Hej!
Har inte själv ägt någon MB ännu i alla fall.
Men känt några stackare som råkat köpa det märket.
En vanlig arbetare med halvtaskig lön skulle en gång skämma bort sin familj, tog stort lån och köpte en fet MB kombi.
Bileländet blev en nästan ruinerande följetong, med svindyra reservdelar vars pris hade varit lägre om dom gjorts i massivt guld.
Dyra servis, ofta och med massa delar som ständigt skulle bytas.
Och så rost överallt, hela bilen rostade så man nästan såg det från en dag till en annan.
Samt lacken som flagnade av överallt.
Riktig skitbil och skitmärke kort sagt.
Nyss var jag på besiktning, litet ställe som det är nuförtiden, bilen före är en MB och jag ser hela besiktningsprocessen.
Min bil av äldre årgång, producerad i Sverige, lite rostfläckar och har gått långt.
Så med viss avundsjuka noterar jag den glänsande fina lacken, snygga detaljarbetet och mjuka välkomnande inredningen på bilen före, hur fin som helst.
Tills besiktningsmannen hissar upp bilen, och jag direkt ser hur rostig den är undertill.
Med pannan i djupa bekymrade veck konstaterar besiktningsmannen att det här ser inte bra ut, mycket rost, speciellt bakom bakre hjulaxeln, draget och dess infästning är nästan helt sönderrostad, och även jag ser massa tunnplåt med gravrost undertill.
MB ägaren får ett papper med mycket skrivet på, massa att åtgärda, framförallt rost, ser väldigt bekymrad ut när han åker i väg.
Förmodligen är bilen snart ute på blocket till ett förmånligt pris.
Min egen halvsunkiga Svensktillverkade bil däremot, gås igenom, hissas upp - tittas och knackas lite försiktigt här och där, åker ned, och jag får ett blankt besiktningsprotokoll i handen.
Frågan är vad är det för skrot dom prånglar ut från MB?
Har inte själv ägt någon MB ännu i alla fall.
Men känt några stackare som råkat köpa det märket.
En vanlig arbetare med halvtaskig lön skulle en gång skämma bort sin familj, tog stort lån och köpte en fet MB kombi.
Bileländet blev en nästan ruinerande följetong, med svindyra reservdelar vars pris hade varit lägre om dom gjorts i massivt guld.
Dyra servis, ofta och med massa delar som ständigt skulle bytas.
Och så rost överallt, hela bilen rostade så man nästan såg det från en dag till en annan.
Samt lacken som flagnade av överallt.
Riktig skitbil och skitmärke kort sagt.
Nyss var jag på besiktning, litet ställe som det är nuförtiden, bilen före är en MB och jag ser hela besiktningsprocessen.
Min bil av äldre årgång, producerad i Sverige, lite rostfläckar och har gått långt.
Så med viss avundsjuka noterar jag den glänsande fina lacken, snygga detaljarbetet och mjuka välkomnande inredningen på bilen före, hur fin som helst.
Tills besiktningsmannen hissar upp bilen, och jag direkt ser hur rostig den är undertill.
Med pannan i djupa bekymrade veck konstaterar besiktningsmannen att det här ser inte bra ut, mycket rost, speciellt bakom bakre hjulaxeln, draget och dess infästning är nästan helt sönderrostad, och även jag ser massa tunnplåt med gravrost undertill.
MB ägaren får ett papper med mycket skrivet på, massa att åtgärda, framförallt rost, ser väldigt bekymrad ut när han åker i väg.
Förmodligen är bilen snart ute på blocket till ett förmånligt pris.
Min egen halvsunkiga Svensktillverkade bil däremot, gås igenom, hissas upp - tittas och knackas lite försiktigt här och där, åker ned, och jag får ett blankt besiktningsprotokoll i handen.
Frågan är vad är det för skrot dom prånglar ut från MB?