Hur kan jag sluta hata min kropp?

Hej,

Jag har nu varit sjuk i en ätstörning i 2 år, men trots att jag har fått professionel hjälp så kan jag fortfarande inte släppa taget om sjukdomen. Varje gång jag ser mig själv i spegeln får jag otroligt mycket ångest och tänker direkt att jag är alldeles för stor, eller att jag är korkad som har tillåtit mig själv att gå upp i vikt under tiden då jag har varit i behandling för min ätstörning. Dessutom vet jag att jag fortfarande måste gå upp mer i vikt för att nå min "målvikt", men det känns helt jävla omöjligt att acceptera att jag måste bli ännu större än jag redan är.

Allting känns så otroligt mörkt. Varje gång jag försöker agera "friskt" så får jag alltid outhärdligt mycket ångest. Om jag väljer det sjuka alternativet får jag dock också ångest - framförallt för att jag får så otroligt dåligt samvete för allt lidande som min familj tvingas utstå när de ser att jag inte ens kämpar för att bli frisk från min ätstörning.

Vad ska jag göra för att ta mig ur det här förjävliga tanketräsket? Kommer jag någonsin kunna sluta hata min kropp? Tacksam för svar.

Du måste komma till insikten om att även om du skulle vara en heffaklump så är det okej. Om du inte kan förändra det så bli den bästa heffaklumpen du kan bli.

Du fokuserar alldeles för mycket på hur andra upplever dig, sanningen är att folk skiter i hur du ser ut i 99 fall av 100, de är alldeles för upptagna med sina egna problem för att se dina.

Du måste lära dig att älska dig självt för den du är, det gäller på alla plan.
Ge inte upp kampen.. Det är viktigt. Svik inte dig självt. Livet är en gåva.

Det här.

Om du är vuxen kan du tänka att det inte är så jävla viktigt hur du ser ut. Det är viktigare hur man är och hur man mår. Sluta vara en fjortis helt enkelt.

Tack, det betyder! <3

<3

Kära vän, vad är alternativet? Låt oss säga att du minskar rejält i vikt, din kropp kommer att reagera på det, ditt psyke som har koppling till kroppen också. Du förlorar din energi totalt. Du kan leva så om du vill, men trots viktnedgången kommer du ändå inte vara nöjd. För att du kan "bättre" kommer du att intala dig själv. Problemet sitter inte i din kropp, den är det inget fel på. Problemet sitter i din hjärna, och behöver inte ha någon förankring alls i verkligheten. För det vet man med ätstörda. De ser på sin kropp på ett sätt som ingen annan gör. Detta är ingen nyhet, men det är värt att påminnas om.

Detta kommer göra ont men det bör sägas. Du kommer aldrig vara nöjd med din kropp (med ditt ätstörda tankesätt). Så länge du är ätstörd kommer du att trycka ner dig själv och din kropp. För det har inget med din vikt att göra, du kan gå ner så pass mycket att du tillslut är döende, du kommer kanske vara "nöjd" ett litet tag, men blir du inlagd kommer du tvångsmatas och gå upp ett par kilo.

Du behöver inte älska din kropp. För det gör inte många. Visst, folk säger att de gör det men folk säger mycket. Inte psykologerna älskar sina kroppar. Inte idrottsläraren gör. Inte hon som föreläser hur man trivs i sin kropp gör det. Det handlar om att hitta en balans. Med balans menar jag ett sätt att leva utan att begränsas av sin sjukdom.

Styrketräna och bygg muskelmassa och gilla din kropp för vad den kan göra och inte hur den ser ut.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få så här många fina råd och ord. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Jag kommer skriva ut hela tråden så att jag kan läsa era underbara svar varenda dag. <333

Du har fått jättemånga bra tips och uppmuntran redan, så jag har inte mycket att tillföra med mina begränsade kunskaper i ämnet. Däremot kan jag inte hålla mig från att önska dig ett stort lycka till!

Usch vännen vad hemskt. Jag har ingen erfarenhet eller professionellt tips men skulle du kunna testa detta:
Så fort tanken kommer att du är för tjock. Tänk på att det är en tanke enbart. Försök flytta den tanken som om det är en irriterande papegoja på axeln som säger det där. Du kan tänka logiskt. Din kropp är fantastisk faktiskt. För den fungerar! Fnys åt papegojan. Den är lite korkad.
Jag fick detta tips av en terapeut. Grejen är att försöka skilja tanken från känslan.

När/om du får barn, (förutsatt att du är tjej då, vilket inte är självklart men ändå... ), kommer du inse hur jädra fantastisk din kropp är.

Hoppas detta löser sig för dig. Det är bara dina tankar. Inte sanningar