Oavsett vad man tycker om parlamentarismen så är det en plattform ändå som går att använda för att få ut nationella budskap. Jag kan se att det finns ett gyllene historiskt tillfälle för nationella att tillskansa sig äganderätten till begreppet frihet. Inte den falska liberala friheten eller den marxistiska friheten för parasiter och trasproletärer. Nej, sann frihet med rötterna i vårt uråldriga nordiska arv.
Vad skulle det här kunna inbegripa i konkreta förslag? Ja, yttrandefriheten exempelvis. Liberalmarxisterna har gjort en förödande felbedömning när man trott att det skulle gå att behålla informationsmonopolet i internets tidevarv. Nu har man gripits av panik och inlett en makalös censurvåg. Men det är för sent och kommer vilket som inte att hålla. Vi nationella borde kunna företräda TOTAL yttrandefrihet. Främst för att vi inget har att frukta. Är kritiken osaklig så kan vi strunta i den och är den saklig så bör vi beakta den. Men dessutom kommer det inte att vara möjligt att ha något annat än total yttrandefrihet.
Det finns andra mer konkreta frihetsreformer som nationella bör lyfta fram. Bort med förmynderi. Ingen nationell som påstår att förmynderi är bra och samtidigt hävdar att svenskar/nordbor/vita är värda att existera kan betraktas som trovärdig. Man kan exempelvis inte påstå att vin-och spritmonopol bör finnas kvar. Negrer i sub-sahara kan handla öl och vin i livsmedelsbutiken. Andra exempel på frihetsreformer är vapen. Innan 1934 så behövde svenskar inte ens registrera sina skjutvapen. Än mindre ha några licenser. Ta bort hela vapenlagstiftningen borde nationella föreslå. Det är inte vapen som dödar och ingen regim med rent mjöl i påsen vill ha ett avväpnat folk.
Vad sägs gott folk? Vore det inte dags att städa rent efter minst 100 år av liberalers, förstoppningskonservativas och marxisters svinerier på frihetsfronten? Är det inte också det bästa sättet att täppa till truten på dessa uppblåsta och förljugna ”demokrater”? Och vilka fler konkreta frihetsreformer kan föreslås? Rent generellt anser ju jag att den omhändertagande marxiststaten som koncept bör förpassas till historiens sophög. Den är dysgenisk och har förvandlat Sverige till ett sönderbyråkratiserat och genominstitutionaliserat skithål. En nationell statsbildning bör aldrig bygga på maniskt trygghetsknarkande utan istället präglas av ”thumos” och ett stoiskt sinnelag.
Vad skulle det här kunna inbegripa i konkreta förslag? Ja, yttrandefriheten exempelvis. Liberalmarxisterna har gjort en förödande felbedömning när man trott att det skulle gå att behålla informationsmonopolet i internets tidevarv. Nu har man gripits av panik och inlett en makalös censurvåg. Men det är för sent och kommer vilket som inte att hålla. Vi nationella borde kunna företräda TOTAL yttrandefrihet. Främst för att vi inget har att frukta. Är kritiken osaklig så kan vi strunta i den och är den saklig så bör vi beakta den. Men dessutom kommer det inte att vara möjligt att ha något annat än total yttrandefrihet.
Det finns andra mer konkreta frihetsreformer som nationella bör lyfta fram. Bort med förmynderi. Ingen nationell som påstår att förmynderi är bra och samtidigt hävdar att svenskar/nordbor/vita är värda att existera kan betraktas som trovärdig. Man kan exempelvis inte påstå att vin-och spritmonopol bör finnas kvar. Negrer i sub-sahara kan handla öl och vin i livsmedelsbutiken. Andra exempel på frihetsreformer är vapen. Innan 1934 så behövde svenskar inte ens registrera sina skjutvapen. Än mindre ha några licenser. Ta bort hela vapenlagstiftningen borde nationella föreslå. Det är inte vapen som dödar och ingen regim med rent mjöl i påsen vill ha ett avväpnat folk.
Vad sägs gott folk? Vore det inte dags att städa rent efter minst 100 år av liberalers, förstoppningskonservativas och marxisters svinerier på frihetsfronten? Är det inte också det bästa sättet att täppa till truten på dessa uppblåsta och förljugna ”demokrater”? Och vilka fler konkreta frihetsreformer kan föreslås? Rent generellt anser ju jag att den omhändertagande marxiststaten som koncept bör förpassas till historiens sophög. Den är dysgenisk och har förvandlat Sverige till ett sönderbyråkratiserat och genominstitutionaliserat skithål. En nationell statsbildning bör aldrig bygga på maniskt trygghetsknarkande utan istället präglas av ”thumos” och ett stoiskt sinnelag.