Hur löste ni kontantinsatsen?

Jag är rädd att ni kan sätta er i skiten om ni inte håller er lite kyliga.
Priserna på bostäder följer ofta reporäntan och som alla vet är den nu på minus.
Lägg till att en rimlig nivå ligger på runt 4% vilket kommer sänka bopriserna.

Räknar man på 10 år och en 3 miljonersvilla behöver ni spara drygt 1850 kr var för att få ihop till insatsen på 10 år som du själv sa innan huset var i sikte.

Jag tycker ni ska fundera lite och läsa på lite om hur räntorna påverkar huspriserna, ni kommer med ett gäng felbeslut vara bankens slavar för livet, men ni gör ju som ni gör.

Ska ni låna till lagfart och ev pantbrev också?

Spara ihop själv såklart. Har man inte råd som ungdom att betala kontantinsatsen riktigt än får man gott vänta. Annars får man väl hyra en lägenhet under tiden om man prompt inte skulle vilja bo med sina föräldrar av någon konstig anledning.

Här är min anledning till varför inneboende hos föräldrar inte riktigt passar. Jag flyttade tillbaka till min hemstad med min flickvän som kommer ifrån den staden jag pluggade i i 3 år.

Vi fick bo hos mina föräldrar under 2 månaders tid tills vi fick ett fint erbjudande av en kompis att ta över hans lägenhet under 1 års period (andrahandskontrakt). Sparandet började i samband med att vi kom tillbaka till min hemstad (att spara under ens studentperiod är ett "no-go") så har inte kunnat se en horisont till när vi ska ha sparat färdigt denna kontaktinsats. Hur som helst, min flickvän är inte bekväm med att bo hos sina svärföräldrar (mina föräldrar dvs, samt syskon). Det har jag full förståelse för då det kan vara extremt påfrestande att behöva uppföra sig gott jämt och ständigt (och knappt inget sexliv alls eftersom väggarna är lyhörda i hela huset).

Under tiden vi kunnat bo hos kompisens lägenhet så har det löst det mesta. Billig hyra jämfört med den faktiska andrahansmarknaden (de vill ju tjäna pengar på det till skillnad från kompisen). Men nu är det snart dags att behöva flytta tillbaka till päronen igen (om inget annat erbjudande dyker upp). Vi hoppas innerst inne att banken vill kunna lösa resterande summa av kontantinsatsen i form av privat-/blancolån så vi inte behöver bo hos föräldrarna i 2-3 år till. Det är minst sagt inte en hållbar lösning.

Privatekonomi är komplex och en långsiktigt process. Varenda beslut vi fattar påverkar vår ekonomi. Stanna i skolan, gifta sig med någon som har skuld, hur många barn man skaffar osv. Man brukar tänka att köpa hus, bil tillhör till ekonomi, men kärleken, vilka vänner man väljer är något helt annat. I verklighet allt detta ingår i samma paketet.

Jag säger inte att man ska underordna beslutet om hur många barn man skaffar eller vem gifter man med till ekonomin. Jag själv tex har valt ett yrke som kräver 9 års utbildning (inkl.doktorandutbildning) och ger låg inkomst. Ekonomiskt var det ett löjligt beslut, jag ändå känner att det var bra beslut för mig. Jag måste dock anpassa mig till mina inkomster. Priset jag betalar för att kunna jobba med vad jag brinner för är att det inte finns utrymme t.ex. att flytta till hus från min lägenhet.

Självklart ska man köpa fastighet om man har lägre lön. Det gäller bara att anpassa sig efter sin inkomst. 90% av oss har inte råd med skiten som kommer om man inte kan betalar senare. Speciellt om man har barn kan man inte riskera att förlora sitt boende eller hamna hos Kronofogden. Det förstör inte bara ekonomin utan hela familjen.

När man lånar får man inte pengar. Man köper en tjänst som kostar. Därför ska man minimalisera lånebeloppet. Att ta ett blancolån för 300.000 med 20% ränta är en sådant lyx inte så många har råd med. Kanske den som skriver att han tog lån för kontantinsatsen för att han köpte en bil för 500+. Jag tycker att det är ett dåligt ekonomisk beslut. Men om han har råd med det så är det ingen problem. Man får fatta dum beslut så länge plånboken inte är tom.

Farsan köpte marken jag skulle bygga på (500k) med ett lån han hade tagit själv. Tomten stod då i mitt namn och jag gick till banken med mina uppsparade 250k + mark. Fick lån för att bygga, och när huset var klart 1 år senare fick jag värderat huset och kunde låna upp resterande som behövdes för att betala ut mitt privata skuld till pappa direkt när huset var klart.

Föräldrarna är det vanligaste

Det svåra är inte att spara ihop insatsen, det svåra är att få banken att ge en ett lån så att man kan köpa sig något vettigt.

Är ensamstående med en fast inkomst på 30k/månad (med extrajobben så ligger jag på minst 45k/månad) får dock bara låna 1,3 mille som mest och då har jag räknat på min fasta inkomst och ej inkomster från extrajobben. Och vad räcker 1,3 miljoner till? I Stockholm absolut ingenting, i sketna Skövde en sunkig trea på sin höjd, ensamstående skall inte få ha råd att få äga sitt boende om man inte känner för att bo i något ghetto.
Priserna på hus och lägenheter i detta land är åt helvete och jag väntar på att bostadsbubblan kommer att spricka och då jvlar så skall man fynda.

Jag skulle gissa att ett eventuellt prisfall kommer vara proportionerligt till skuldsättningen hos föreningen gällande bostadsrätter. Vissa föreningar är så vanskötta så det är sinnessjukt, det är dessa objekt som värdet helt försvinner på vid en krasch. Låg skuldsättning (0-2500 kr/kvm) så kommer nog priset och värdet förbli eftertraktat.

Men som du säger, ett prisfall är ett faktum om reporäntan går upp, men vissa objekt kommer drabbas värre än andra.

Där nämnde du en viktig detalj, att verkligen granska föreningens ekonomi innan köp.
Väldigt kul att få en chockhöjd avgift när räntorna stiger och med ytterliggare prisfall som resultat. Plötsligt är föreningens ekonomi i högsta grad bostadsrättsinnehavarens.
Fast hur kul tycker gemene man att det är att kolla siffror när drömlyan kommer ut? Låt mig tvivla

Nä, många struntar nog i det. Jag köpte nyss och lärde mig hur man tittade i de där redovisningarna och efter ett tag kunde man granska en förening på ca 30 sekunder.