När du fick extremt dåligt beskjed, blev du ledsen eller upplyst?

Vet inte om jag hittar rætta folken hær, moderator får gærna byta om den ligger feil eller om det finns bættre publik någon annastans.,.. men ponera att du får ett mycket dåligt beskjed från sjukvård. Potensiellt dødsfarligt. Eller... låt mig va rak, jag søker egenteligen dig som fått det. Hur tænkte du? Hur kænde du?
Sjælvklart ær ju det som førvæntas av en nedstædhet, deprission och allæmnt surfitte beteende...


Nu kommer den bisarra vriden...

Nu ær framtiden væl inte skrivet i sten, men en kænsla av frihet lyser upp i mig... ær detta bisarrt? Ovanligt? Eller kanske till och med vældigt vanligt?

Vill veta från er som Vet. Har du som fått "beskjed", efter en stund kænnt dig fri på nått sjukt sætt?

Det är vid de djupaste dalarna som man lär sig som mest. Rätt vanligt att många svårt sjuka blir helt nya människor under och efter sin upplevelse som sjuk.

Nu har jag själv (tack och lov) inte fått några tråkiga besked när jag besökt vården, och reaktionen varierar nog stort från person till person.

Men, så här tror jag:

En person som haft problem under en längre tid blir nog på ett sätt lättade när de äntligen får veta vad som är fel, vad det än må vara. Om det är en potentiellt dödlig sjukdom kommer förstås andra känslor som rädsla o.s.v. också med i bilden.

För en person som annars mått bra är risken betydligt större att känslorna är mer inriktade mot hållet att dom blir arga, sura o.s.v. Dessa bottnar också givetvis till syvende och sist i någon form av rädsla.

Fått en del miserabla besked under min levnads tid.

Har blivit råare gentemot människor som har haft turen sedan barnsben, många gånger tänker jag att lagarna skyddar bedrägliga beteenden som blivit måttlösa, ignoranta, arroganta, blodsuktande.

Känner mig knappast fri för den delen heller. Blivit mer vis med åren, men offrat lite av "kärleken" som människan kan visa med en större helhet och till vilken vits då?

Det som glädjer mig är att få uppleva, vara kreativ och lyssna på klassisk musik, få upp känslor som får håret att resa sig på huden och om det är att leva får det så väl vara.
Adrenalinet är något som får mitt hjärta att pumpa och den känslan att känna rädsla får mina sinnen att öppnas upp, och det är såhär jag tror livet ska vara.
Just nu så lever människor oerhört bekvämt och tar detta för givet, hämmar kreativiteten och skapandet för de flesta har ett virus i sitt beteende och värst av allt är att de flesta ändrar inte på sig utan lever så gott som det går i sin lilla bubbla.

Döden sägs vara en frihet i sig, men jag tror att prövningen efter detta liv är värre, på så sätt att man inte vet vad som väntas då ens existens är i nuet i en människokropp.
Men det som behagar sinnet låter sig känna bekvämlighet och visst väljer man det då, lite som att vara ignorant.