Incels - ett tecken på en manlighet i kris som ger feministiska idéer rätt?

Den antika grekiska kulturen dog ut när det finaste som fanns var att föra in en erekterad penis i en 12-årig pojkstjärt. Men ja, Sverige idag påminner mycket om antikens Grekland. Frågan är vem du och din norrländska bögkompis är, when the shit hits the fan? Puss puss, jag gillar kärlek.

Jag är inte helt säker i den här frågan, men jag skulle gissa att incels är ett förstadium till volcels.

För bara att ha tröttnat på att vara Chad kan väl inte vara den enda vägen till att bli volcel?

Volcel är i alla fall den idag ännu osynliga skärningspunkten där den jobbiga dialektiken mellan incel och Chad upphör.

Att vara incel kan inte vara roligt i längden och att vara Chad tröttnar man ju på efter bara några år.

Om den feministiska idén om en maximalt frigjord kvinnlig subjektivitet är stark så ser den också sin egen framtid i samma punkt.

Annars halkar kvinnor efter män i utvecklingen och det vore sorgligt.

Volcel är dock, även det, en temporär strid mot hela ens natur (ifall man inte flyttar till något jävla kloster där inget frestar en tillbaka till det världsliga kaoset), den primitiva delen av ens hjärna som mest "vill" laddar upp, av egen erfarenhet, för att komma tillbaka med dunder och brak.

Vi tröttnar såsmåningom på alla tillvaron. När jag nyligen hade sex för första gången på 20 månader, kände jag genast att jag korrumperat något, vet att allt bara slutar i tårar. Ser galjotinens skugga hänga över varje relation.

Aha, då menar vi kanske olika saker med volcel. Jag åsyftar nåt som även går att kombinera med förhållanden och vanligt sex.

Förstår inte vad "cel" då refererar till, du kanske menar volmonogami?

Det tycks mig som om jag själv inte har problem med att vara monogam med en tjej i taget (tvärtom finner jag bara tanken att smygdejta osmakligt, och all drama det skapar), men att välja vara fastbunden med någon för livet är desto svårare, tycks mig ibland vara en lika omöjlig dröm som att bli en volcel. Speciellt då jag inte är kristen och aldrig riktigt förälskar mig.

Jag syftar på kyskhet.

Vilket gör en intuitiv, skapande och självständig om man är singel.

Och attraktiv, intressant och lyhörd inför den andre om man är i en relation.

Incel/Chad-problemet utspelar sig på axel där det å andra sidan blir fel och tjatigt hur man än gör, oavsett om man är ofrivilligt singel eller just inlett den perfekta relationen utifrån en personlighet lika utvecklad i smaken som en alkoläsk.

Det finns författare som redan för 200 år sen förutspådde att vi skulle hamna i den här situationen.

Hur kan man vara kysk i relation?

Jo, vi har annars varit ganska långsamma att hinna ikapp det faktum att Gud är död och p-piller existerar. Monogami-idealet vilade på en rad olika illusioner som nu försvunnit, män har i tider då de tillåts göra det knullat omkring som bara den och kvinnor har hellre velat vara andrafruar eller älskarinnor till statusmän än att vara gifta med losers.

Jag tror att romantiska komedin nyss dött ut som filmgenre just för att vi väckts från någonslags dvala, nativiteten faller just nu i hela Västvärlden och folk undrar varför, det är givet att illusionen om giftemålet och evig kärlek är i spillror.

Jag har dock fortfarande inte förstått vad du menar med din volcel-ideal? Kan du förklara vad det är för slags man som är celibat och i relation?

Ja det är väl inte svårt alls?

Händerna på täcket 6 dagar av 7 och så ligger man som vilddjur på den 7e.

Precis som när Gud skapade världen du vet, fast omvända relationer mellan passivitet och aktivitet?

Lever du på detta vis en länge tid kan jag garantera dig att du lever långt kyskare än en munk eller nunna någonsin klarat i ett kloster någon gång i historien.

Så utvecklar du din intuition och ande samtidigt som du har ett liv i världen som aldrig blir trist och repetitivt.

Ja, ok. Förstår då. Avhållsamhet+erotisk urladdning är allt något.

Jag känner dock att den djävulska lustens urkraft blir desto starkare när man praktikerar sådan avhållsamhet, men jag gör det ändå (av arrogans). Antar att jag då är en Volcel även när jag ligger, för jag runkar ju inte och knullar inte så värst ofta ändå då jag satsar på att sporadiskt ligga.

Var sjunde dag skjuter ju också testosteronet upp till höjden ifall man inte runkar/ligger.

Kör på! Disciplinerar man sig en smula kan det ta en hur långt som helst.

In i spännande relationer eller ut i andens värld, vilket man vill. Eller både och.

Ok, detta är ganska OT, men det är av intresse för mitt liv just nu; ett problem är att njutningen bara är så överväldigande (minns inte att jag haft så bra sex i mitt liv), känner att jag just nu riskerar bli dess slav. Har du länge lekt med att ladda upp en vecka i taget inför extas på sådan sätt?

Jag har brutalt erotiska drömmar dessutom, vaknar hård varje dag. Längtan är ju 100% fysisk, så det finns inte mycket som är andligt med denna relation. Nu är min ID i sådan galen förväntan av nästa sexuella möte, då blir det ju inte mycket annat gjort.

Så disciplin i all ära, ett decennium av meditation och så faller man ändå pladdask i en djupare erotisk dans än man trodde var möjligt...

Nej alltså ingen självdisciplinering är nånsin förgäves, det visste dom gamla grekerna. Men är det svårt att kombinera med relationer i början så avstå såna ett tag.

Sen kan du själv bestämma takten i din askes beroende på hur starkt ditt kall är och hur många liv du hade tänkt leva efter detta, om du bara söker intuition och skaparkraft eller vill gå hela vägen till upplysning.

Här är lite tolkningar och namn på vad som väntar:

http://www.acfip.org/wpaths.html