Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-04-02, 15:15
  #1
Medlem
Telefonskräck, vad är det för jävla påfund?

Finns det fler här än jag som har det? Jag fattar det inte. För mig är det mycket värre att tala med någon över telefon än att göra det ansikte mot ansikte. Jag förstår det inte. Det känns som ett stort projekt när man måste ringa någon. Det är ju helt stört. Om jag behöver prata med någon om nånting så väntar jag mycket hellre tills jag ser personen irl än att jag ringer.

Jag är störd. Jävla skit.
Citera
2018-04-02, 15:21
  #2
Medlem
LuluBrooksies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lammern78
Telefonskräck, vad är det för jävla påfund?

Finns det fler här än jag som har det? Jag fattar det inte. För mig är det mycket värre att tala med någon över telefon än att göra det ansikte mot ansikte. Jag förstår det inte. Det känns som ett stort projekt när man måste ringa någon. Det är ju helt stört. Om jag behöver prata med någon om nånting så väntar jag mycket hellre tills jag ser personen irl än att jag ringer.

Jag är störd. Jävla skit.
Kan folk sticka en kniv i dig när ni ses irl?
Kan folk sticka en kniv i dig över telefon?

Inget kan hända dig på tel. Tänk på det.
Citera
2018-04-02, 15:45
  #3
Medlem
RonHowards avatar
Ring mig. Så löser vi det.
Citera
2018-04-02, 16:09
  #4
Medlem
Jo jag känner igen mig. Undviker ibland att svara och har väldigt svårt för att lyssna på voicemails. Har ett från tandläkaren ang. tidsbokning som jag fortfarande inte vågat lyssna på (har ej tandläkarskräck).
Citera
2018-04-02, 16:21
  #5
Medlem
Jag vet hur det är! Helt utan diagnos så tycker jag det är vansinnigt jobbigt att prata i telefon. Särskilt att behöva ringa upp själv. Vet inte om jag tänker att jag stör, eller vad det är. Lättare om någon ringer mig än om jag liksom ska ringa och besvära.
Citera
2018-04-02, 16:26
  #6
Medlem
Swe1227s avatar
Lika för mig. Behöver ofta sitta en bra stund och tänka igenom vad jag ska säga innan jag ringer.

Det hjälper att lyssna på hassan eller eurocop. Där hör man hur mycket man kan göra bort sig över telefon innan motparten reagerar eller blir arg.

Då är ju mitt lilla samtal helt oskyldigt i jämförelse.
__________________
Senast redigerad av Swe1227 2018-04-02 kl. 16:31.
Citera
2018-04-02, 17:14
  #7
Medlem
Hatar folk vill göra telefonintervjuer, blir så förbaskat nervös.

O det har bara blivit värre o värre... vetifan. Har väl fått för många negativa samtal.
Citera
2018-04-02, 17:30
  #8
Medlem
Varför är ni så svaga?
Citera
2018-04-02, 19:17
  #9
Medlem
Ryggradsluss avatar
Vad kan det finnas att prata om?
Citera
2018-04-02, 19:55
  #10
Medlem
det är hälsosamt med telefonskräck nuförtiden. mikra hjärnan gör man inte utan konsekvenser.
Citera
2018-04-02, 20:22
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av herter
Jo jag känner igen mig. Undviker ibland att svara och har väldigt svårt för att lyssna på voicemails. Har ett från tandläkaren ang. tidsbokning som jag fortfarande inte vågat lyssna på (har ej tandläkarskräck).

Förstår det! "Du har - ett - nytt meddelande".. När man hör det börjar adrenalinet pumpa
Citera
2018-04-02, 21:42
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lammern78
Telefonskräck, vad är det för jävla påfund?

Finns det fler här än jag som har det? Jag fattar det inte. För mig är det mycket värre att tala med någon över telefon än att göra det ansikte mot ansikte. Jag förstår det inte. Det känns som ett stort projekt när man måste ringa någon. Det är ju helt stört. Om jag behöver prata med någon om nånting så väntar jag mycket hellre tills jag ser personen irl än att jag ringer.

Jag är störd. Jävla skit.

Kan väl inte säga att jag har någon skräck för att prata i telefon av den grad att jag struntar i samtal jag måste ta. Men jag går absolut hellre och träffar en person om möjligheten finns än att ringa denne. Särskilt om det handlar om att reda ut något som tidigare gått fel eller för att reda ut något problem (som sedan kan leda till konflikt). Jag upplever att det blir lättare IRL då för att då kan motparten också se mitt kroppsspråk, ansiktsuttryck etc när jag pratar och via kroppsspråk och ansiktsuttryck läsa av att jag faktiskt är engagerad och villig att lösa det hela vi diskuterar. (Och att jag inte sitter och slår mig själv i pannan, gör grimaser etc).
Samtidigt kan jag i god tid i förväg se om motparten börjar tappa humöret på dennes ansiktsuttryck/kroppsspråk varpå jag då får chans att i god tid isf lätta upp stämningen lite - så det inte blir en strulig konflikt av allt.

Sköts diskussionen istället helt på telefon istället kan sådant här bli knepigare. Det är i alla fall vad jag tycker.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback