Varför köper man kamphund?

Det ÄR fel på hundarna. Hur ska man förklara för folk att det är mindre allvarligt att bli biten av en chihuahua än en kamphund?

Likväl går man inte omkring med vapen, men mindre verktyg eller leksaker som kan göra lite ont om man slänger dom i någons huvud, är ok.


Dont get me wrong, jag är lika nojjig över Achmed och muhammad på vägen hem en mörk kväll, men att bära vapen tycker jag inte gör samhället bättre- ej heller en militariserad hund med ett huvud som är 50% käkmuskler.

Äger 2 hundar vars titel för många år sedan var kamphundar. Varför har jag dessa raser? Jag är varken ung, arbetslös, singel eller på något sätt rädd eller osäker. Jag har mina hundar för att:

1. En väluppfostrad hund av staff typ är människans i särklass bästa vän. Har aldrig behövt vara orolig med dem runt andra människor eller barn. Vilket är prio ett för mig. Andra hundar skiter jag i. Mina behöver inte roa sig med främmande hundar och jag låter inte andra hundar hälsa på mina (även om inget skulle hända så vill jag inte riskera spä på ett redan fragilt rykte).

2. De kräver lagom. Jag tycker balansen mellan deras motor och lugn passar mig bra. Det är fullt möjligt med mer avancerad träning men det krävs inte. De hänger med i skog och mark utan problem och slappar när vi kommer hem. En av mina hundar har dock mycket mer motor än den andra men fortfarande inte överdrivet på något sätt.

3. Ytterst lite vakt. Se punkt ett. Behöver ej oroa mig för subtila retningar som triggar vaktinstinkten.

4. Skäller ytterst lite. Se punkt 3.

5. Hyfsat friska raser sett till många andra om man hittar bra linjer.

Dock är de väldigt förarveka hundar och kräver enligt mig en person som vet hur man uppfostrar dem. Men så är det med alla raser iofs. Mer eller mindre.

Är mellan 30-40 år har haft allt från vallhund till sällskapshund.

Skulle gissa på drygt hälften av kamphund ägare är som du.

Det är inte problemet, de är den grupp som inte kan ta hand om sig själva som varken borde ha barn eller hundar som är problemet. Vanligtvis så skaffar dysfunktionella personer kamphundar, men det betyder inte att alla kamphunds ägare är dysfunktionella.

Jag tror att problemet är att idioter vill ha hundar. Ja, många som inte är idioter också. Men på 80-talet så ansågs schäfrar farliga för då hade många idioter(läs: kriminella missbrukare.) schäfer. På 90-talet så var det rottweiler som idioter ville ha. Rottweilern är dock betydligt hårdare och skarpare än en amstaff eller pit bull. Amstaff och pit bull är ofta godmodiga, glada och kanske inte direkt superskärpta. Så en prima sällskapshund egentligen som ofta är duktiga på att arbeta med nosen, t.ex. spåra. Dock TROR jag att de nog accelerar till ilska snabbare än t.ex. en labrador. Men för en idiot så är det nog bekvämare med en amstaff eller pitbull för de är muskelpaket till hundar som folk har respekt för och kan tränas till att bita. För det mesta. Hundstallet har ibland fått in svårt misshandlade "kamphundar"(Jag menar amstaff och pitbull) som inte velat bita hur mycket stryk de än fått varpå de fått ännu mer stryk och dumpats för sin "oduglighets" skull(JÄTTESORGLIGT!). Om fler idioter skaffade sig en rottis istället då skulle det kanske ha en självsanerande effekt då rottweilern nog kunde få för sig att ha ihjäl sin plågoande. Men "kamphundar" är desto mer lojala mot sina ägare.

Men det bästa vore om det var förbjudet att ha hund alls om man knarkar eller är våldskriminell. Då kunde ju tanken på att ha hund även fungera som en morot att bli ren och hålla sig på rätt sida om lagen för den som faktiskt tycker om hundar och bara vill ha den som kompis och inte som vapen. För sådana missbrukare finns nog också.

Jag har blivit attackerad av en släktings hundar några gånger. Den var inte lika kartig mot mig när vi var i skogen ensamma och fanskapet hade ett hagelgevär riktat mot huvudet. Men jag sköt den inte av respekt för ägaren, det var en bruks schäfer. När idioten till husse lämnade oss själva så var jag tvungen att dra kniv i huset, då var den inte lika stursk på att ha ihjäl mig och tryckte som limmad mot ett hörn och morrade.

Sedan hade samma släkting en strävhårig tax som blev helt galen runt ett byte, jag snärjde den med kopplet och lyfte när den försökte attackera mig tills den lugnade ner sig.

Det var några ggr som dom högg mig. Hur kan man vara så urbota korkad att man lämnar en själv med sådana hundar?

Inte nog med det så skulle han en period ha två tikar ihop varav den ena kom från en vän som avlidit. Dom två försökte döda varann och stressade halvt ihjäl varandra, jag försökte få idioten att fatta att det där inte gick men mina släktingar har aldrig lyssnat till mina råd. Dom anser sig veta bättre än mig och tycker inte om att bli påtalade brister, därav håller jag alltid käften istället runt dessa hönshjärnor.

Att ha kamphund är ungefär som att skaffa luffarmärke (tre luffarprickar intatuerade på handen). Man tror att man är skittung på gatan, men i verkligheten betraktar alla en som värsta luffaren.

Inget ont om hundarna, jag uttalar mig om profilen hos 95% av de folk som föredrar just dessa hundar.

Ja och framför allt titta på psyket på ägaren. I många fall är det pundare eller mentalt efterblivna människor som skaffar hundar som de varken kan ta hand om eller uppfostra. De uppfostrar tyvärr också sina barn ungefär på samma sätt.

Hundar är rovdjur, sen kan vissa raser ha mer instinkter kvar än andra. Självklart bör man inte gå ut med hundar man inte klarar av att hantera, men att hundarna klipper en katt kan inte ses som ett särskilt konstigt beteende och inget som är exklusivt för kamphundar.

du framstår knappast som någon atomklyvare när du berättar att du har hållit ett hagelgevär mot hundens huvud och sedermera dragit kniv mot den. har du liten kuk-komplex, eller är du kort i rocken? herregud, mannen

kamphundar kan vara jättesnälla. en kompis hade en rottweiler som var lite småfet, men den for alltid omkring som en köttbulle och var jätteglad, gjorde inte en fluga förnär. ägaren spelar större roll än rasen

Så gott som alla medelstora till stora hundar är farliga i fel händer. En Golden Retriever kan döda en person precis som en Pitbull Terrier.
"Kamphundar" är inte våldsamma av naturen, de är inte avlade för att vara kamphundar. De valdes till kamphundar för att de har de egenskaper som de skulle behöva i en hundfajt. De har hårt grepp och de tål mycket.

Men de är inte våldsamma i sin natur. De ägs ofta bara av oerfarna och oftast dumma idioter. Amstaffen är en stor favorit hos pundare och trash. Pitbulls som är ovanligare, samma sak där.

Båda raserna kan vara livsfarliga. Precis som en schäfer. Eller en Golden Retriever, labrador, Leonberger, Collie, m.m.

Både Amstaff och Pitbull är två oerhört bra familjehundar. De är kärleksfulla, lekfulla och relativt lättlärda. Till skillnad från många andra hundraser är de väldigt nyptåliga, något som är riktigt bra med små barn, som kan få för sig att nypa, bita eller dra i en hund. En schäfer biter ifrån om du gör något sådant. En Pitbull gör de inte ont på. Denna "nyptålighet" är en av sakerna som gör just Pitbullen och Amstaffen till stora kamphundsfavoriter.

Du kanske skulle läsa på om dessa hundraser? Få förståelse? Träffa en som inte ägs av ett white-trash som köper tjack för sitt socialbidrag.

Förstår inte logiken här.
Gnälla på ett djur för att den har ett IQ som en 4-åring, bara för att det är en kamphund samtidigt som det är normalintelligensen på de flesta hundar.
Men nu till det fina.
Det är redan olagligt att ha farliga hjndar man inte kan kontrollera.

Kanske vore bra med en faktakoll innan man uppvisar en intellektuell nivå av en fyraåring?

Flera dussin andra raser utöver kampraser hade uppfyllt dina kriterier.


Alla som inte är kompletta idioter kan ignorera det här, självklart är kamphundar framavlade för sin våldspotential.