Social snobbism

Har märkt att den sociala snobbismen har blivit värre än nånsin. Många sitter på höga hästar och vill inte prata eller uppmärksamma folk som de anser mindre värda eller sämre. Det kan också ta sig uttryck i att man endast nöjer sig med "det bästa," som t.ex. märkesprylar, kända utbildningar/skolor, hög lön etc. För inte längesedan var det en ung snubbe som jag känner som skulle plugga på universitet utomlands, och han var tvungen att kolla på någon jävla lista över vilken status de olika skolorna hade. Han kunde inte nöja sig med "vilket universitet som helst." Ett annat exempel är mer politiskt: som bekant så förlorade Hillary presidentvalet, och trots att Dems ska stå politiskt till vänster så uttryckte hon sig extremt nedvärderande om Trump-väljarna, det numera klassiska "deplorables"-uttalandet. Människorna hon ser ner på är ju bland de mest utsatta i samhället. Ett annat exempel är de "nya" tjejerna med bra utbildningar: många gånger blir man helt osynliggjord av denna kategorin. Man blir behandlad som att man inte finns. Känner ni igen er eller har jag överanalyserat situationen?

Jag skulle tro att det var "värre" förr, om du menar hur man umgås över klassgränser. Det förekommer väl till viss del idag, det gjorde det inte förr.

Det sagt, jag själv är väldigt kategorisk med vilka jag frotterar mig. Det har kommit med åren, orkar helt enkelt inte lägga energi på folk som inte tycker som jag.

Har du redan glömt hur det var på din egen skolgård när du växte upp ???

Men visst minns du ändå, hur "alla" var "tvungna" ha ha samma märke på skolväskan tex.
Och om man hade fel märke så var det inte kul.
Solomon-märket var tex hett eftertraktat under 80-talet (och den skulle bäras på bara ena axeln).
Fjällräven (Kånken) var däremot förunnat plugghästarna.

Detsamma för gympadojjorna.
Nike och Adidas var det bästa, det som alla krävde.
Puma kom på "acceptabelt"-platsen.
Men Gud nåde den som kom med okänt märke från tex "Ellos-katalogen."

Samma med Jeans.
Levis och Lee skulle det vara under 80-talet.
Inte Tomato.
Jo, det fanns faktiskt ett Jeans-märke som hette Tomato (som min mor införskaffade till olyckliga mig).


Och om man hade riktig tur, så köpte ens föräldrar högstatus-märken såsom Lacoste till en.

Om ett barn hade taskiga föräldrar som köpte Second Hand-kläder åt dem, då lade alla märke till det.


Så detta måste du väl ändå komma ihåg?

Det som skedde på skolgården är ju bara ett miniuniversum jämfört med det vuxna samhället.
Väldigt många fortsätter genom hela livet fastlåsta vid vilket märke som är ok att bära och vilket som inte är det.