Citat:
Ursprungligen postat av
Pulitzer
Det gör inte detsamma. En betydande andel av stjärnor inom klassisk musik är kvinnor eftersom kvinnorna ganska länge nu spelat klassik musik och deras andel av klassiska musiker ökat.
Inom elektrisk musik har kvinnornas andel ökat först på senare tid och t.ex antalet framträdande kvinnliga elgitarrister eller basister har följaktligen ökat. Jag vill nog påstå att andelen kvinnor som blir framstående musiker motsvarar andelen kvinnor som spelar respektive instrument. Alltså ungefär lika stor andel av bägge kön blir "stjärnor".
Jag upprepar mig; att många kvinnor är väldigt duktiga på att spela instrument eller massor av kvinnor har 100 i IQ (fler än män) betyder inte att fler kvinnor än män har 160 i IQ eller kan komponera som Mozart, Beethoven, Bach, John Lennon, Roger Waters, Robert Plant, Paul Mccarthney, Thom Yorke, Philip Glass, etc.
Det väsentliga är att distributionen av genier och specialister inte är lika mellan könen, inte att kvinnor i medel inte är lika bra som män på olika fält.
Citat:
"Neomarxistisk postmodern identitetspolitik..." byt skiva nu, det börjar bli tröttsamt.
Ni gillar ju att använda nomenklatur för att demonisera era meningsmotståndare, varför sådan motstånd när man inkluderar er i denna eviga kategorisering?
Du säger att det inte finns något objektivt sätt att mäta litteratur först (postmodernt), vilket är sant till någon grad givetvis, men en darwinistisk utslagning av dålig litteratur kommer ske med tiden och de vinnande sagorna/verken i alla tider har oftast haft något av oerhörd värde att berätta, och inte bara resultat av "makt" som ni ofta vill göra gällande (trots att ni saknar objektiva mått att använda för att bevisa att det är makt som avgör vilka interpretationer av Världen som går vinnande).
I vilket fall, låt oss ge poäng till postmodernisternas ideer om att inga objektiva sanningar om konst existerar, och göra det till våran premis för vidare rationell deduktion; varför skulle egalitarism och maktstrukturanalyser fylla tomrummet av objektiva sanningar?
Du säger ju:
Citat:
Det går inte att mäta könsfördelning av litterär talang procentuellt.
Så, varför ens diskutera könsfördelning i talang ifall det inte kan mätas? Varför anta 50/50 utfall i något som inte kan mätas? Varför inte anta att det liknar mer schack, som kan mätas objektivt, och där det finns en kvinna inom top 300 (alltså 0.33%)?
Givetvis tror jag inte att schack och litteratur räknas som liknande fält - inte på något sätt! - när det gäller könsdimorfism(faktiskt finns mer likhet med mäns enorma överrepresentation i komposition av musik som har sin rot i matematik och abstraktioner), men det är i vilket fall väsentligt att fråga sig varför denna tro på att någon strukturell orättvisa existerar varje gång 50/50 utfall inte dyker upp? Speciellt när ni ifrågasätter ifall objektiva mått ens existerar, samtidigt som ni tror er veta att en orättvis struktur existerar.
