inget.... Har en tid hos läkaren om 2 veckor.

Att tagit mig igenom det som varit, o det nästan helt ensam har varit tufft och ja..så är det.

Jag visste då hur jag skulle göra, det är ju inte så svårt inget man behöver tänka på.

Det ät väl så att jag känner det vore så skönt. Tex när man hör om någon som dött så
tänker jag så... äsch.... men gårju inte o tänker på det jämt!!

Fina och tänkvärda ord du skrivit! Tack!

Jag ska till en doktor på Vup imorgon, och även om jag inte tror så mkt på deras hjälp så hoppas jag ändå någonstans på att de kan ge mig en liten gnista som ökar lusten att leva..