Yr och känner mig borta hela tiden

Hej
Jag vet inte vad det beror på, men jag är hela tiden yr och känner mig borta i huvudet. Det är som om jag inte är närvarande riktigt. Allt känns ungefär som i en film, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men det är iallafall väldigt jobbigt. Ibland är jag väldigt yr också i samma veva, inte så det snurrar runt, men som om man har dålig balans liksom, ostabil kan man säga.

Har pratat med läkare om det men de gör inget åt det direkt. Jag har ångest, så nämner jag det så tror de att det beror på det. Det kanske det gör också, jag säger inte det. Men vad ska man göra åt det då? Ska man behöva gå runt såhär? Kan inte ens jobba när det är så. Får ångest dessutom av att vara sån. Ibland kan det vara lite bättre, men oftast är jag sådär borta ändå. Folk märker av det ibland också när jag inte hänger med i det man pratar om. Det enda har väl varit att jag hade under 20 i d-vitaminvärde för några år sedan.

Är en 25årig tjej, lång och smal om det gör någon betydelse.

Äter väl lite halvdåligt, frukost och middag kan man väl säga. Men jag orkar liksom inte bry mig ens när man är sån här hela tiden. Dricker väl för lite med egentligen, max 1-1,5 l/dag. Sen spänner jag mig hela tiden i axlarna för jag har ångest och är osäker som person. Men jag vet inte om det kan bero på nåt sånt? Dricker inte alkohol så ofta alls och om jag gör det så är det inte så mycket och droger har jag aldrig vågat prova och vill inte heller.

Är tacksam om någon har någon idé på vad jag ska göra för jag orkar verkligen inte gå runt sån mer. Blir glad om nån svarar också för den delen, kanske nån som är/varit i samma situation. För jag känner mig bara allmänt ensam just nu. Hoppas ni förstår vad jag menar. Skriver antagligen rörigt också.

Du bör nog uppsöka en läkare och se om det är psykosomatiskt eller fysiskt problem. Lycka till och hoppas allt går vägen

Låt höra lite om din livssituation.

Socialt liv?
Social klass?
Är du nöjd med dig själv?

Nu är ansökningsperioden till universitet. Sök in på det du vill, kan du inte det? Åtgärda det som hindrar.
Flytta.

Har du kollat upp så du inte har en hjärntumör?

Har din läkare tagit blodprov? Det skulle möjligtvis kunna vara brist på något. Om du inte har gjort det, be om att få det så det kan uteslutas.

Jag skrev ett svar i en annan tråd om ”Ångest/Stress/Oro” nyligen.
Skriver samma svar i din tråd.

Kolla upp följande inlägg, det är mycket möjligt att råden där kommer att hjälpa dig.
(FB) Konstant andnöd i 4 år..

Min fru har haft liknande symptom och mina förslag till åtgärder har hjälpt mycket. Stressad/ytlig andning kan ge dina symptom och det är inte säkert att du själv känner av att andningsmönstret är problematiskt. ”Brainfog”, yrsel och overklighetskänslor är vanliga problem vid kronisk låggradig hyperventilation. Spända axlar och nacke kommer som ett brev på posten när man andas ytligt/bröstandas.

http://leonchaitow.com/wp-content/up...led%20Eggs.pdf

Hade såna episoder också, overklighetskänslor, funderade på om jag kunde gå rätt ut i gatan utan att bli överkörd av bilarna som kom. Satt som i ett kontroll-rum och tittade ut från mig själv ut i världen. Mina rörelser var sega och kom efter jag hade gjort dem. Yr och snurrig, segtänkt. Vad det nu var är svårt att säga, men bara du som kan kränga dig ur skiten. Börja med att försöka skapa en vanliga vardag, gör de du brukar göra. Till slut kommer du förhoppningsvis sjunka tillbaka i dig själv.

Jag har ganska många vänner, men orkar inte umgås med någon när jag är sån. Så det är inte så ofta jag är med dom, kanske nån/några gånger i månaden. Är ganska nöjd med mig själv. Har alltid försökt tänka att man duger som man är. Men däremot är mitt självförtroende ändå lite sådär och jag är ganska osäker av mig även om det blivit bättre. Men jag har varit med om en del jobbiga grejer med som 2 våldtäktsförsök och psykisk misshandel av ett ex. Så det har väl inte gjort saken bättre direkt.

Läkarna har väl kollat det mesta tror jag men det var bra. Men jag funderar om man kan tas magnesium tex mot sånt här? Har dålig emalj och läste det kan påverka sånt om man har väldigt mycket brist på det. Men jag vet inte. Har också för högt testosteronvärde. Men annars har det väl varit bra tror jag.

Ja det är säkert stress och oro det beror på det skulle inte förvåna mig. Men man undrar ju ändå lite.

Jag känner igen symptomen. Jag är också yr, dåsig, och har svårt att hålla balansen. Det kanske bara är något skit som går? Jag har mått psykiskt skit rent ut sagt, till och från, i hela mitt liv. Jag har fått både fysiska och psykiska konsekvenser av det, till exempel gett fan i att käka eller missbruka. Psykisk ohälsa skapar fysisk ohälsa, och tvärtom. Det blir en ond cirkel av det hela. Det du skrev ovan detta inlägg, om dina trauman, det kan kanske ha med saken att göra? När du var liten/ungdom, hur mådde du då?

Eftersom du verkar blivit grundligt undersökt skulle jag tro att du har god hjälp av att träffa en psykolog. Kontakta vården med det.

Sen är det ju inte otroligt att dina känslor förstärks pga dåligt ätande. Jag skulle föreslå att du börjar med någon idrott och ser till att äta bättre!

Själva yrselproblematiken kan ställa till ett helvete rent psykologiskt och även fysiskt i form av problem med det autonoma nervsystemet, jag vet, har levt med Meniérs i många år.

Ofta vill man koppla ej rotatorisk yrsel till spänningsproblematik i nacke eller någon psykologisk åkomma, visst kan det vara så, men man glömmer bort öronen och störningar i de hyperkänsliga balansorganen.

Har du varit förkyld, eller haft typ årets influensa ?
Har du kollat upp om du har någon infektion edyl i dina öron?

Som oftast kollar läkarna bara om det finns vätska bakom trumhinnorna och att det i övrigt ser bra ut fram till det men problematiken kan ligga mycket djupare än så.

Tack för era svar. Ja det var väldigt jobbigt att gå runt sådan hela tiden. Allt kändes ju overkligt på något sätt och gick jag på en sten ute tex så höll jag på och ramla för jag var så yr. Det räckte med minsta lilla liksom. Men jag har börjat ta magnesium nu, så då blev det bättre. Har läst att sånt har hjälpt många på olika sätt. Det kan också hjälpa mot ångest. Äter ju aldrig fisk och sådant och inte så mycket nötter heller, som det är sådant i så det kanske inte är så lustigt isåfall. Kroppen behöver ju sina vitaminer och mineraler, så är det ju. Men jag blir ledsen om det är så och inte vården kunnat kollat det tidigare så man sluppit gå sådan då, om dom kan det men det borde dom väl kunnat. Men men. Tycker inte man ska behöva läsa sig till en massa på google och massa forum.