Hej Flashback!
I Januari i år fick jag för första gången Imovane utskrivet, 5 mg. Efter det gick jag på det i kanske 20 dagar? Sen uppehåll. Sen fick jag det igen osv. Så har gått till och från, aldrig regelbundet förrän nu (anledning kommer strax) i kanske 3-5 månader.
För tio dagar sen påbörjade jag en behandling av antidepressiva som resulterade i fruktansvärd ångest och ''frånvarohetskänsla'' dem första dagarna, vilket gjorde att min läkare tyckte det var ÄNNU viktigare med sömn. Så hon skrev då ut Imovane 7,5 mg. Och ja, jag har fått tolerans på 5 mg, en kväll idag känns ju liksom inte som den första gången lol, men jag tycker den fungerar bra ändå! Prövade ta en 7,5 mg och det kändes verkligen, alltså blev helt borta nästan (nej har ingen tolerans för såna läkemedel förutom imovane 5 mg haha), och tyckte nästan det kändes obehagligt? Så tog bara en 7,5 mg och nu är jag tillbaka på 5.
Kanske viktigt att tillägga: Innan jag fick Imovane så redde jag och läkaren ut allting jag gör för sömn, tränar dagligen, inget koffein, på sin höjd någon cigarett, mörkt, svalt rum och en bra säng. Ändå fick jag panikattacker. Prövat Lergigan, Atarax (hur kan atarax fungera mer än Lergigan ens?), melatonin, circadin, propavan.
Hur som helst, så misstänker man att jag lider av PTSD, depression, panikångest och allt vad det innebär. Så jag kan förstå läkarna att dem vill att jag ska få sömn, men ändå. Vissa läkare jag pratar med säger att det tar tid att bli beroende av Imovane och att det inte är någonting jag ska oroa mig för.
Häromnatten så provade jag att inte ta Imovane, och kunde inte sova. Blev rastlös och fick ingen ro liksom. Detta kan väl dock vara insättningen av antidepressiva och mina vanliga problem som jag alltid haft ju? Det var liksom anledningen till att jag fick Imovane utskrivet från första början.
Har spenderat flera dagar med att läsa om olika sorters avtändning på främst bensodiazepiner och opiater, och det är ju fruktansvärt hemskt. Kan inte släppa det. Ni som går igenom AT är legitimt dem starkaste människorna helt ärligt, beundrar typ er att ni orkar
Men jag är livrädd för det själv. Och speciellt med tanke på att jag har mer ångest än vanligt liksom.
Men ni kan sånt här. Kan jag förvänta mig fysiska besvär när jag slutar med Imovane? Hur kan jag underlätta? Trappa ned? Lyssna på läkarna? Hjälp. Känner liksom att jag har mer förtroende för er när det kommer till sånt här.
OCH förlåt om det är en jättelöjlig fråga pga en löjlig, svag medicin i den minsta dosen men vill verkligen fråga!
I Januari i år fick jag för första gången Imovane utskrivet, 5 mg. Efter det gick jag på det i kanske 20 dagar? Sen uppehåll. Sen fick jag det igen osv. Så har gått till och från, aldrig regelbundet förrän nu (anledning kommer strax) i kanske 3-5 månader.
För tio dagar sen påbörjade jag en behandling av antidepressiva som resulterade i fruktansvärd ångest och ''frånvarohetskänsla'' dem första dagarna, vilket gjorde att min läkare tyckte det var ÄNNU viktigare med sömn. Så hon skrev då ut Imovane 7,5 mg. Och ja, jag har fått tolerans på 5 mg, en kväll idag känns ju liksom inte som den första gången lol, men jag tycker den fungerar bra ändå! Prövade ta en 7,5 mg och det kändes verkligen, alltså blev helt borta nästan (nej har ingen tolerans för såna läkemedel förutom imovane 5 mg haha), och tyckte nästan det kändes obehagligt? Så tog bara en 7,5 mg och nu är jag tillbaka på 5.
Kanske viktigt att tillägga: Innan jag fick Imovane så redde jag och läkaren ut allting jag gör för sömn, tränar dagligen, inget koffein, på sin höjd någon cigarett, mörkt, svalt rum och en bra säng. Ändå fick jag panikattacker. Prövat Lergigan, Atarax (hur kan atarax fungera mer än Lergigan ens?), melatonin, circadin, propavan.
Hur som helst, så misstänker man att jag lider av PTSD, depression, panikångest och allt vad det innebär. Så jag kan förstå läkarna att dem vill att jag ska få sömn, men ändå. Vissa läkare jag pratar med säger att det tar tid att bli beroende av Imovane och att det inte är någonting jag ska oroa mig för.
Häromnatten så provade jag att inte ta Imovane, och kunde inte sova. Blev rastlös och fick ingen ro liksom. Detta kan väl dock vara insättningen av antidepressiva och mina vanliga problem som jag alltid haft ju? Det var liksom anledningen till att jag fick Imovane utskrivet från första början.
Har spenderat flera dagar med att läsa om olika sorters avtändning på främst bensodiazepiner och opiater, och det är ju fruktansvärt hemskt. Kan inte släppa det. Ni som går igenom AT är legitimt dem starkaste människorna helt ärligt, beundrar typ er att ni orkar
Men jag är livrädd för det själv. Och speciellt med tanke på att jag har mer ångest än vanligt liksom.
Men ni kan sånt här. Kan jag förvänta mig fysiska besvär när jag slutar med Imovane? Hur kan jag underlätta? Trappa ned? Lyssna på läkarna? Hjälp. Känner liksom att jag har mer förtroende för er när det kommer till sånt här.
OCH förlåt om det är en jättelöjlig fråga pga en löjlig, svag medicin i den minsta dosen men vill verkligen fråga!
Känns mycket bättre nu. Tänka sig att man som 19-åring litar mer på Flashback haha..
