När började ni supa?

första gången i sjuan med mäsk o folköl
sen var jag rätt försiktig med alkohol under lång tid, periodvis helnykter och drack aldrig starksprit
sen när jag fyllt 25 och kommit till insikt om att det inte finns så mkt värt att kämpa för i livet iaf insåg jag att jag behövde sprit i mitt liv och började metodiskt att lära mig dricka sprit.

Började drick i slutet av nia klassresan tror jag. Vart vodka för hela slanten han supa hela sommaren och enda fram till veckan innan julafton då jag fick tag i den mycket goda vodka vanilj drack en hel på under en halvtimme:S sedan va det väl lat dom bar hem mig till mamma och så var det kört morsa beviken osv fett tråkigt men men söp inte förens kring 18 igen.

Jag har för mig att jag gick i 8an eller kanske VT i 9an.
En klassisk Danmarkskryssning med en halv liter Smirnoff 50%...

JÄVLAR VILKEN RESA!

Lucia 1988. 15 bast. En kvarting iskall Lemon Gin (hade gömt den ute, en bit ifrån discot tidigare på dagen) Snorfull, utkastad från discot. På vägen hem lyckades jag spy på min dåvarande fotbollstränares bil. Torskade dit när jag kom hem dessutom. Vrålbakis dagen efter och fick dra hem från plugget efter 2-3 timmar.

I slutet av 9:an så söp jag första gången.. Blev
dock inte så farligt vriden då jag helt enkelt
inte hade tillgång till mer..
Min moder började ana oråd när jag
blev hemskjutsad av mina vänner som jag
spytt ner utsidan av bilen för.

söp allra första gången när jag var 14 och ett halvt, gick VT i åttan och skulle spela ölspelet med några polare som var ett år äldre. vi var hemma hos honom och hans brorsa hade köpt två sexpack 3,5% öl till oss var. jag satt still hela tiden och drack öl, de första två-tre smakade rent för jävligt men sen släppte det en aning.

Ganska snart gick det upp för mej att det var omöjligt att vinna det där jävla spelet, man gick ju bara runt runt hela tiden och man fick aldrig gå och pissa. efter att hällt i mej runt 8 öl utan att märka av någonting (blodcirkulaion = noll) så var jag illa tvungen att springa på toa och när jag ställde mej upp så slog det bara till i huvet. Sen var det ganska kört, jag tror att jag drack upp resten av ölen och sen började klockan närma sej ett då jag skulle bli hämtad av morsan (smart som man var hade man bestämt det innan). jag ranglar ner i hallen, får på mej min jacka med viss hjälp av värden i huset som nu börjar bli lite nervös, någon vuxen får ju inte veta att vi har suttit och druckit öl hemma hos honom, så han frågar försiktigt om jag klarar mej nu. "Ja för fan" svarar jag och sekunden efteråt fastnar jag med jackfickan i dörrhandtaget och slår en halvvolt och blir liggande på golvet.

jag tar mej i alla fall ut till bilen där morsan står och väntar och tänker smart ut att om jag pratar hela tiden så kommer hon ALDRIG märka att jag är full, så jag svammlar på som en idiot i 5 kilometer. Sen bad hon mej hålla käften.

Dagen efter mådde man som man förtjänade.

Inlägg med bara en oneliner med ålder raderade.

Lägger till en poll istället så får de som bara vill delge sin ålder rösta istället..

/Moderator

För det var ju då man började. I min ålder alltså. Fick berättat åt mig av mina
föräldrar att farsan blandade en grogg åt sig och lämmnade glaset obevakat.
Jag var typ 3-4 år och kravlade mig upp till köksbordet och drack.Har inget
minne av det själv men dom påstod att jag sommnade under bordet

Jag började dricka alkohol vid fjorton års ålder och gjorde det ganska ofta. Men första gången jag fick en uppenbarelse om att alkohol passade mig var vid 19 års ålder. Kort därefter började jag supa på det sätt som jag gör idag.

pentry här på forumet sa det bäst,citat:
Fylla för mig personligen handlar om en behaglighetskänsla jag endast känt under påverkan av morfin, detta vid en operation vid tidig ålder. Är personligen inte för andra droger än alkoholens dimma. Har aldrig vågot tyngre saker och har aldrig fått ut något av lättare dito. Alkoholen är mitt öde, något som förgyller och samtidigt komplicerar min tillvaro.

Största anledningen till att dricka enligt mig är självklart den första lätta berusningens behag. Fyllan som kommer vid stort intag och som medför ett mer okontrollerbart tillstånd skapar en inre känsla av "free flow" av tankar, känslor och idéer vilket inspirerar i mitt liv. De negativa effekterna är stora flera gånger i form av huvudvärk, illamående och allmän paranoia. Jag vill dock ha dessa kontraster att påverka mitt liv i allmänhet. Jag är beredd att ta dessa då fördelarna väger upp de negativa i min värld. Dessutom, icke att förglömma, det smakar bra med alkoholdrycker! slut citat

Mvh

Drack första gången när jag var 13, men började inte dricka regelbundet förrens jag var 15. Var kanske 16 när jag blev påkommen av föräldrarna första gången. Hände inte så mycket, fick en rejäl utskällning och sen var det ett jävla tjat om att jag inte skulle dricka...
Idag dricker jag nästan aldrig så jag blir berusad, kanske ett glas vin till maten eller en whiskey på kvällskvisten men inget mer!

Hemma hos en kompis på skolavslutningen i 6:an, drack hb och vin. Fick tag på en luftpistol/softairgun-nånting sköt min polares damm-fiskar och mig själv i foten. Däckade på rygg och började spy.. Nån ringde min morsa som kom och hämta mig. Hemma öppnar mamma bildörren som jag låg deckad mot, jag stuper ut och drar sönder läpparna mot asfalten. Blir väkt nästa morgon av päronen som berättar hur besvikna dom var. ´

Drack ingenting förens skolavslutningen i 7:an då jag hade jättekul, drack lagom och cyklade hem själv!

Första gången... Måste ha varit i 14-15-årsåldern när man blandade häxa på allt mög man hittade, kom inte igång regelbundet förrän gymnasiet.
Morsan fick definitivt reda på det när jag var 17 (hon hade säkert aningar om det innan också), och det var inga som helst problem.