Incels - ett tecken på en manlighet i kris som ger feministiska idéer rätt?

Fast det leder ju faktiskt tillbaka till den ursprungliga frågeställningen. Adeln hade också svårt att anpassa sig till att bli fråntagna sina privilegier...

Kvinnor ska inte ta ansvar, eftersom de inte är kapabla till detta. I ett sunt samhälle hade dessa primater aldrig släppts in.
Så resonerar inte minst psykopater och ynkryggar. Riktiga karlar däremot formulerar synpunkter på hur ett hedervärt samhälle ska utformas.

Och jag har lika lite sympatier för adeln som någon annan som vägrar ens försöka att anpassa sig.

Jag ifrågasätter ifall dessa män verkligen har svårt att anpassa sig till rådande samhällsklimat.

Det beror på vad du menar med anpassning, det kanske snarare är "nice guys" som har svårt att anpassas sig till samhällsklimatet?

Det finns ju två "samhällsklimat"; en som hör till idealens Värld och den andra har att göra med verkligheten. Helt klart hör inte kriminella till Platos formernas Värld, den som diskuteras i abstrakta termer (vad bör vara?) mellan fyra väggar i akademin och liknande.

Men i i verkligheten så är dessa "missanpassade" gatans kung. Den missanpassade i exempelvis valfri invandraghetto kanske snarare är den snälle brodern som jobbar vidare i farsans kebabaffär istället för att ta risken att följa nya fadersgestalter i gatan.

I serien The Wire får man ofta följa den vanlige arbetarens försök att bli någon som vanlig knegare, men det är ju den kriminelle som har en hierarki att klättra och är "adeln" som får all respekt och alla kvinnor.

Till slut råder ju den darwinistiska anpassningen över allt annat; något som bör räknas som mer objektivt sann än anpassningen till den "goda etiken" (som är helt subjektiv).

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Menar du att det jag ser som "gnäll på internet" ser du som "riktiga karlar som formulerar synpunkter på hur ett hedervärt samhälle ska utformas"?

Jag kan visserligen inte veta exakt vad du ser som "gnäll på internet". Men jag misstänker att i mitt tycke sunda synpunkter ofta avfärdas som just "gnäll" och "hat", inte minst av PK-media.

Det är alltså "nice guys" som jag menar har svårt att anpassa sig till samhällsklimatet. Dom har en idealiserad bild av världen och verkligheten träffar dom som en slägga i nyllet. För mycket filosofi tenderar också att leda till en idealiserad bild av verkligheten som inte stämmer.

Det enda som kommer att rädda dig i slutändan är att vara pragmatiker.

Men blir du för pragmatisk (helt utan ideal) så blir du ett med mörkret, då mörker inte kan bekämpas med ljus (oavsett vad några idealister och kvinnor tror).

Så, du måste ha principer när du vandrar in i mörkret, en livlina tillbaka till något som transcenderar mörkret som nu måste bekämpas. Nietzsches eviga citat:

"Beware that, when fighting monsters, you yourself do not become a monster"

Det är en mycket svår balansgång att vandra, eller hur?

Vi har nu nu en PK-kultur som demoniserar den eviga manliga hjälte-arketypen och ursäktar skurken.

Men nu lever vi inte i ett sunt samhälle, dessa primater finns här, och kvinnor har alla friheter i världen i Sverige 2019, och då får kvinnor också ta ansvar för att de har en stark benägenhet att dras till kvinnomördare. Det är liksom inte alla mäns fel att kvinnor är kåta på kvinnomördare. "Frihet under ansvar" gäller tydligen inte för kvinnor enligt feminismen.

Det jag pratar om är just okonstruktivt gnäll och bristande förmåga till att se andra perspektiv. Det finns absolut personer här på forumet som kan föra kreativa och konstruktiva diskussioner men det är minst lika mycket, om inte mer, direkt gnäll som inte är särkilt underbyggt och som heller aldrig direkt utvecklas.

Det är inga problem att se skillnad på de två vare sig man har en häst i racet eller inte.

Tror jag håller med men utveckla gärna det där om att mörker inte kan bekämpas med ljus?

Det håller jag absolut med om. Men det är ju inget som hindrar än att ha både ideal och att vara pragmatisk.

Och om du stirrar i avgrunden tillräckligt länge så kommer avgrunden att stirra tillbaka.

För en del, uppenbarligen.

Det har vi och det är problematiskt.