Citat:
Ursprungligen postat av
NiggaBlood
Jag mår inte dåligt och jag är inte ledsen och jag är inte deprimerad, så tro inte det.
Men i allmänhet bryr jag mig inte så mycket om vad som händer mig och folket omkring mig, inte emotionellt.
Min syster blev våldtagen och misshandlad av en bekant. Hon kom och berättade dessa nyheter för mig och jag kände ingenting, tyckte inte synd om min syster och var inte arg på gärningsmannen, gärningsmannen som jag tidigare hälsat på och skakat hand med.
Jag blev rånad under knivhot på mobil och smycken på värde över 20 000, blev irriterad under händelsen, men bara minuter senare när det var över brydde jag mig inte, var inte ledsen, inte arg, ingenting.
Som barn var jag våldtagen av en bekant, jag pratar med personen än idag och har inget hat för personen över huvudtaget, bryr mig helt enkelt inte.
Så för övrigt, inga starka känslor, blir aldrig ledsen, känner aldrig hat.
Har ni liknande erfarenheter? Vad beror detta på? Mina närstående reagerar starkare på mina problem än jag själv gör.
Fula kommentarer når mig aldrig, oavsett vem som säger det, kalla mig "efterbliven", "idiot", "ful som fan", eller vad som helst och jag känner ingenting.
Min tanke: efter det som hände dig som barn så har du bara stängt ner allt.
Kan hända när något är för traumatiskt.
Vet inte om det har något namn dock.