Ett nytt perspektiv

Tack, roligt att höra.

Hade inte hört talas om denne man tidigare eller vilka idéer som han förordade. Men nu när jag läst lite om honom så tycks det som att vi är ganska samstämmiga angående kunskapsteori. När han säger att kunskap är personlig så är det som om vi är samma person - det är precis det jag säger också. Kunskap är personlig och idén om en abstrakt objektivitet (som i artikeln kallas mekanisk) är en absurd föreställning som jag via Zubiri härleder till Grekisk filosofi men även till det omgivande samhällets diverse inre splittringar.

I grunden är ekonomin det som främst influerar styrseln av samhället eftersom ekonomin är en grundförutsättning för samhällets existens. Så den form av ekonomi ett samhälle har borde influera massornas tankeliv och även politiken och populärvetenskapen. Den kunskapsteori som delar upp subjekt och objekt anser jag vara ett resultat av ett ekonomiskt system som tvingar fram denna i andra avseenden onaturliga splittring.

Du verkar förstå att vad jag säger är att kunskap inte kan delas upp i subjekt och objekt. Precis som Polanyi så anser jag att kunskap är personlig och att vi måste inta ett personligt perspektiv på både kunskap och vetenskap eftersom kommunikation, alltså överföring av information, är en grundförutsättning för vetenskap. Men kommunikation är något som måste ske mellan personer. Objekt och subjekt eller objektivitet eller subjektivitet är sekundära och abstrakta begrepp som inte egentligen behövs inom kunskapsteorin, allt vi behöver är att vissa varandra respekt och hänsyn och, för att tala med Polanyi, sträva efter sanningen för sanningens egen skull.

Om det finns en marknad för begreppen så kommer de att få fäste. Det är inte alltid det finns en marknad, men i ett samhälle som bygger på herre/slav eller arbetsgivare/arbetstagare eller arbetsliv/privatliv så finns det en jordmån för begrepp som även delar upp verkligheten i "känsla" och "förnuft" eller "objekt" och "subjekt". Så vad jag försöker säga är att om det ekonomiska systemet tvingar fram en inre splittring i samhället då kommer det finnas plats för begrepp som splittrar verkligheten. Hade vi istället levt i ett stamsamhälle där man har en ekonomi som är mer som en familjs ekonomi men ingen över eller underordning i ägare och arbetare eller herre och slav med påföljande ekonomiska splittring då skulle det troligtvis inte heller finnas något behov av begrepp som bygger på splittring. Samhället är på sätt och vis den större personen medan individen är den mindre personen, om den större personen är splittrad då blir lätt den mindre personen splittrad också. Så eftersom olika tidsepoker har olika slags filosofer är min teori att de ekonomiska grunderna förändras och därmed förändras även människors tänkande.
Detta får du gärna förklara mer om hur du tänker.
Nej precis, som det verkar så finns begreppen med i litteraturen men främst för att påpeka att vetenskap ska vara sakligt och seriöst, för professionella forskare så tänker jag att dessa begrepp är ganska överflödiga.

Inget djupsinnigt alls, bara parallellen mellan

1) dina funderingar om att motsatsparet subjektiv-objektiv är överspelat/missförstått/ofullständigt; och
2) Stoves kritik av idealismens epistemologiska farhågor, alltså känslan av att vi aldrig kan komma åt objektet i sig, das Ding-and-sich, för när vi växelverkar med det är vi så att säga själva med, vilket på något sätt skulle förorena objektet...typ.

Stove har skrivit mycket underhållande om varför dylika farhågor är missriktade. Även om han inte är intresserad av kunskapens förankring i personligheten osv, röjer han alltså väg för en "postkritisk" filosofi à la Polanyi.

Devisen "we have eyes, therefore we cannot see" är alltså en tillspetsad formulering av den kritiska filosofins misstag. Visst är våra ögon ofullständiga; visst har de speciella egenskaper till följd av vår evolutionära historia; visst hade de kunnat vara annorlunda; visst hade vi i så fall sett världen delvis annorlunda; men till syvende och sist är det ändå våra ögon som gör att vi kan se. (Ögonen står förstås för hela vår varseblivningsapparat och vår kognitiva arkitektur, pars pro toto.)

Så tänkte jag, och jag hoppas och tror att det är OnT.

Till syvende och sist är det ändå medvetandet som gör att vi kan se.
Medvetandet är det mest fundamentala.
Det är även medvetandet som gör att vi är medvetna om "objektiva ting".

Subjektivitet innebär att alla ting är separata, d.v.s. att ingen form av länk existerar mellan de. Om man säger att världen är Ett (Oneness), så existerar ingen ren subjektivitet.

Objektivitet å andra sidan fordrar att en slutgiltig verklighet existerar ur vilken alla andra verkligheter kan härledas.

Hoppas det hela klargjorde min synpunkt lite bättre.