Acceleratorforskning: det finns inga andar eller själar

Vi behöver inte känna till allt för att veta att om något påverkar vanlig materia går att mäta påverkan.

Hur vet man det?

För att det då skulle ha hänt något som inte skulle ha hänt om den bara påverkades av känd energi.

Det är inte riktigt så enkelt. Nu ska jag ge dig en liten tankeställare:

Ponera att vi kunde utveckla ett program eller spel så pass avancerat att alla figurer i spelet hade motsvarande kopplingar i sina artificiella hjärnor som vi har i våra fysiska.

Ponera vidare att du kunde styra en av figurerna och säga åt den hur den ska gå, vad den ska göra osv.

Låt oss anta at figurerna i spelvärlden försöker förstå sin värld. Dom räknar ut hur fysiken fungerar och kanske kommer fram till någon teori om hur deras gravitation fungerar, och hur deras hjärnor kan räkna ut saker. Dom kan i princip (med rätt artificiella verktyg) förstå hur ramarna för deras universum ser ut, vilka fysikaliska regler dom lyder under och dom kanske kallar sina beslut för "fri vilja".

Trots detta kommer dom aldrig se dig, som sitter i en annan dimension och tittar rakt in i deras värld genom din skärm. Du är osynlig för dom. Dom kanske kan spekulera kring vem som skapat allt, och varför dom ibland får så konstiga impulser att göra saker, men dom kommer aldrig kunna hitta något spår av din kontroll eftersom du befinner dig utanför deras värld.

Bara en tanke.

Om kontrollsignalen får något som bryter den vanliga kausala kedjan i simuleringen att ske, kommer de att märka att kausalkedjan har brutits även om de inte ser själva kontrollen.

Anade att du skulle replikera med det.

Ok, så programmet är byggt på så vis att jag med hjälp av mina kontroller kan ändra värdet på ett antal variabler. Dessa styr i sin tur hur någon av kopplingarna i deras artificiella hjärnor tänds eller släcks. Variablerna existerar i programmet, och är alltså inte direkt tillgängliga för spelfigurerna. Dom kan bara konstatera effekten på hjärnan.
Dom upptäcker genom sina experiment att dom kan förstå precis hur deras hjärnor fungerar, men dom kan inte förstå vad som styr den fria viljan; vad som startar vissa processer i hjärnan eller inte.

Genom ett klurigt experiment upptäcker dom att impulserna långt in i hjärnan sätter igång ungefär sju sekunder innan figuren själv är medveten om vad han/hon vill och börjar ana att det finns något dom inte förstår som styr impulsen. Dom väljer att kalla det för "det undermedvetna".

Ungefär här är *vi* nu.

Max Planck institutet kunde korrekt förutspå om försökspersoner skulle klicka med höger eller vänster hand sju sekunder innan dom gjorde det. I övrigt har det gjorts upp mot 40 olika experiment som tyder på att en framtida (till synes) helt slumpmässig händelse kan snappas upp i vår hjärna mellan en och tio sekunder innan den sker. Är alla dessa bluff?
Klassiskt är Dean Radins experiment med människor som tittar på en skärm som visar en ny bild var 30:e sekund. Bilden slumpas fram millisekunden innan den visas. När det är våldsamma eller sexualiserade bilder blir reaktionen större - men, den blir det ungefär sju sekunder innan den slumpas fram kan man se på ekg och den andra apparatur som är kopplad till försökspersonen.

Fascinerande och märkligt. Jag har inga svar, men menar bara att man nog inte ska tro på den enklaste av fysiska förklaringsmodeller om man inte bara vill agera som en ordinär npc.

Så banala beslut kan det ju vara vad som helst i exempelvis rummet som inverkar på. Detta kan även störa de algoritmer som tolkar hjärnscanningarna. Sådana kan nämligen feldetektera hjärnaktivitet till och med i döda laxar.


Det kan ju vara så att EKG-mätningarna på något sätt störde slumpgeneratorn.

EKG, puls, pupillsammandragningar. Alla dessa ger utslag ungefär sju sekunder innan en ny bild ska visas *om* bilden är våldsam eller sexuellt laddad.

Ja, det är ett svårförklarat mysterium. Förstår att du greppar efter halmstrån.

Det är inte att "greppa efter halmstrån" utan det är förklaringar som inte förutsätter en påverkan som andra experiment har motbevisat. Vetenskap handlar om falsifiering, inte verifiering.

Ja, det är bra att vi är överens om definitionen av vad vi diskuterar.

Jaså, det är vi?

Dock är teorierna om att mätinstrumenten stör slumpgeneratorerna falsifierbara.